Vi har flyttat.
Vill du bli passagerare är du välkommen DIT.
Vila i frid, älskade andersellerkim.
Det är över nu.
Kommer alltid minnas dig med ett leende, min första riktiga blogg.
Vi har haft mycket fint ihop, du och jag.
Jag kommer återvända till dig många gånger i framtiden.
Det kommer aldrig bli som förr, aldrig ens i närheten, men vi kan kramas ibland och om vi ses på nån fest så kan vi hångla om du vill.
Men mer blir det inte.
Det beror på att du stod på tå många gånger, för att nå över min skjortkrage, för att kunna möta mina ögon.
Man ska inte behöva stå på tå, då är något galet.
Du var bra i sängen, det var du verkligen.
Och du var rolig, det är få jag skrattat med så mycket som jag skrattat med dig.
Men där var det stopp och det räcker inte för mig.
Du hämmade mig och jag mådde inte bra av det.
Jag kunde inte blomma ut tillsammans med dig.
Därför lämnar jag dig nu.
andersellerkim 14/5-07 - 7/1-09. Tack för allt.
Olssonhistoria om bajspackning.
Olsson och jag ser reprisen av Bonde söker fru. Olsson som är homofob äcklas så enormt av det homosexuella paret att han håller för ögonen när ett inslag med dem visas. Jag kan inte låta bli att spä på hans lidande.
- Snart visar de hur de packar bajs också.(som om jag visste, jag som såg det ordinarie avsnittet)
- Packar bajs? Vad faan. *skakar på huvvet*
Några timmar senare ramlar jag in i köket där Olsson ligger under bordet och busar med Fajsi, samtidigt som Farmor bufflar i kylskåpet.
- Goe bajspackningen, slänger jag ur mig vid mjölkupphällandet.
- Va? Vad är det? säger Farmor.
- Fråga Olsson, svarar jag.
- Vad är bajspackning?
- Ska vi gå ut, gubben? säger svårt hörselskadade Olsson till sin ögonsten Fajsi.
- Vad är bajspackning, frågar jag! tar Farmor i, otåligt.
- Men vad är det med dig? fräser Olsson.
- Du hör ju inte, svarar Farmor uppgivet.
- Det är när en bög kör in snoppen i den andres röv så skiten packas på honom. Det är bajspackning. *med inlevelse*
- Har jag aldrig hört.
- Jo, bögarna packar bajset på varann. Var det nåt mer du ville veta? säger Olsson frenetiskt, innan han lämnar oss för kvällspromenix med Fajsi.
Mitt 2008.
Såhär var det...
...jag debuterade som scenpoet...
...jag debuterade som författare...
...jag tävlade i Bordshockey-SM för första gången, med laget Ulricehamns Kavajer...
...mitt fotbollslag David Leinar har en gangster tog silver i Rikets Änglar...
...min favoritpolack Monika Szeliga kom in i mitt liv...
...min favoritninja Robert Ek gjorde comeback i mitt liv...
...Ljungskile grisade sig ur finrummet lika fort som man kom dit, men det var en härlig tid...
...Leinarcirkeln slöts i Örebro då jag efter busringningar, balkonggap, masker och ramsor äntligen fastnade på bild med Månfejjan...
...jag och John-John bockade av vårt sista resmål i den så kallade Winnerbäcktrippeln, Krakow...
...jag var på en inrikes stekarturné som innehöll allt och lite till...
...Ryssland charmade brallorna av mig och hela Europa med sin offensiva EM-fotboll...
...Niko Kovac spelade sig till en evig plats i mitt hjärta med sin makalösa elegans...
...mitt intensivaste förhållande hade sin storhetstid och sitt fall...
...mitt hjärta hade sina bästa och värsta uppgångar och fall...
...sist och främst så känner jag att jag blivit en bättre människa, både i hjärna, hjärta och gärning...
...men jag tror 2009 kommer trumfa 2008, och då tänker jag inte bara på att vi ska hämta guldet i Rikets Änglar...
1. Min debut som scenpoet.
2. SM-laget i bordshockey - Ulricehamns Kavajer.
3. 2008-års upplaga av David Leinar har en gangster.
4. Årets bild.
5. Det var stormigt, men jag kommer likväl bära med mig en Snuselina i bröstet för all framtid.
I dag svettas, ångras och skakas det runt om i landet.
Och jag är inte en av er.
Jag skuttade upp imorse för att se reprisen av På spåret med mina favvisar Filip&Fredrik.
Då låg säkert ni och tittade ner i en hink.
Har gått igenom min blogglista och inte en jävel har jobbat in ett inlägg än, var tvungen att definitivt synliggöra min pigghet i jämförelse med resten av Sverige.
Hoppas ni hade kul igår. NOT.
Kapten Sylt:"Suttit själv och kollat på tv och ätit köttfärspaj tillsammans med ett djur"
God nyårsafton, Kapten Sylt!
God afton!
Sista gången för året och även sista gången någonsin som vi samtalar på andersellerkim, kommentar på det?
Jaa, det är inte utan att jag har en smula vemod dansandes här på tangentbordet.
Men det blir ju fler samtal. På annan plats, så att säga.
Ja, det är klart.
När går flyttlasset förresten?
Närmsta dagarna blir det, om en vecka är vi garanterat inte kvar här.
Okej. Hur är det annars, har du frisknat till än eller?
I stort sett. Jag är väl uppe på 90% nu, sov gott inatt för första gången på fyra nätter så det känns bra.
Nyårskänslan?
Ingen alls egentligen, svårt att få det när man suttit själv och kollat på tv och ätit köttfärspaj tillsammans med ett djur.
Din muntergök. Vadå ätit med ett djur?
Jag är hundvakt, ensam hemma med Fajsi. Farmor och Olsson är hos några grannar på nån form av tillställning. Fast Fajsi är inget roligt sällskap, han är gnällig och raketrädd.
Goe sällskapet. Att festa var inte aktuellt?
Nie, det var inte det. Enda som kunde påverka var att jag fått Uski att boka biljett hit men den var ombokningsbar så han kommer vid ett senare tillfälle istället, så det var ett tråkigt men enkelt beslut att vara passiv denna nyårsafton.
Tragiskt att blogga en timme före tolvslaget när alla andra prickar årets peak, tycker du inte?
Om så många prickar den där peaken vet jag inte. Och jag har många nyårsaftonar på mig att ta revansch, det är inget unikt tillfälle man missar. Hade varit värre med nån väns bröllop eller liknande, fast då hade jag inte missat det i och för sig.
Kappan vänds efter vinden, det var annat ljud i källan när lokal var bokad och folk skulle vinkas in va?
Lite så är det kanske. Och visst blev jag avis när jag fick höra att grabbarna skulle hem till Janne och Kerstin på efterfest, att få sjunga svenska klassiker med mor och dotter Pettersson, det har jag längtat efter sen jag ramlade ut ur deras partytält i Ljungskile, midsommarafton 2007.
En klassiker i sig, det, du.
Jotack. Kanske lika bra att man inte är med för det vore svårt att toppa, hopp från balkongen hade varit ofrånkomligt och förenat med döden.
Nåt nyårslöfte att avge?
Ja, ett helt gäng faktiskt, men dem kör vi som cliffhanger så ni hänger med till nästa blogg!
Din fula fisk. Vi nöjer oss där då. Gott nytt år på dig!
Tack. Gott 2009 önskar jag alla bloggläsare!
1. Fajsi.
2. Janne och Kerstin.
34 av 36 timmar orörlig på golvet.
Efter att ha varit sjuk en vecka smackade man på med tre fester och sen var man mer död än levande.
När jag vaknade hos Robert Ek i förrgår trodde jag att jag var bakfull, men några timmar senare hos araberna, insåg jag att det var något vassare virus.
Gick och la mig på en madrass i Skörstens rum, efter att han åkt till Blöteborg, där stannade jag i 17 timmar.
Sen var jag uppe i två timmar, käkade med Midda och hasade fram som ett spöke på stan, sen ramlade jag ner på madrassen igen och stannade där i ytterligare 17 timmar.
Det var ingen skönhetssömn, ska tilläggas, större delen av tiden var jag vaken, hade sån värk i hela kroppen att jag inte kunde koppla av.
Nu har jag varit vaken i tre timmar här och känner mig bra mycket bättre idag, men långt ifrån hundra, dansar väl kring 60% av min normala standard.
Ibland känner man sig bra jävla patetisk. jag kan ägna all min tid åt min hälsa, det är inte så att jag har nåt jobb jag är tvungen att sköta, det enda som grusar mitt definitiva tillfrisknande är slentrianfester på Uddevallas krogar.
Nu är man återigen där.
Nyårsafton om två dagar, hade det inte varit så att jag lurat hit den gode Uski som bokat tågbiljett, så hade jag inte tvekat på att skåla in det nya året i Pommac med Farmor och Olsson hemma i Hökedalen.
Läkarna varnar för att det är livsfarligt att dricka alkohol och härja när man har virus i kroppen och jag borde nog vara extra försiktig när jag just fått ett bakslag också, men man vill inte svika heller.
Man skulle för all del kunna ligga lågt och dricka Pommac med grabbarna också, men det känns som att man bromsar upp dem mer än gör nytta när man inte är sitt vanliga kalasjag.
Observera att detta inte är nåt jävla tyck-synd-om-mig-inlägg, men en lägesrapport kanske är på sin plats när man inte skrivit en bokstav på fem dygn.
Hoppas ni mår bra iallafall!
Goe julen!
Så säger vi i år, istället för att önska "god jul" så önskar vi varandra "goe julen", det gör vi.
Julhandlingen i Blöteborg gick mycket bra, trots att man var ute i sista stund och fick buffla med halva västsverige, både syrran och jag slog personliga shoppingrekord.
Fastän att det var mycket trevligt att hänga med syster Bounty en heldag var jag efter att ha legat en vecka i sjukstugan, både socialt och buffelmässigt mörbultad, efter sex timmar i Femman.
Därför var det ett knivigt dilemma för mig när mina två blöteborgsvänner, Skörsten och Kivan, ringde av rena slumpar, och checkade min fruktstatus.
Efter 20 minuters vägande beslutade jag mig för att stanna på Sveriges framsida och kriga en sväng till.
Kivan tog en spårvagn till Hammarkullen och hjälpte mig att dricka upp John-Johns julklapp under tungt tugg om Janne Sandström, milfar och annat livsviktigt, med Skörsten och hans politiska kumpaner.
På krogen diskuterade Skörsten bidrag och bomber med nån galning, Kivan och jag minglade vår vana trogen utklädda, oftast är vi norrlänningar, denna kväll var han mystisk skåning och jag glättig stockholmare.
Sen somnade Kivan.
Sen utsåg Kivan sig själv till VIP i baren.
Då blev Kivan tvungen att gå hem.
Då önskade jag Volbeat av plattvändar´n.
Sen försökte jag låna en cykel, men fick nöja mig med ett par strumpbyxor.
Hemma i Hammarkullen åt Skörsten och jag djungelsoppa, fyllekäk in the ghetto är inte samma som motsvarigheten i världen innanför.
Bakfull som en dinosaurie var jag när Skörsten tvingade med mig till stan.
Han lurade in mig på nåt ultrastekigt ställe där vanlig mat inte existerade, bara mörka mackor med fula frön och mozarellainbakade rätter.
I ren frustration köpte jag två 20 centiliters juiceflaskor för 25 kronor styck.
Med betongkepsen på huvudet och världens dyraste juice i blodet fick Skörra för sig att, som vanligt nuförtiden och för tredje gången på mindre än ett dygn, framföra kritik mot min karaktär.
Denna gången tog jag inte emot skiten med öppna armar.
Jag besvarade inte hans politiska problemlösarvilja med ett vilt debattinlägg, utan på mitt eget sätt la jag fram några väl valda om positivitet och passion, för ovanlighetens skull tror jag att han tog in och lyssnade på mig.
Såhär kan det också se ut, när två människor varit bästa vänner i tio år och valt två olika färdmedel på livets väg.
Idag har jag sovit till halv två, fått två julklappar av Farmor och Olsson, ett par vansinniga innetofflor som kommer modebloggas och en lurig bok skriven av en profil här i Ed, om ett par timmar blir det semijul hos Uncle Molle i Ödeborg, sen blir det traditionell ölpoker med Johnnie Låda och om fru fortuna varit med oss - taxi till Uddevallas julliv.
Det som ska föreställa riktig jul firar vi i Hökedalen på annandagen, det innebär tiotalet så kallade vuxna som spelar teater i finrummet och tiotalet barn och ungdomar som spelar spel och lyssnar på musik i mitt svettiga pojkrum.
Jag vet varför jag inte gillar julen, mer om det en annan gång.
Vad gäller bloggflytten så är vi andersellerkimare några dagar till, övergången ska vara mjuk och födelsedagen ska ligga på ett eget datum.
1. Bounty.
2. Kivan.
3. Skörsten.
4. Uncle Molle med vän.
Dags att begrava Anders och Kim, ikke sant?
Det är mycket nära nu.
Jag har tänkt på att byta ut denna blogg, från och till, i över ett års tid egentligen.
Frågan har tagits upp här, halvhjärtat, vid nåt tillfälle för länge sen, men då dämpade ni(Bolle och Millan tror jag) mig med att andersellerkim var ett inkört koncept, en institution.
Denna gång är jag inte halvhjärtad.
Varför?
1. Andersellerkim är inte den pestellerkoleraorgie som jag planerade när jag döpte bloggen.
2. Anders eller Kim är inte längre någon fråga, Lars Lagerbäck har grävt ner Kims självförtroende i sina egna kalsonger.
3. Adressen speglar inte på något sätt vad den här bloggen handlar om och vad jag är för snubbe.
Har som sagt funderat på att byta många gånger, varför jag inte gjort det är för att jag är en nostalgiker som har svårt för att klippa navelsträngar.
Den här bloggen är som en son för mig, skulle kännas jäkligt tomt att inte ha dessa 20 månaders historik för en ny blogg.
Och den här bloggen känns väldigt mycket MIG.
Om jag ska byta måste jag väl byta, inte kopiera.
Ska jag byta stuk på hur jag bloggar?
Vinklar jag på poesin blir det väl för pretentiöst?
Vinklar jag på stekandet blir det väl för spexigt?
Känns som att jag borde byta design för att den nya bloggen ska få en egen touch, så åtminstone ögat luras, men den här retrorosa mysmjukisdesignen känns som enda rätta för mig.
Och Kapten Sylt - Ska jag heta det?
Varför frågan aktualiserades denna gång?
Min terapeutbroder här i livet, Robert Ek, som är en passionerad och trogen andersellerkimmare, frågade om jag inte haft en tanke på att byta namn på bloggen någon gång.
Han vill inte vara någon andersellerkimmare, han vill vara med i familjen men under annan flagg, helt enkelt.
Jovisst har jag det. Men är det värt det? frågade jag.
" Jajamensan! Dagens titel känns lite som en fräck fotbollskille som älskar att festa!!! Men du är mer än så.. och dina inlägg likaså. " fick jag till svars, över msn.
Och jag kan inte förneka att det ligger äkthet i det han framför.
Så: Om ni inte skriker jävligt högt nu, att ni vill vara kvar här, så drar vi nån annanstans. Okej?
Kvalitetstjejer.
" Vad är en såkallad kvalitetstjej??
Som mått på kvalitet brukar man tala om så kallade kvalitetsdimensioner. Kvalitetsdimensionerna varierar en aning beroende på produkt och de kan också vara nedbrutna på olika nivåer. Exempel på sådana är:
Pålitlighet/driftsäkerhet.
Prestanda.
Säkerhet.
Lämplighet för användningsområdet.
Servicevänlighet/underhållsbehov.
Uppfyllelse av avtal (Leverans i tid, snabb reparation etc).
Miljöpåverkan.
Skillnader (för och nackdelar) gentemot konkurrerande produkter.
Kostnad (både inköp, drift och avveckling).
Utseende. "
Hos den analytiska delen av mig väcktes några frågor...
1. Vilket värde har Victoria Svenssons utseende?
2. Hur driftsäker är Linda Rosing?
3. Hur miljöpåverkad är Lill-Babs?
4. Vad kostar det att köpa Maud Olofsson?
Vid det sämsta tillfället blir man både fys- och psyksjuk.
Jag vill tacka min goe bror Aggan.
Med ett knivhugg.
Jag som tyckte det var så kul att han var med gänget igen i helgen efter ett halvårs bortavaro, har ångrat mig nu, hans närvaro var inte värd att jag skulle bli smittad och helt nerklubbad.
När vi snackade på msn i torsdags sa han att han varit hemma från jobbet under veckan på grund av förkylning, på min fråga om smittorisk svarade han att en sådan inte fanns och att han mådde bra.
Ändå visste han inte förrän på fredagen om han kunde hänga med till stan, och jotack, både han och smittan hängde med.
I tisdags kände jag mig jävligt dåsig men tänkte att det kanske berodde på att jag sovit så få timmar, därför köpte jag Pennybridgebiljetten ändå, med hopp och tro att jag skulle vara fit for fight på onsdagen.
Jag var väldigt ofit igår, kan jag meddela.
Så jeffla typiskt att bli sängliggande när man väl har något inplanerat, vilken annan randomvecka som helst hade jag kunnat ta en monsterförkylning, hade till och med kunnat föda ett barn, men denna vecka kunde jag egentligen inte det.
Idag är det än värre, skiten som tidigare var total orkeslöshet, litervis med snor och huvudvärk, har nu även satt sig på halsen.
Och huvudet.
Jag tror jag håller på att bli psykiskt störd på kuppen.
Igår fick jag för mig att mina adopterade asiatsläktingar var i huset, så jag sov räv för att slippa snacka med dem, sen drömde jag att Fajsi kunde prata, han pratade som ett barn men jag förstod vad han sa och imorse drömde jag att en skitstor geting mördat en fladdermus och splashat den på min hals, vaknade och slet i halsen, mycket obehagligt alltsammans.
Ljus i mörkret?
1. Farmor har köpt Calippo till mig, bättre medicin går inte att få.
2. Jag var taktisk och köpte en ombokningsbar biljett så pengarna är inte kastade i havet och resan är inte raderad, bara framskjuten.
3. Syrran och jag har planerat julhandling ihop, om jag hinner friskna till innan dopparedagen, ska bli trevligt!
1. Smittar´n.
2. Mardrömsmaterial.
3. Medicin.
4. Shoppingkumpanen.
Lyssna på Volbeat om ni inte gjort det. NU!
I förra veckan fick jag upp ögonen för Danmarks svar på Takida, rockgruppen Volbeat.
Ögonen öppnades genom att Farsan givit mig deras skiva(jodå, nåt rätt har gubben tydligen) och jag blev frälst redan vid första lyssningen, något som väldigt sällan inträffar.
Innan ni laddar ner kan ni få smakprova en av mina favvisar, Back to prom.
Viss musik kommer inte till sin rätt med mysvolym, detta är sån musik, så kräma på duktigt nu.
1. Det är sånt tryck att bandmedlemmarna lyfter från marken.
2. Att sångaren är svettigare än mig efter en discokväll säger allt om engagemanget.
PS1. Om ni efter lyssningen är skeptiska ska ni inte tycka jag är en stolle för det, även kritikerna är på Volbeats sida.
PS2. Efter ös kommer chillout, om inte Monkis hört den här än så är det dags nu, tacka Skörsten för Israel.
Me like dessa herrar.
1. Niko Kovac.
2. Erik Segerstedt.
3. David Leinar.
4. Torsten Jansson.
5. Jan Sandström.
6. Kristian Luuk.
7. Pontiak Johanzon.
8. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson.
Ännu goare damer.
Det är trevligt att visa uppskattning, tycker jag.
Och det är roligt att göra listor och laguppställningar och såna saker.
Dessutom var jag förhastad senast, dunkade mest ihop två gäng på måfå, nu har jag tagit mig mer tid, vilket betyder att flera av de damer jag presenterar idag och de herrar jag presenterar imörra, ligger mig varmare om hjärtat än somliga från första rundan, ett definitivt dreamteam kanske kommer nån gång i framtiden.
Smaska på mitt gäng en stund och spotta gärna upp en egen line sen, kul att kolla in andras tycke och smak också!
1. Ebba Hultqvist.
2. Katrin Zytomierska.
3. Anna Brolin.
4. Jessica Andersson.
5. Brooke Hogan.
6. Isabelle Gulldén.
7. Nina Gunke.
8. Jessica Almenäs.
Idolfinal och GG-utgång.
1. Idolfinalen följdes med ett och ett halvt öga.
2. Nördbrillor är mysiga på fredagkvällar.
3. Kvällens wildcards: Hartmann, Julle och Dino.
4. Alicesoffan: Aggan, John-John, Midda och Jonas.
5. Julle när han klubbat ner jordgloben och somnat på ölflaket.
6. Jonas, Linnea och jag rockade loss i rockgruvan.
7. Aggan, John-John och Kicken stekte på övervåningen.
8. Som moset på kvällens klubba fick vi sola oss i stjärnglansen kring Fangan Nygren.
Brutet löfte och trumfande bakisdag.
Kevin vann och Alice visade benen.
Aggan gjorde comeback och Julle rev ner jordgloben.
Jag förfestade i ytterligare en av Quimmens fotbollströjor, men tog av mig Ronaldinhotröjan innan jag gick in på innermittfältet och plockade ner Sega.
Och ja...just det, jag har en sak att bekänna.
Jag avgav ett löfte under fredagsbloggandet om att inte bråka, ens om Midda pekade på någon, det råkade bli så att jag gruffade trots det.
Fast det räknas liksom inte ändå på nåt sätt.
Quimmen fick en avsiktlig armbåge i magen och sånt kan man inte låta passera till höger och vänster.
Men bråk är bråk och det spelar ingen roll hur befogat det är, lik förbannat lägger det skugga över hela kvällen.
Tur i oturen att man träffade legenden Fangan Nygren efteråt så skuggan fick en regnbåge ovanpå sig, bild på det och övrigt från fredagen kommer ikwell.
Även om fredagen varit skugglös och dubbelregnbågad hade den inte kunnat mäta sig med lördagen.
Trots att huvudet vägde 250 kilo när jag vaknade och trots att jag bara fick i mig två skedar ris när de andra åt bakispizza och trots att jag tittade ner i bordet mer än på tv;n när vi skulle se Arsenalmatchen så repade jag mig och hade en helt underbar kväll.
Lillebror Noni dök in på lördagen och utökade kvoten Abrahamssons från tre till fyra och tillsammans med mina EMD-kumpaner upplevde sällskapet nyktert umgänge, grabbar emellan, som ytterst få festkvällar matchar.
Vi pökrade, bowlade, såg Barcelona-Real Madrid, pökrade igen och lirade tv-spel, men mest av allt så skojade och skrattade vi.
Tävlingsmänniskor som vi är så är det liiite viktigare vem som vinner än att man deltar, därför kommer här en resultatredovisning.
Första pökern vanns av Midda, den andra vanns av Aggan.
Bowlingen vann mina bröder och jag över JJ-Quimmen-Midda, extra kredit till Noni som visade grymma skills.
Barcelona vann över Real Madrid, till vår tippnings förtret.
Tv-spelet följde jag inte så noga, men Quimmen brukar alltid vinna så det var nog han som gjorde det nu också.
Dagens...
Humör: Taggad till tänderna!!!
Känsla: Det blir ingen slentriankväll ikväll, det blir goe, goe öööööset!
Fundering: Varför kan det inte vara fredag, halv fyra, oftare än det är?
Väder: Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet!
Mat: Goe pastaspiralerna med korvstroganoff på Kryddgrillare!
Bok: Brunos "Dimman av allt"
Låt: Eftersom skivan är bränd ser jag inga titlar i mediaplayer´n men bandet heter Volbeat och det är BRA TRYCK!
TV: Idolfinal sen, räcker så.
Bästa: Att vi blir goe gänget ikväll, inte bara det tre STORA, Quimmen, Midda och jag. Spetsar med en näve gubbar till!
Sämsta: Att det är åtta månader till Idol 2009.
Lyckliga stund: När jag upptäckte Volbeat här för en timme sen.
Klädsel: Uppvärmning i mörkblå raggsockar, svarta pumashorts, nyinköpt rockig t-shirt och rosa stickad mössa.
Frisyr: Nyklippt och fresh!
Shopping: Barrunda.
Puss & Kram: Fajsi & Farmor.
Löfte: Jag ska inte bråka ikväll, ens om Midda pekar på någon.
Saknad: Kryddgrillarna. Redan.
1. Dagens Mat.
2. Dagens Puss.
3. Dagens Lyckliga stund.
4. Dagens Klädsel.
Han som skulle vara min pappa är en hinna av ingenting för mig.
Efter 30 år på Saab i Trollhättan jobbar han sedan ett halvår tillbaka i Norge så han bor i familjen Abrahamssons Edshus mer än i huvudvillan i Ödeborg nuförtiden.
Efter att jag ätit upp min mat går jag alltid upp på rummet, när Farsan ätit upp och väderochvindtuggat klart tar han en vända upp till mig på övervåningen innan han ska dra hemåt.
Detta skulle man kunna se som en gullig grej, att han vill umgås med sin store son ett slag.
Men nejnej, felfel, bortbort.
Han frågar inte ens hur jag mår, det har han för all del inte frågat mig på 23 år.
Det enda som gäller är: Vad ska du göra nu? Ska du skaffa ett jobb?
Jag svarar för det mesta vänligt men avtrubbat att det ordnar sig och att vi får se.
När han blir alltför gåpåig biter jag ifrån.
Han ger sig inte utan hetsar med att jag hamnar utanför arbetsmarknaden helt och hållet och att jag kommer få svårt att skaffa lägenhet.
Inte fan har han någonsin brytt sig om att jag hamnat utanför familjelivet, utanför kärleken, utanför tryggheten och utan en pappa, men att klanka ner på mig nu går bra.
Och syrliga kommentarer som "hur många jobb har du haft då", gör mig väldigt illa till mods.
Att värdera människor efter hur många eller vilken typ av jobb man haft är väldigt lågt och svagt.
Hade han haft lite kuk och lite hjärta så hade han satt större värde på sin son och att vara en bra farsa istället för att sätta störst värde på bilar och att vara en bra fabriksanställd.
Men jag samlar på mig detta precis som jag samlat på mig allt annat tidigare i historien och dessa saker slår tillbaka sen när jag är på en annan plats i hierarkin.
Jag ska inte vara en lika dålig gubbe, men det kommer inte förekomma många farsor i mina förord i nästa bok, om jag säger så.
Dessa rader av Bruno Öijer beskriver på ett träffande sätt hur jag kommer känna när jag dragit vidare i livet och lämnat Farsans tomma tjat bakom mig:
greppet
om mina axlar
slappnade av
och vägkanterna rusade förbi
kastade upp höstlöv
vindrutan brann av rött och guld
i backspegeln
såg jag staden försvinna
över hustaken
låg hinnan kvar
hinnan av allt osagt
hinnan av meningslösa karriärer
hinnan av ingenting
klistret
1. Lille Thomas Abrahamsson.
2. Store Bruno K Öijer.
Rybergs konkurs blir min undergång.
Rybergs kryddgrillare, sån där tjock korv med lite bett i, är den enda korv jag gillar.
Falukorv smakar skit och Denniskorv är ruggigt äckligt.
Knäppkorvarna, Sibyllakorven och Bullens korv, funkar alltid, men dem kör man bara i bröd, inte till riktiga middagar.
Och kom fan inte och säg att Chorizo eller nåt sånt hokus pokus funkar som ersättning eller ens går att jämföra med kryddgrillaren, för sån är inte verkligheten.
Farmor har alltid lagat en världsklassig stroganoff till mig baserad på kryddgrillare, en av de flitigast serverade rätterna här i huset, därför är olyckan total under vårt tak just nu.
Farmor hade läst att Rybergs låg risigt till och bad mig därför rensa frysen på ICA Kvantum i Uddevalla, men det fanns inte en enda korvstump att plocka med sig, det hade nämligen inte kommit någon leverans.
Den charkansvariga damen hörde mig när jag efterlyste älsklingskorven: Kryddgrillarna är slut och de kommer inte komma tillbaka heller, det är jättetråkigt, sa hon.
Va? Är det kört alltså? frågade jag.
Ja, det har gått så dåligt så de kommer gå i konkurs nu, svarade hon.
Men vad händer med min stroganoff då, ska jag dö nu eller? frågade jag, lite på skämt, mest på allvar.
Jaa, du, jag är lika ledsen som dig över detta, stöttade hon.
Tur i oturen är att vi har EN korv kvar, Farmor ska laga den imörra.
Känns som sista måltiden.
Jag kommer salta stroganoffen med mina egna tårar.
1. En före detta gigant i min värld.
2. Har ingen bild på mig själv när jag lipar, men på denna är jag svettig och sönderdansad, det är samma!
Min livskurva.
Jag tänkte att ni kanske vill veta hur jag har mått under den tid jag levt på den här planeten.
Jag är dålig på diagram och dataprogram och finesser, därför är detta inte särskilt detaljerat, men huvudsaken är att det är någorlunda rättvisande och det är det.
Min födelse 1985 ligger längst till vänster och idag, 2008, ligger längst till höger, om någon skulle få för sig något annat.
För att ge ett liiitet hum om kurvans krafter kan jag precisera att kurvans startplats är ett tillstånd av "heelt okeej".
Såhär har jag mått.
Hoppas ni har mått bra.
