Stölden på Stadion.
Suverän heldag i Tjockholm i måndags som förutom en allsvensk kanonmatch innehöll förvärv av nya brillor till samlingen, kändisspotting, stureplanspromenix, amerikansk middag och en kall i solen.
Mina blå är alltid extra öppna när jag går på huvudstadsmark då chansen att se ett hänt extra-nylle är lite större där än i Hökedalen, på Walkeskroken eller i Kumla Kyrkby.
Det kändes dock som lite av ödets ironi att den första jag såg vid övergångsstället utanför centralen i Stockholm var Uddevallas kommunalråd Jan Gunnarsson.
Men sen när Herman Lindqvist, Fares Fares, Patrick Ekwall och Anders Timell ramlade förbi tillfredsställdes mitt sjuka sug.
Väl framme vid Stockholms Olympiastadion var Snusan och jag först av alla och skakade galler, något som fastnade på linsen hos Ekwalls kumpan och som visades i Fotbollskanalen i måndags kväll.
Själva matchen var oerhört underhållande och spännande, framför allt den senare delen, men fick ett förjävligt slut när Djurgården stal alla tre poängen.
I första kändes LSK trots sina två träffar i virket, varav en signerad Månanletet, aldrig helt med i matchen.
Djurgården var inte på något sätt bra, men hade ett stort bollövertag, som inte utnyttjades till annat än att ge Martin Andersson och Enrico höga siffror i Aftonbladets zoombilaga där antalet sekunder nära boll framgår.
Djurgårdens 1-0 mål är inte mycket att säga om, Mattias Jonson står på rätt plats och knoppar dit den bara.
I andra halvlek däremot var det ett helt annat Ljungskile, grabbarna måste tagit några tunga vita tabletter(inte Dextrosol) för det var en enorm skillnad.
De gröna dominerade fullständigt och imponerade stort på mig, tidigare har jag inte trott att de ska fixa nytt kontrakt men nu är jag övertygad.
LSK;arna var först på varenda boll och krigade friskt.
Fysiskt sett blev Djurgården kissade i ögonen, de hängde inte med varken konditionsmässigt eller motläggsmässigt.
Ljungskile vann varendaste närkamp, sprang ifrån DIF i både offensiven och defensiven, orkade mer och vände bort dem centralt.
Kärnas balja var långt ifrån utdelning nog, det tredje och fjärde skottet i virket tillsammans med Smedbergs snea fot borde resulterat i ett par mål till.
Sista tjugo var Djurgården skärrade, både spelarna på planen och folket på läktaren runt om mig, därför kom Sölvis 2-1 i 87;e som en förjävla snopen kalldusch.
Resultatet är inte mycket att ta med sig, men kan gröngölingarna spela såhär på Stockholm Stadion kan de köra över Örebro och såna gäng och då kommer de hänga kvar.
Hela laget var bra, med undantag för Jon Lundblad och med extra plus för Senften.
Jag kan inte förstå varför Kärna inte fick starta efter sina två baljor mot Blåvitt.
Om han inte var småskadad så är det ofattbart, oavsett om han var usel på träningarna ska han vara självskriven efter båda målen i bragdmatchen fyra dagar tidigare, vilket hans mål när han hoppade in också visar.
I Djurgården var Tauer piggast och Quirino tröttast.
Maji med sin nya mössa, fel men söt. 
Maji utanför Stadion. 
Under slagets utkämpande. 
Smygfoto när jag ber för Smedbergs fot.
Modeblogg: Show off!
Igår begav jag mig till Gucci´s filial på Stureplan i Stockholm för att prata med Diana om vad som gäller 2008 i brillväg.
Hon sa att hela det klassiska färgspektrat är på tapeten, vill man vara moderiktig ska man bära brillor med så många färger som möjligt i glasen.
Sagt och gjort, jag köpte ett par vansinniga glajjor som speglar i en herrans massa färger, med dessa har jag ryggen fri hela sommaren.
Guccibutiken. 
Diana. 
Stekning i somriga Stockholm.Efter Stureplansronden begav jag mig till Hötorget för att spana in Murats Mode och Pizza.
Han har alltid legat några år efter sin tid, men det är kul att få influenser från Murats mode, som ett komplement till det jag och alla andra i de fina salongerna bär i vanliga fall.
Enligt Murat är det de klassiska piloterna som gäller i år igen, tror det är femte året i rad som han säger det, men jag kan inte förneka att piloterna fortfarande står sig riktigt bra.
Hötorget. 
Murat. 
Glassning i soliga Silverstaden.Paaaassa er för LSK!
Det börjar de nog göra snart.
De andra lagen i allsvenskan.
Passa sig för LSK.
För efter tre raka segrar, varav två mot 2006 års- och 2007 års seriesegrare, förtjänar Ljungskile lite fucking respekt, som Wilson hävdat senaste tiden.
Efter de första fyra omgångarna då facit var 0 poäng och senaste matchresultatet var 0-4 mot Sundsvall stirrade man rakt in i en flinande Johan Patriksson och såg bara mörker.
Nu flinar inte Patriksson och hans morsa så mycket längre, Giffarna ligger näst sist och kommer dessutom få dunk av ett upphetsat Blåvitt borta imorgon.
Och LSK-mörkret är utbytt mot lysrör och regnbågar, vi ligger på delad åttondeplats med AIK och grabbarna.
Nio poäng på nio matcher nu, eller jag menar nio poäng på tre matcher, känns obeskrivligt fantastiskt bra.
Jag är ruggigt imponerad av Wilsons arbete och superettantruppens prestationer på den här nivån, i stort sett samma lag som spelade förra året spelar i år igen.
Leinus pekar med hela hakan längst bak, Augustsson och Kitic klipper knäskålar på innerfältet, Jörgen armbågar sig fram längst upp och banar väg för Smedbergs och Kärnas delade interna skytteligaledning.
Bänken är fylld med nyförvärv, bara en sån sak att den på förhand mest namnstarke Jon Lundblad värmer träplankor vid sidan av planen visar hur mycket fighting spirit som finns hos den ursprungliga gruppen.
Av de nyförvärv som stuckit ut mest kastar Senften inkast som hela familjen Elm och Slawuta är redan ett spöke för de allsvenska anfallarna.
Sen att andramålvakten kan gå in och göra en kanonmatch mot mesta mästarna när Slawuta druckit för mycket vatten i Trelleborg är på gränsen till löjligt.
Jag har tyvärr inte fått se mina gröna riddare än, var nära när jag var hemma men fick inte med mig nån till Elfsborgsmatchen så det blev inte av.
Har lyssnat på radio alla matcher utom den senaste men då hade jag telefonkontakt med Skörsten på Starke Arvid och Aggan vid datorn.
Imorgon däremot är det äntligen dags, då ska jag och Snusan till Stockholms Station och ställa oss i klacken för att heja fram grabbarna mot Djurgården.
Pessimisten inom mig säger att det kommer en reaktion på den senaste tidens segrar och att Rajalakso vinkar ner LSK;arna från molnen.
Men man måste hoppas och visar de inte lite fucking respekt och passar sig för LSK kan DIF få en obehaglig överraskning.
Efter löfte i första halvlek om segerdopp i fontändammen i internatträdgården höll jag med nöje mitt löfte efter tre friska poäng mot Blåvitt i fredags, även fast det var rätt kallt.
Dagen efter förnedringen på Starke Arvid utvecklade blåvite Uski begreppet "bli sopad mattan med" till "att få mattan uthängd" då han i all sin deppighet hängde ut den IFK Göteborgska dörrmattan på halv stång.
Som om inte det vore nog kom Hakspöket och hånade honom ytterligare.
Jag hyser ohälsosamma aggressioner mot dåliga människor.
Sen kom en sak emellan: Den fantastiska trepoängaren mot Blåvitt.
Nu har ännu en ännu fantastiskare sak kommit emellan: Mina aggressioner.
De dyker upp inemellan som gamla vänner borde göra i mejlinkorgen, tyvärr hälsar aggressionerna på bra mycket oftare än de gamla vännerna och det beror tamejfan mer på de gamla vännerna än på aggressionerna.
Nåväl: Just nu är det maktlöshet jag känner, hade velat skära en kniv genom en människas kropp, men den människan lever på jättemycket gott och lite ont inte längre.
Åtgärder utöver gravskändning är således ej aktuella.
Tack och lov har jag väldigt sällan såhär ilskna känslor inom mig, kan "bara" minnas fyra konkreta tillfällen då jag velat skada andra människor fysiskt.
Senast var förra veckan då jag läste i en satans massa tidningar om Anders Eklund, den meningslöse jävla mannen som mördat en tioårig flicka.
Ge mig en anledning till att det var okej.
Ge mig en anledning till att han kan bli förlåten för det.
Säg nåt till hans försvar som gör att flickans familj kan tycka att det är en förståelig gärning.
Inte en enda frisk person kan tycka att han är värd ett bättre liv än ett med väldigt hårda sparkar i ansiktet varje, varje dag och med bilder på en död tioårigflicka upptryckta längs med glasögonen hela, hela förbannade tiden.
Hatkänslorna dessförinnan inträffade förrförra helgen då jag i denna blogg klargjorde med all önskvärd tydlighet hur jag ville skada en annan respektlös människa.
Innan det skedde grymma brott framför mina ögon under februari, vid två tillfällen, inom loppet av en vecka.
Först var jag i Gurkstaden en fredagkväll och fick se ett ungdomsgäng misshandla två killar, på nära håll.
Lördagen därefter, mitt på dagen, blev jag vittne till ett rån mot en kiosk inne i Silverstaden, där två killar maskerade sig och rånade en butik för att sedan slåss för att ta sig ifrån brottsplatsen.
Vid dessa tillfällen kände jag en sån oerhörd maktlöshet.
Ville inget hellre än att ingripa, men insåg hur lite jag vägde i sammanhanget.
Drömmen hade varit att få ta dessa ryggradslösa killar i nacken och föra dem till närmsta torg.
Sedan, i en perfekt värld, hade jag bundit dem till armar och ben så de hade fått sitta där tills det inte var mänskligt möjligt längre(då skulle de föras till ett vedervärdigt fängelse).
Under tiden skulle alla underbara människor få gå förbi, ta turistfoton, dela med sig av sina längst bevarade salivsalvor längst in på visdomständerna, torka av den senaste hundskiten som hamnat under de fina vita adidasskorna, skicka ett par danska friska skallar på svinens näsben, kissa ut den skvätt man väntat med att kissa ut på McDonald´s för att det kostade fem spänn där, peka och hånskratta på asen, kasta jättestora gatstenar rakt i huvudet på dem, klippa av deras kukar långsamt och noggrannt med nagelsax och ta fram brandslangar med salt och galna syror för att spruta i ögonen på svinen.
Troligtvis borde jag läggas in på vård för att jag är väldigt instabil i skallen då jag har en ambition att använda ett hejdlöst övervåld mot uppenbart dåliga människor.
Eller så borde bara dessa sjuhelvetes odjur tas bort härifrån, var vi andra försöker leva någorlunda hyggliga liv.
Nåt av det.
Eklund, symbol för dåligt människoskap på den lägsta av nivåer.
Lama, vapen för ruggigt feta och säkerligen effektiva spottloskor.De sex storas vårfest!
Quimmen har varit på dejt, Midda har spelat PES, Aggan har varit lärare, Skörsten har varit i Thaibaj, John-John har svarvat och Kapten Sylt har andats silverluft.
Alla har kört sina egna race, därför var det skönt att vi kunde synka våra späckade scheman för en kväll i lyxig samvaro.
Det var mysigt att bara få titta på varandra när det var så länge sen sist, men själva festen tog aldrig riktigt fart.
Jag tänker faan inte ta på mig skulden till det för jag var fylld med både entusiasm och öl, men Skörsten var nykter chaufför, Midda och Quimmen sejfade som vanligt, John-John sov och Aggan började sin förfest lite för tidigt.
Okej, det var inte jättelugnt hela tiden, det fanns ju vissa tendenser till att kvällen skulle ta skruv ordentligt, som när nån hade för bråttom till busskuren, när nån skyfflade en pizza på nåns axel, när nån startade LSK-klack på bordet och när nån våldtog nån som sov.
Det viktigaste med kvällen måste trots alla pizzor ha varit Quimmens tipspromenad som väntade på oss när vi kom hem till honom för att förfesta.
Han hade trixat ihop en 13-frågers om Leinar och Ljungskile som vi fick svara på längs husväggen, riktigt gullig grej.
Det kändes inte helt hundra på alla frågor, gjorde bland annat bort mig på Smedbergs moderklubb, men på nåt sätt plockade jag hem trofén ändå med 11 rätt, riktigt viktig skalp.
Förförfest på Alkiskroken. 
On our way to Kristevik, Rotvik, Sweden. 
Mycket viktig fråga. 
Förstapris, få sitta bredvid Quimmen i en minut. 
Killarna bildar pakter inför "Maffia". 
Trött maffia och pigg sheriff. NOT.Silverstaden-Hawkwelly-Silverstaden.
Kände att det var för lång tid att vara hemifrån, från spörtlövet till sommarlövet, dessutom kom vapendragare Skörsten hem från Thai och jag hade inte lyft öl med gänget sen jullovet så det fanns inte annat på kartan än att styra kosan mot Bästkusten.
Fick en busig idé att jag skulle åka hem utan att förvarna, tänkte det kunde vara kul att bara droppa in och chocka Farmor och Olsson hux flux en onsdag.
Tänkt och gjort: Jag satte mig på en buss till Gurkstaden som blev ett tåg till Pennybridge som blev ett x2000 till Blöteborg som blev ett Norgetåg till Iiiid som blev en bulle mot Hawkwelly.
Jag köpte blommor på centralen i Blöteborg, bögig grej som jag bara gjort en gång tidigare i mitt liv och det var till Snusan när vi firade nån grej.
Farmor är en blödig tjej som uppskattar såna prylar, men jag hade ingen aning om vilken sort och antal som var lämpligt.
Valpig florist och ont om tid gjorde att jag högg tio orangea rosor som kändes lagom.
Istället för att ringa Olsson och be om skjuts från Ed så tog jag en bulle och bad chauffören stanna vid lastkajen en bit från huset så jag kunde smyga upp i grusgången på egen hand.
Min plan gick inte heeelt i lås för när jag kikade fram bakom knuten så stog Olsson redan i grusgången och Farmor stog på trappan.
Men de verkade duktigt överraskade och hyfsat glada över min drop-in.
Farmor blev överförtjust när hon fick se sin makeoverade pöjk i skäggig tappning.
Känns bra att nån äntligen på riktigt är nöjd med mitt (brist på)initiativ, även om hon ville ta fram saxen och finklippa.
Zoom på Farmor. 
Olssonstek. 
Torkade grabbar.Tillbakaresan var något segare i och med att Swebuss spexade fram extrabyte i Karlstad samt att tåget mellan Pennybridge och Gurkstaden försenades.
En tröst var att jag fick känna mig speciell både på tåget och den efterföljande bussen från Gurk till Silver.
Utropat i tåget: "Du som skulle med bussen mot Sala, vi har fixat nu så den väntar på dig."
Utropat på bussen: "Ursäkta, är det nån här som kommit med tåg?" *Syltvink* "Bra, då skiter vi i detta och drar!"
Att åka buss genom de värmländska skogarna medför att man får en dos språkkurs.
Sagt av äldre dam som tycktes tvivla på mänsklighetens förmåga att hålla löften, i sätet bakom, mellan Karlstad och Kristinehamn:
"Man ska överhovetage inte säge nöt till nön som en inte vill att de ska säge."
Det är skönt att inte alla pratar likadant, även om det kan bli för mycket av det goda också ibland.
Du vackra Värmeland! 
Du charmige värmlänning!Modeblogg: Show off!
De arabiska korvskjortorna i ljus pastell kommer starkt nu på försommaren.
Dessa stog de arabiska kvinnorna och sålde korv i på Baghdads torg under sena silvertiden.
De ljusa pastellerna är som vi alla vet bebiblå, barbierosa, pärongrön och toalettpappersvit.
Korvskjortorna finns bara i en exklusiv upplaga om 18 stycken så det är väldigt svårt att hitta dem.
Ett ställe som jag vet har ett par ex är Dolcebutiken i Prag där man under majfönstret kommer ha en utställning av Kifaia Collections senaste och äldsta plagg.
Modepolisen says: Go there and hugg!
Krokodilbrillor från Musses är helrätt som komplement till korvskjortan.Bloggin.
Hemma hann jag med följande:
*Två morgonpromenixar med Farmor och Fajsi.
*Äta fin mat på Hökedalens Gourmet, Bella Mare, Pingu, Charlies, Dilan och Mackedonkan.
*Nosa upp mycket intressanta dokument till projektet.
*Spela fotboll på en grym inomhusmatta.
*Lära mina killar maffia.
*Vinna en tipspromenad.
*Agera hejaklacksledare på krogbordet.
*Kändisspotta.
*Träffa Micke Falck, T-sson, MacGyver, Östberg, Jättebebis, Mattsson och annat löst folk.
Fajsi. 
Maffia. 
Micke Falck.Bloggout.
Vi ses här igen i början på nästa vecka.
Pussar på munnen!
Modeblogg: Show off!
Förrförra veckan var det superfint väder, förra veckan var det rena vintern.
Igår haglade och snöade det, idag har jag varit ute och promenixat samt låtit fönstret vara öppet i fem-sex timmar för att släppa in ljuset och de ljuva vindarna som doftar blåklint och landhockey.
Det är lurigt, detta med klimatet och vädrets makter styr även modets svängningar.
Förra veckan var det skägget som var på tapeten, till viss del för att värma när det var så kyligt.
Men nu när vädret vill se oss lättklädda igen så anpassar vi oss.
Det hetaste i vårvimlet är 1991 års hawaiiskjorta, den med svart bakgrund och hippieblommor i färgerna bajsbrunt och vaniljvitt.
Till det har vi Bladebyxor nertill, den obligatoriska svarta brynjan under och rosa solbrillor för att sätta färg på ansiktet när skägget skuggar.
Vill man vara riktigt vågad fäller man upp kragen och byter ut de rosa brillorna mot blåa och vips är man en provokatör ur den högre skolan.
Uppknäppt, alltid! 
När man går baklänges sätter man brillorna i nacken. 
Uppfälld krage och blåa Stålmannenbrillor, trendigt och provokativt.
Lennartssons kommentar när hon fick syn på mig: "Åhhh, sommar!!!"Grattis, Farsan!
Idag fyller han 48 bast, känns jävligt gammalt, men jag tror mig veta att han håller ett öga på bloggen emellanåt så det ligger vi lågt med.
Har tyvärr ingen bild på honom på min reservdator, min riktiga är som tidigare berättat virusbombad.
Men jag har alltid tyckt han varit lik Björn Borg, som Björn såg ut i unga da´r, dessutom gillar Farsan tennis så det passar bra med en bild på Borg här.
Grattis, ät en dorde så ringer jag senare under dagen!
Björn är vaken. 
Björn sover, Björn sover, i sitt lugna bo.Snickarveckan med Sheriffen Janne, söndag.
Dagen D.
The final countdown.
Storgiget.
Du namnar det.
Trodde jag skulle vara skitglad när jag vaknade, men istället var jag nedstämd och gråtfärdig.
Det kändes så himla vemodigt att det var sista dagen på jobbet med grabben, min Janne Sheriff.
Jag gick till snickerboa med nedsänkt huvud, men när jag knackade på och Janne öppnade blev jag genast på gott humör.
- Upp med huvet, idag är ju den bästa dagen. Du ska få jobba ihop med mig på riktigt, detta har du förtjänat, gubben! sa Janne och log.
- Jag gör vad som helst för dig, Janne, sa jag och tittade upp på honom.
Sen satte vi oss på var sin sida av bågfilen och tuggade i oss ett gäng ostmackor var samtidigt som vi läste herrmagasin utan att byta ett ord, as usually.
Efter det bar det av till dagens arbetsplats som var personaltoaletten.
Janne skulle byta brundelare och kamgasare på tändaren och dasslocket och jag fick assistera honom.
Min största uppgift var att skydda Janne från alla Bräckeburgare som flög runt i luften, Janne är allergisk mot såna.
Allting gick som på en dans och vi jobbade i en underbar symbios med varandra.
Inget varar för evigt och klockan 16.08 var det slut på allt det roliga.
Janne följde med mig till dörren.
- Jag vill inte skiljas från dig, Janne, sa jag.
- Var sak har sin tid, svar ade Janne.
- Jag kommer aldrig glömma dig, Janne Sheriff.
- Och inte jag dig heller, Syltegubben.
Sen pussade Janne mig i pannan.
Då rättade jag till hans glasögon som satt lite snett.
Då nöp han mig i stjärten och sken upp i sitt bredaste Janneleende någonsin.
Sen stängde han dörren.
Jag vände mig om och var inte ett dugg sorgsen, bara glad över den tid jag fått tillbringa med Janne.
Var sak har sin tid, som Janne sa.
Känns skönt att veta att bilden av oss för alltid lever kvar i snickerboa och i mitt och Jannes hjärta.
Pappa har landat.
Men det finns en kille som jag själv kallar Pappa och det är Pappa Skörsten.
Han har varit på sin traditionella gula resa under årets första månader, men är nu hemma i verkligheten igen.
Känns mycket bra att ha sin vapendragare på nära håll så man får sin dos av Uddevallaskvaller och manlig kärlek via mobilen.
Hans hemkomst har även inneburit att han är inne i bloggdjungeln och stångas igen.
Han gör comeback med besked, åk till Thailand och hitta fem vassare look-a-likes själva om ni kan!
Nyrakad Olivier? Skäggig Skörsten?
Mathias "Helt okeeej" Ranégie.
Där finns också hans gamla favorituttryck.
Förutom att jag och Uranock misstänker att Ranégie är bror med porrskådisen Samson Biceps så är han också en skön snubbe och giftig målskytt.
Nu är han mer aktuell än nånsin efter sitt första allsvenska mål som kom i förrgår i Tipslördag mot Nörrping.
Han har bara lirat för Blåvitt i ett år, blev värvad från division 2 där han hängde upp 25 baljor på 19 matcher för Lärje/Angered.
Jag trodde stenhårt på Ranégie inför debutsäsongen, men den spolierades mycket på grund av skador.
Nu när hans namn är mer etablerat har mitt engagemang för honom svalnat.
Uranock däremot har försökt övertyga mig hela vintern om Ranégies kompetens och tippade honom som skyttekung med 21 strutar när vi knåpade ihop våra förhandstips.
Vad gäller hans sköna uttryck brukar jag och Uranock med jämna mellanrum gå igenom dem via olika filmklipp på nätet.
Tidigare har det varit mycket utdragna "helt okeeej", med mycket stark och vacker göteborgsk accént.
I en intervju efter första allsvenska målet var han tuggummituggandes, leendes och mer fylld av självförtroende än någonsin.
Dessutom: Med ett nytt favorityttryck i rockärmen:
Första målet för dig, en härlig känsla eller?
Absoluuut!
Bra hörna av Hjalmar som kommer ut perfekt där?
Absoluuut!
Ni är starka på hemmaplan nu, fyra mål båda gångerna?
Jaa, absolut, absoluuut! Nu får vi väl en riktig kamp mot AIK nästa gång.
Men det är derby innan?
Ja, det tror jag vi fixar. Med den här matchen i baksätet så tror jag att det ska inte va några problem.
Finns det något ni behöver förbättra inför derbyt?
Ja, jag tycker inte vi ska släppa in lag som inte behöver släppas in, va.
Du har skydd för handleden nu, det hindrar dig inte?
Nej, absolut inte.
Förutom beundran fylls jag även av förundran över hans ordval "i baksätet".
Jag har hört att man har saker man tidigare upplevt "i bagaget", men inte i baksätet.
Men det uttrycket är absoluuut helt okeeej.
Se själva ett helt okeeej klipp med Ranégie här!
Missa absoluuut inte detta heller.
Absoluuut en lillebror. 
En helt okeeej storebror.Sargad sajt.
Vi ser det positivt: Nu har vi sista dagen med Janne kvar, plus en kille till som absoluuut är helt okeeej!
Snickarveckan med Sheriffen Janne, lördag.
Det finns bara en medicin mot tunga tankar och det är tungt fysiskt arbete, som Janne brukar säga.
Känns underbart att få uppleva det privilegie det innebär att få vara nära Janne Sheriff.
När jag är med honom är jag en helt annan människa, glad som ett barn, och livet ter sig plötsligt problemfritt.
Till och med molnen ändras och blir barbierosa.
Lördagen skulle bli dagen då jag fick göra mitt första äkta gig helt på egen hand och så blev det också.
Det skulle bytas reglage till min kran i tvättstället på toaletten i mitt rum, vilket passade perfekt för då fick jag förena nöje med nytta för egen vinning.
Innan jag började sa Janne att detta var det stora eldprovet.
Om jag lyckades så skulle jag få göra ett storgig TILLSAMMANS MED JANNE imorgon, annars skulle jag få sortera Slitztidningar i snickerboa under min sista dag.
Mycket stog på spel så jag var jäkligt fokuserad inför uppgiften.
Det tog bara fem och en halv timme för mig att göra jobbet, vilket jag är helnöjd med.
Janne gör det på en och en halv.
Minut.
Men han har tränat några gånger också, för mig var det reglageoskulden som rök idag.
Själva resultatet var förvånande positivt, sa Janne.
Jag gjorde allt rätt utom en sak, råkade göra så att reglaget för varmvatten spolar vatten ur brandsläckaren i källaren.
Men reglaget för kallvatten blev rätt så jag fick med beröm godkänt av Janne.
Med andra ord blir det storgig för min del imorgon, ruggig grej!!!
Finlir på hög nivå. Janne kallade mig för Zlatan idag. Då kallade jag honom för Janne.Bobo Vieri, tacos och en son.
Jag nyper ännu en idé från Uranocks PinkLady, tänkte det skulle bli schysst som motvikt till mitt laddade inlägg tidigare idag.
TRE NAMN DU GÅR UNDER
♥ Kapten Sylt
♥ Scallis
♥ Gulleskutt
TRE SAKER SOM SKRÄMMER DIG
♥ Att män är djur(med anledning av det jag skrev om senast)
♥ Slumpen
♥ Olsson när han är beväpnad med motorsåg
TRE SAKER DU HAR PÅ DIG
♥ Bladebrallorna(det kände ni på er)
♥ Intertröja med 32 Vieri på ryggen
♥ Vita kalsonger av märket Björn Borg(sorry Dressman)
TRE SANNINGAR
♥ Anders Svensson är inte tjock(hör du det, Johan Adebahr?)
♥ En gång innebandy är inte alltid innebandy
♥ Tacos är den godaste mat som finns
TRE SAKER JAG VERKLIGEN VILL HA
♥ En son
♥ En roll som målskytt bredvid Jörgen Wålemark
♥ En bok släppt och storsåld
Bobo Vieri. 
Tacos. 
En son.
Jag vill sparka ut en tandrad.
Alla tio, förutom mig, som var kvar på internatet över helgen festade igår.
Jag stannade hemma och drack cola.
Sov före lite natten innan och tänkte ta en sleep under dagen, men en bussresa med bolagsbesök kom i vägen.
Så fort vi kommit utanför Röda näsans dörrar kände jag att "jag vill inte ha detta gäng Lapin Kulta i min kropp ikväll".
Bristen på sömn gjorde att jag varken hade energi eller inställning, var bara grinig och off.
En annan dag kanske jag hade tänkt att det skulle bli bättre om jag fyllde magen med öl men igår var jag vettig nog att avstå.
Kändes lite typiskt att alla andra körde en dunderfest när vi alltid annars bara sitter på varsin stol och tittar på varandra.
Nu grillades det, gormades och taxiåktes till krogen i Silverstaden.
Själv kollade jag först på Snygg-Erik i "Så ska det låta" och sen på fotbollsklipp på nätet.
De andra kom inte hem förrän tre och då var jag gruvligt trött, men viss information fick mig att sluta vara det.
Att bli sviken av människor som, jag ska inte säga att jag trodde de var mina vänner, men som man trodde var för bra för att svina och hade tillräckligt med respekt för en för att låta bli att göra vissa saker, det gör ont.
Jag kände mig smått stolt att jag stannade hemma först, trodde aldrig att jag skulle ångra så djupt att jag inte åkte med.
Tydligen hade jag behövt hänga på och agera ordningsman som rappar fula killar på fingrarna när de tallar på min kakburk.
Jag kokade när jag fick all information, visste inte vart jag skulle ta vägen.
Visst kan man ibland känna för att smälla till folk, men det är ytterst sällan som jag vill använda min kropp för att göra nån annan människa fysiskt illa.
Igår uppstod det tillfället.
Jag ville sätta en snubbe på en stol framför mig, gärna med sitt vanliga äckliga mysuttryck i ansiktet.
Och sen låta min skobeklädda fot få måtta, säg mellan sju och åtta, väldigt givande sparkar längs asets tandrad.
Se en stor massa blod spruta, se svinets fejksmajl förbytas i skräck och bedjan om fortsatt liv.
Efter att de största aggressionerna sjunkit in tog jag en promenad för att skingra tankarna.
Sen släppte allt och jag låg på golvet och tömde kanalerna i både näsan och ögonen.
Besvikelsen tog över som den starkaste av känslor.
Sen skulle jag sova men det var totalt omöjligt, trots att klockan var halv sex och jag gått på dåligt laddade extrabatterier sedan ett halvt dygn tillbaka.
Jag var nära att sätta mig här då för att tömma källorna, men det var en väldans tur att jag avstog för det hade inte blivit i närheten av så nyanserat som detta inlägg är.
Istället tog jag en marmeladmacka och ett glas äppeljuice i dagrummet.
Tittade ut genom fönstret också.
Det var dagsljus vid sextiden och fåglarna hade konferens.
Våren är för jävla fin ändå.
Symbol för misshandel och framgång. 
Symbol för konferens och vår.
Snickarveckan med Sheriffen Janne, fredag.
Nu är fredagen till ända, den första av helgens tre dagar.
Helgerna är alltid hårdast för oss snickare, säger Janne.
Han har snackat om att fredagen skulle bli den stora dagen för mig, dagen då jag skulle få ta eget ansvar.
Och mycket riktigt, jag fick följa med på alla missions och till och med sköta uppdrag som egentligen är sheriffklassade.
Dagens höjdpunkt var när Janne skulle byta en glödlampa på Östergård.
Först bar han stegen på ditvägen och allt var som vanligt, men på tillbakavägen kom chocken då Janne lät MIG av alla, bära stegen.
Helt utan varken hjälp från Janne eller några stödbrädor under.
- Jag litar på dig. Detta fixar du, Sylten, sa Janne och rev av sitt patenterade flin.
- Jag vet inte, sa jag och såg nog både nervös och uppspelt ut.
Till en början var jag lite skakig på hand, men till slut gick det gallant, tappade bara stegen fyra gånger på hela vägen genom korridoren.
- Du är en klippa, sa Janne och tittade in i ögonen på mig.
- Din klippa isåfall, sa jag och tittade in i hans ögon.
Sen fick Janne ett sågspån innanför glasögonen som han var tvungen att pilla bort med sina inoljade arbetarlabbar.
Slutligen gick vi hem till snickerboa och åt ostmackor å läste Moore.
Tack vare min styrka vid dagens jobb ska jag få göra ett ännu svårare jobb, eller "gig" som Janne säger, imorgon.
Längtar redan!
---> 
---> 
Haglund mår skit.
Jag är ledsen att ni inte fick ta del av min och Jannes torsdag, men det gjorde inte så mycket, huvudsaken är att allt funkar ikväll för jag får göra massa finlir på jobbet idag.
Ni kan väl kolla in Haglunds må-skit-min på tuben, så länge.
Reportern Nora Strandberg är nyligen alibivärvad till Canal+, från tv4, för att fylla en kvinnokvot.
Hon har antingen bett om, eller blivit påtvingad, en hörsnäcka där en annan intervjuare, gissningsvis kunnigare och manlig, ger henne frågor som hon senare ställer till Haglund.
Om graden på frågornas flummighet beror på Nora, mannen i snäckan, eller båda två, det låter vi vara osagt.
Grattis Freddis till systembolagsåldern!
Vid en första anblick såg han inte riktigt klok ut, utan frisyr, men nu har jag bestämt mig för att han håvade in en jävla massa manlighetspoäng på kuppen, vilket gjorde susen, så jag är nöjd trots allt.
En som inte är nöjd, det är Uranock.
Han har levt för att ligga på bäddar av flanell och flukta Freddis i kalufsen, därför var hans besvikelse omöjlig att ta miste på när vi mötte värmlänningen i Sala.
Uranock tog långa omvägar för att slippa komma i närheten av Freddis, samtidigt som han höll för ögonen.
Fast till slut kunde han inte motstå möjligheten att lukta på Freddis flint så han smög ändå fram och väl där förenades de i en lång, öm kram.
K 
R 
A 
M!När vi kom hem bjöd Freddis på äppelpaj som hans mamma hade gjort.
Grejen var den att äpplena var jättegamla så alla blev lite snurriga i planeten.
Och när folk blir snurriga vet ni vad de gör - knullar kameran.
Pappa knåpade ihop en frågesport med frågor som alla ska kunna svaren på, till exempel vilken färg det är på Mr.Beans bil, hur många gånger Uddevalla har brunnit ner och vad Lille Skutts flickvän heter.
Lag svenska kvinnor fick med sina 13 points se sig besegrade av Lag polska män som fixade 16 points.
Lag svenska kvinnor. 
Lag polska män.Snickarveckan med Sheriffen Janne, onsdag.
Han sa att det blev ett missförstånd och att jag ska börja vara med på allvar från och med imorgon.
- Onsdagar är alltid lite speciella, sa Janne.
- Hurdå speciella, frågade jag.
- Jag har bara farliga uppdrag på onsdagar.
- Vadå farliga, räddar du folk som ramlat ner i oljebrunnar och sånt då eller?
- Nej, jag byter glödlampor och betalar räkningar.
- Det är väl inte farligt, jag kan assistera dig.
- Nej, det kan hända massa saker på onsdagar och jag är rädd om dig. Det är bättre att du kontrollräknar verktygslådan i snickerboa, sa Janne.
- Som du vill, Janne. Vad ska jag räkna ut?
- Det ska vara en tumstock, två skiftnycklar, tjugofyra lakritsremmar och nittioåtta Slitztidningar. Kolla så det stämmer.
- Har du inga hammare och spikar? frågade jag.
- Nej men jag skulle behöva några Mooretidningar, har du några såna?
- Ja, jag tror det.
- Bra, då kan du hämta dem på eftermiddagspasset.
- Jag har en hammare och en låda spik också, ska jag ta med det?
- Nej, en näve Mooretidningar, sen är verktygslådan komplett, sa Janne och firade av ett Janneleende.
Jannes verktygslåda:
Janne har:
Janne behöver inte:
Janne behöver:
Ny spotting på kändiståget.
Förra gången var det på Uppsalaresan jag såg von Sydow, idag var det på tillbakavägen till Sala som jag gick förbi överåklagare Agneta Blidberg.
von Sydow är kändis med bokstaven B, eller kanske till och med C, framför, på min skala som jag tidigare redogjort för.
Blidberg är svår att bokstavisera men hon får ändå ett A för sin plats i hierarkin inom sin yrkesgrupp.
Det var Agneta som höll i rättegången mot Mijailo Mijailovic efter mordet på Anna Lindh och hon har även varit förundersökningsledare för Palmemordet.
Hon är sannerligen ingen duvunge i något som helst avseende och har inte mindre än 29 år på nacken i ett av de maffigaste yrkena som finns.
Hon mötte min blick när jag passerade hennes vagn i jakt på min plats och jag såg i ögonvrån att hon hade nåt läsbart i knät.
Kikade ner och förväntade mig typ lagboken, men det var nån alldaglig blaska.
Jaja, även Agneta ska väl få koppla av mellan morden på ministrar...
Blidberg. 
Mijailovic. 
Lindh. 
Palme.
Lagboken. 
Nån blaska.Snickarveckan med Sheriffen Janne, tisdag.
Den ursprungliga planen var att jag skulle äta skolfrukosten vid åtta och sen träffa Janne Sheriff på hans kontor vid halv nio, men Janne Sheriff hade andra planer.
Han ringde mig kvart i sju och sa att jag var välkommen på brottarfrukost i hans snickarbod klockan sju, jag blev alldeles varm i kroppen.
Jag skuttade dit på direkten med ryggsäcken fylld av ostmackor, saft och en poesibok.
Där satt han i sin Blåkläderjacka, slitna jeans och glasögonen lite på sne och när jag steg in i snickarboden, eller snickerboa som Janne säger, firade han av ett sånt där busigt Janneleende om bara Janne kan.
Jag blev lite generad, men hans glada min byttes snart ut mot raka motsatsen när han såg min klädsel.
"Du kan inte ha på dig en märkeströja när du ska jobba som en riktig karl, var är brynjan?" frågade han och räckte sedan fram sin reservbrynja till mig.
Sen var det dags för visitering av väskan.
Ostmackor är helrätt men saften ska vara varm, inte kall, sa Janne.
Och poesi är väl inget för en snickare, sånt dravel får du bara massa konstiga tankar av. Poesiböcker funkar bra som virke till värmepannan, men ska du läsa så ska du läsa Slitz för då slipper du läsa och kan koncentrera dig på bilderna, fortsatte han och nu var det busiga Janneleendet tillbaka.
Han kastade till mig en trave herrtidningar som var nötta i kanterna och rejält tummade på, vilket tydde på att de var "vällästa".
Här får du en jacka också, så du inte fryser, sa Janne och gav mig en exakt likadan jacka från Blåkläder som han själv har.
Får jag den? frågade jag.
Ja, den får du av mig, svarade Janne och log.
Jag har nog aldrig blivit så glad i hela mitt liv.
En alldeles egen Blåkläderjacka, och från Janne till råga på allt.
Inatt kommer jag sova som en prins, ska lägga mig tidigt för vi ska ut på massa missions imorgon har Janne sagt.
Lyckan är fullkomlig, jag är nu stolt ägare av en Jannejacka från Blåkläder.Modeblogg: Show off!
Veckans modemåste är skägget.
Att tokspara skägg är oerhört inne under mars-april varje år och detta år är inget undantag.
Alla har sina anledningar att spara hår i ansiktet, det mest kända exemplet är hockeyspelarna som odlar sina slutspelsskägg nu under säsongsavslutningen.
Själv odlar jag projektskägg under dessa veckor då vi lever författarliv på skolan, ivrig som jag var så startade jag till och med ett par veckor i förväg.
Har fått många komplimanger i stil med "jäklar vad långt det är", "ganska glest" och "snart kan du göra flätor".
Den enda regeln man ska gå efter är att skägget ska få leva sitt eget liv, man ska inte ansa, frisera och böga utan bara låta det frodas.
Ansiktshåret har en själ, precis som allt annat levande, och är värd den respekten, inte minst ur ett miljöperspektiv.
Bloggspecial: Janne Sheriff, måndag.
Lite för länge för att det ska vara godkänt med andra ord, det går liksom inte att ha det så hur länge som helst.
Gefle fick behålla Oremo, Hugosson och Wikström, därför är det dags att satsa uppåt och framåt.
Detsamma gäller andersellerkim, jag som skriver har fått behålla er som läser, därför är det dags för mig att lägga in en högre växel nu.
Jag känner att jag behöver en sidekick för att få ur mig själv och bloggen det där lilla extra.
Gefles tränare Pelle Olsson vinkade hem Hasse Berggren för att sidekicka Johan Oremo i anfallet, för att på så sätt få Oremo att hänga fler baljor och därmed få laget att håva in maximalt med poäng.
För att maxa andersellerkims kvalité i den hårdnande bloggkonkurrensen har jag nu sänt en förfrågan till min drömsidekick Janne Sheriff.
Janne tackade underbart nog ja, därför kommer denna vecka vara en väldigt ovanlig vecka på bloggen, den kommer vara jannefierad.
Idén fick jag idag när Jannes Blåkläderjacka uppenbarade sig framför mina överlyckliga ögon.
Jag hittade sedan Janne och lyckades boka in ett möte med honom imorgon.
Vi bestämde att vi ska ta en sittning i hans snickarbod efter frukost och skissa upp vår vecka tillsammans.
Det ska bli spännande att se vad jag och Janne kan ge varandra.
Blåkläderjackan hänger prydligt över räcket och Järniapåsen med skiftnycklar och Slitztidningar i står på andra trappsteget. Alltid på andra trappsteget, säger Janne som är perfektionist.
Mina grabbar och deras gåvor.
Vi hörs inte jättemycket när jag är ute på mina Sverigeturnéer, men det är lite det som är grejen också - att vi vet precis var vi har varandra ändå.
Vi vet ATT vi har varandra.
Om jag mot förmodan skulle glömma bort att jag har mina grabbar så påminns jag när jag kollar på min anslagstavla.
Där hänger plastfickan med bilden på hur Månfejjan har ormgrop med två mufflonfår, en gåva från grabbarna, utformad av gängets art director Quimmen.
Om jag har ryggen mot anslagstavlan så har jag ögonen mot bokhyllan och där står en annan gåva prydligt uppställd - kvalitétsrullen med övermogna Mrs. Fire i huvudrollen.
Igår behövde jag inte ens vara i mitt rum för att påminnas om att jag har vänner som inte glömmer bort mig bara för att jag är ute och slirar i vägrenen en sväng.
När jag satt i TV-soffan ringde Quimmen och sjöng en truddelutt för mig.
Han och Midda förklånkade och det var inte vilken låt som helst han rev av, utan min favorit - "How do you do".
Jag gick runt och flinade en bra stund efter samtalet, betyder mycket att känna grabbarnas varma labbar mot mina axlar.
Leinuz skinkar på ett par gotlänningar.
Mrs. Fire with the poolguy, the deliveryguy and the gardener. After twenty years of marriage - she fucked them all.
En bakfull Sylt och två poliser i samma säng.
Igår kollade vi på Så ska det låta, ikväll ska vi kolla på Körslaget.
Musik, trevligheter och bögerier.
Tur då att vi släckte törsten tillräckligt förra helgen.
Vi satt först på internatet, Monkis, Skåningen, Mickan, Uranock, Snusan och jag.
Lyssnade på musik, samtalade, spelade pöker och drack lagrad äpplejuice.
Sen ringde Fangan och sa att Fangans mamma inte var hemma, vilket betydde att vi var välkomna dit.
Det var en rolig fest, även om raggarpacket var skeptiskt inställda till min och Uranocks liberala syn på manligt umgänge, och det berodde inte bara på att jag satte på en Barbadosplatta...
Med sitt playboyhalsband var Uranock kvällens självklara P.I.M.P. 
Han mjukstartade med att leka lekar med flickorna.
Sen gick han över till avancerade tricks med Fangan, i soffan. 
Själv visade jag röven för alla tjejer som inte hade giltig legitimation. 
Sen skippade vi spexet och gjorde vad vi kommit för att göra.
Avslutningsvis lärde jag Mickan att scratcha. Här borde en lagom suspekt helg ha nått sin kulmen.
Men icke, jag väcktes på lördagsmorgonen av att två allvarliga röster frågade vart Calle Abrahamsson bodde, från korridoren.
En halvminut därefter satt jag i min säng med en manlig och en kvinnlig polis och hade mitt livs första informella förhör.
Det är inte varje dag Kopps parkerar utanför internatet för att "hälsa på".Albert says: Fantasi är viktigare än kunskap.
Ibland händer det att när jag hör, läser eller ser en sak för allra första gången i mitt liv, dröjer det inte mer än en dag eller två innan jag hör, läser eller ser exakt samma grej igen.
Då snackar jag inte om nån mediefluga som jag först läser i Aftonbladet och sen ser på Aktuellt, utan helt tidlösa saker.
Vid vissa såna här tillfällen undrar jag om det är en ren slump eller om det finns en större mening.
Inatt innan jag skulle sova var jag sugen på att läsa.
Jag gick till min bokhylla och plockade ut en bok som inspirerar till skrivande.
Jag tänkte det kunde passa bra nu när vi har projektveckor, detta är den första av sex tot, där vi ska leva ett författarliv och skriva non stop, helt utan schemalagda lektioner.
Boken heter "JAG har ett språk" och är skriven av Torgny Karnstedt.
Jag har läst den en gång förut, när jag på journalistutbildningen fick i uppgift att läsa en bok om skrivande och sedan recensera den.
Jag gillade den skarpt och tyckte att den, precis som meningen med den är, fick mig att tänka i bra banor och gav mig lust att tortera tangenterna.
Nog om det, nu till saken: På sidan 16 i denna bok står att läsa följande; Fantasin sätter inte gränser. Den vidgar. Einstein som var laddad till hårspetsarna med kunskap förstod att värdera fantasins betydelse. FANTASI ÄR VIKTIGARE ÄN KUNSKAP.
Det står en hel del om vikten av fantasi, med Einsteins klokord i versaler och stort uppslagna.
Jag låg en stund och funderade på det jag läst innan jag somnade och funderade på den gode Alberts slutsats, som jag aldrig tidigare hört talas om.
Gissa om jag blev förvånad när jag för en liten stund sedan la mig i soffan för att äta middag och slötitta på tv;n när Einsteins klokord får stor plats IGEN!
Två gånger inom loppet av mindre än ett dygn, i två väldigt skilda forum.
Programmet jag tittade på var "Klass 9A" som handlar om en skolklass i Malmö där eleverna har dåliga betyg och noll motivation, vilket fått rektorerna att värva Sveriges vassaste lärare, med målet att klassen ska bli topp tre i landet.
I dagens avsnitt hade en lärare kallat in en inspiratör för att väcka lusten hos eleverna.
Han sa: Jag ska framför allt prata med er om en sak som Albert Einstein sa. Han sa att fantasti är viktigare än kunskap. Ni har väl hört massa vuxna som säger att kunskap är viktigt och kunskap är makt, kunskap hit och dit. Men han sa att fantasi är det viktigaste.
Man har frågat vuxna, att om de fick två extra ögon, vart de då skulle vilja ha dem. 95% svarar i nacken för de vill så gärna svara rätt, det som de tror är rätt för att de hört uttrycket "ögon i nacken". När man sen frågar barn med fantasin på topp, så får man helt andra svar.
En fyraåring sa att han skulle ge bort dem till en blind.
En sexåring sa att han skulle sätta dem på väggen i storasyrrans rum.
Ett intressant sammanträffande måste jag säga. Oavsett om det är slumpen eller något annat så ska jag sätta mig och fantisera ihop nåt i ett wordpaddokument nu.
Torgny Karnstedt. 
Albert Einstein.
Baren, belgiska snäckor och ett partytält i Ljungskile.
Fram tills nu har jag undvikit att visa det för jag har velat verka för cool för sånt.
Jag hittade ett frågor- och svarformulär hos Uranocks Flygirl(.blogg.se), som jag blev sugen på, så idag är det dags att släppa lös vilden i mig.
Skit i att läsa om ni har godis som behöver ätas, youtubeklipp som måste ses, runkar i duschen som ska dras eller annat nödvändigt på G.
Annars: Läs och lär om er Kapten.
Vad är du för typ av person...?
En fotbollsbesatt funderare som växlar mellan att bruka allvar och spexa gränslöst.
Pålitlig, busig, humörsvängande och självklart: liiite väl bögig.
Hur mycket shoppar du för i månaden?
Jag behöver inte handla, jag är gurun som redan har den fullständiga garderoben.
Om jag ska vara aningens mer seriös: Handlar inte kläder månadsvis för det är så jävla tråkigt. En gång i kvartalet åker jag till Femman i Blöteborg och handlar för mellan en och två loppor.
Hur många riktigt nära vänner har du?
Det är en definitionsfråga, men de fyra stora heter John-John, Skörsten, Farmor och Olsson.
Vem är din förbild?
Ser upp till väldigt många, men två som står sig väl är Farmor och Bert Karlsson.
Vad är det pinsammaste du råkat ut för?
Super Mario har haft raveparty i kalsongerna vid tillfällen då han haft order att sova, det har varit ganska otrevligt.
Vad tycker du om alla's favoritkille Björn Gustafsson?
Det är en fyndig kille. Hade han inte varit allas favoritkille så hade han varit min favoritkille. Nu lider han av Lars Winnerbäck-syndromet, det är inte hippt att hylla nån som har kungakrona på sig, säger jante.
Vad hoppar du helst ifrån? 3:ans trampolin eller 5:ans?
3:ans, jag söker kickar på land istället för i luft och vatten.
Om du ser en tant tappar en 500 lapp, tar du den själv eller ropar du på henne?
Hade det varit en satkärring jag visste inte skulle göra detsamma för mig så hade jag gladeligen nypt den, men en randomtant hade utan minsta tvekan fått tillbaka den.
Äter du bara röda äpplen?
Nej, bara gröna med vita prickar på går ner i min mage.
favorit tv serie?
All times så är det fulkulturellt nog dokusåpan Baren på tv3 som jag var besatt av för tio år sedan. Annars var "På rymmen" jävligt kul, idag är det Filip och Fredrik som dominerar i min ruta.
Vad är ditt absoluta favoritgodis? Och varför?
Daim står alltid högt i kurs och de där sura, röda banden med socker på har alltid legat mig varmt om hjärtat.
favorit stad?
Blöteborg är alltid pålitligt, annars har jag små drömmar om Italien och städerna där heter Rom, Milano och såna saker.
bästa högtiden?
När är man fullast, nyår eller midsommar? Mitt starkaste nyårsminne är när jag låg bakfull på Skogslyckan och mitt dito midsommar är förra året när jag ramlade ut ur ett partytält i Ljungskile två gånger om, satt och klappade Jannes flint och lipandes kastade telefonkataloger utanför Willys - därför blir midsommar svaret.
I övrigt äcklar ordet högtid mina öron, jag tänker på långbord med skabbig frestelse, must och påtvingade flin. Jag tycker mer om vanliga tisdagar i september.
Vilken är din favorit klädaffär?
Hela min släkt har en lång historia av kärlek till Dressman med panikköp av kalsonger, fetade rutor och hela den biten. Annars köpte jag en jävligt vass mössa på Rätt Pris i Sala för en månad sen, riktigt underskattad klädaffär.
favorit program?
Samma fråga igen? Nej, det var serier ja. Då säger jag sportnytt, sporten, sportspegeln, fotbollskväll, fotbollskanalen, fotbollssöndag, fotbollsmåndag, tipslördag och supersöndag.
favorit frukt?
Gröna vindruvor.
favoritchoklad?
Marabous schweizernöt till vardag, belgiska snäckor till lyxdag.
Vilken är din bästa kärleksfilm och varför?
Jag är inte den killen som gillar kärleksfilmer, även om man kan tro det, men jag är svag för fjortisfilmer där 13-åriga tjejer får 18-åriga killar i slutet och det är ju kärlek på sitt vis.
Om du får barn, vad kommer de då få för namn?
Min son ska heta Sylt junior.
hur sminkar du dig inför en vanlig dag & hur sminkar du dig till fest?
Smink? Jag är LITE bögig, inte mycket. Brukar duscha ibland. Använder nån gammal deodorant när jag ska bort på större bjudningar också., annars låter jag bli kemikalier.
Ingo och Meral från Baren. 
Belgiska snäckor. 
Ett partytält i Ljungskile.
Omgång 1: Leinars självmål, Aubynn och Rajalakso.
Den allsvenska oskulden 08 rök söndag-måndag.
Leinars månfejjas haka har knullat det egna målet en första gång på den stora fotbollsscenen i Sverige.
Jag hade själv inte möjligheten att se matchen live och via TV var enda matchen Malmö-Blåvitt.
Media rapporterar om en strong första halvlek där LSK var vassare än Hammarby och en match där Jörgen Wålemark var som pånyttfödd.
Det och att planen är ett vapen tar vi med oss vidare i serien.
Vad vi inte tar med oss är Slawutas östgötska och Leinars obalanserade hakparti.
På bilderna från matchsammandraget ser det verkligen ut som om det är kommunikationen och målvakten Slawutas beslutsamhet som ställer till det och inte Leinars klumpighet.
Även tränare Wilson fransade månfejjan efter matchen med kommentaren: Backar ska nicka bort bollar och målvakter ska fånga bollar.
Kul med mycket publicitet för hakornas herre, även om det kunde varit i lite mer positiva ordalag han omnämndes.
Jag tror LSK blir en nagel i ögat för väldigt många lag, men vinner man inte de hemmamatcher där man har bäst målchanser så blir det inget spel i den här serien 09.
Blåvitt som var mitt lag i allsvenskan 07 och som är Uranocks hjärtelag, lockade oss till pizzeria Liljas och tv4sport i måndags kväll.
Det var en jävligt bra match, framför allt med tanke på att det var den första för året.
Malmö spelade smart och konstruktivt, det såg ut som att Rolle med bamsekuken fått fason på sina skånska egon.
Trots att jag höll på Blåvitt var det kul att se hur pigga Ola Toivonen, Niklas Skoog och Jeffrey Aubynn var i MFF;s offensiv, tre lirare som varit ifrågasatta men som nu verkar rejält igång igen.
Bäst på plan var Jeffrey Aubynn och Raggi Sigurdsson.
I söndags var det urpremiären mellan Nörrping och Djurgården som gällde.
Östgötarna såg ut som yra höns medan Djurgårdarna var väldigt målmedvetna, 1-2 speglar matchen bra.
Det var kul att se hur 19-åriga nyförvärvet från Enköping, Sebastian Rajalakso tog för sig.
Han lär bli en attraktion i år med sin speed och genombrottsstyrka.
Bäst på plan var tillsammans med Sebastian Rajalakso, min mardrömselvaspelare Mikael Dahlberg.
Leinars självmål. 
Jeff. 
Rajalakso.
Special Guest Star Nenne har presenterat sig.
... noterar att du skriver och skriver, men inte ett ord om att du skriver på det du skulle skriva, och var är han som har någonting viktigt att berätta, har han inte tid att visa sig för att han skriver och skriver.
I övrigt saknar jag kommentarer angående att de tre första poängen är hämtade och att det nu bara är sex poäng kvar inför mötet med råttorna. Ett möte som kommer att innebära säsongens första serieledarryck.
Vi har en celeber förstagångskommenterare på bloggen idag.
Nebojsa Nenne Gurkan Grkovic är en flegmatiker och ett manligt föredöme för mig, dessutom är han killen som får betalt för att jag ska bli bättre på att skriva så när inläggen tappar i kvalitét är det honom ni ska kontakta.
Han har idag haft den goda smaken att kommentera ett inlägg och vi hälsar honom välkommen i andersellerkimfamiljen.
Sen att han hade den dåliga smaken att inte kommentera själva inlägget, hylla min kropp och ge mig bekräftelse som modeikon, utan istället pressar en redan stressad man och visar dålig respekt mot världens månansikten genom att indirekt påtala Leinars självmål, det är en annan sak.
Vad gäller mitt skrivande så är det topphemligt och inget jag avhandlar ens för mina andersellerkimmare.
Detta är en sak mellan mig och dig.
Därför vill jag be dig hålla låg profil i ämnet framöver.
Vi gör såhär: Jag kommer till ditt kontor imorgon efter lunch. Du tar vakten, jag tar larmet, inget strul.
Vad gäller skitmatchen i förrgår så vill jag helst glömma den, men jag tror på Hammarby i år, har tippat dem som tvåa i sluttabellen.
En inte alls suddig bild på vår nye familjemedlem.
Vrickad laxeringskupp.
Aprilskämt ska bara pågå under den specifika dagen första april, men deras spratt har ballat ur för jag är lika obalanserad i magen idag som igår.
Själv är jag inte så mycket för att aprilskämta så jag skippade den biten.
Istället fick jag ett infall av ren vänlighet och dukade bordet i matsalen inför middagen igår, samma middag som jag blev förgiftad av.
Mattanter. 
Tjänst. 
Otjänst.Modeblogg: Show off!
Nu när vindarna värmer och tempen stiger plockar vi fram de luftiga plaggen.
Idag när jag insåg att våren anlänt på riktigt letade jag upp ett av mina allra vassaste plagg, alla kategorier.
Den svarta nätmaskade brynjan.
Ledig, sexig och vansinnigt utmanande.
Eller som Sheriffen Janne sa idag när jag frågade vad han tyckte om min brynja - "lite bögigt", följt av ett busigt leende.
Visst flörtar jag med gayvärlden, men det hör till för våren är bögarnas årstid.
Börja dagen med en mörk kavaj utanpå för att dölja och locka till nyfikenhet...
När du börjar känna dig lössläppt är det bara att kasta kajan och visa kroppen.
Bajakuten.
Idag var jag och Uranock i mataffären Rätt Pris.
Vid drickavdelningen blev det panik i mina brallor, ett toalettbesök blev sådär hiskeligt akut.
Det gick inte ens att gå direkt till kassan, betala och sen uppsöka toalett, det var för bråttom så vi ställde korgarna och rusade ut.
Jag visste att restaurangen i en annan del av byggnaden hade en kundtoalett men jag kunde inte med att springa in utan att handla så jag plockade en kaka och en festis i steget, kastade upp en tjuga på disken och sprang in på toaletten.
Där hann jag inte mer än innanför dörren innan det small, olyckan var nära att.
Bajset var inte av sedvanlig karaktär heller utan det var sånt där blött, gult bebisbajs som bara sprutade och rann.
Enda förklaringen jag kan komma på är att mattanterna lagt laxeringsmedel i köttfärsåsen vi fick till middag på skolan idag, som världens sämsta aprilskämt.
Vanligt bajs. 
Bebisbajs. 
Köttfärssås.
Här är jag nybajad, jag och Uranock firar min succé på toaletten med varsin Smakis.
