AndersEllerKim

Det är över nu.
Kommer alltid minnas dig med ett leende, min första riktiga blogg.

Vi har haft mycket fint ihop, du och jag.
Jag kommer återvända till dig många gånger i framtiden.
Det kommer aldrig bli som förr, aldrig ens i närheten, men vi kan kramas ibland och om vi ses på nån fest så kan vi hångla om du vill.
Men mer blir det inte.
Det beror på att du stod på tå många gånger, för att nå över min skjortkrage, för att kunna möta mina ögon.
Man ska inte behöva stå på tå, då är något galet.

Du var bra i sängen, det var du verkligen.
Och du var rolig, det är få jag skrattat med så mycket som jag skrattat med dig.
Men där var det stopp och det räcker inte för mig.
Du hämmade mig och jag mådde inte bra av det.
Jag kunde inte blomma ut tillsammans med dig.
Därför lämnar jag dig nu.

andersellerkim 14/5-07 - 7/1-09. Tack för allt.

Olsson och jag ser reprisen av Bonde söker fru. Olsson som är homofob äcklas så enormt av det homosexuella paret att han håller för ögonen när ett inslag med dem visas. Jag kan inte låta bli att spä på hans lidande.
- Snart visar de hur de packar bajs också.(som om jag visste, jag som såg det ordinarie avsnittet)
- Packar bajs? Vad faan. *skakar på huvvet*

Några timmar senare ramlar jag in i köket där Olsson ligger under bordet och busar med Fajsi, samtidigt som Farmor bufflar i kylskåpet.
- Goe bajspackningen, slänger jag ur mig vid mjölkupphällandet.
- Va? Vad är det? säger Farmor.
- Fråga Olsson, svarar jag.
- Vad är bajspackning?
- Ska vi gå ut, gubben? säger svårt hörselskadade Olsson till sin ögonsten Fajsi.
- Vad är bajspackning, frågar jag! tar Farmor i, otåligt.
- Men vad är det med dig? fräser Olsson.
- Du hör ju inte, svarar Farmor uppgivet.
- Det är när en bög kör in snoppen i den andres röv så skiten packas på honom. Det är bajspackning. *med inlevelse*
- Har jag aldrig hört.
- Jo, bögarna packar bajset på varann. Var det nåt mer du ville veta? säger Olsson frenetiskt, innan han lämnar oss för kvällspromenix med Fajsi.

God nyårsafton, Kapten Sylt!
God afton!

Sista gången för året och även sista gången någonsin som vi samtalar på andersellerkim, kommentar på det?
Jaa, det är inte utan att jag har en smula vemod dansandes här på tangentbordet.

Men det blir ju fler samtal. På annan plats, så att säga.
Ja, det är klart.

När går flyttlasset förresten?
Närmsta dagarna blir det, om en vecka är vi garanterat inte kvar här.

Okej. Hur är det annars, har du frisknat till än eller?
I stort sett. Jag är väl uppe på 90% nu, sov gott inatt för första gången på fyra nätter så det känns bra.

Nyårskänslan?

Ingen alls egentligen, svårt att få det när man suttit själv och kollat på tv och ätit köttfärspaj tillsammans med ett djur.

Din muntergök. Vadå ätit med ett djur?

Jag är hundvakt, ensam hemma med Fajsi. Farmor och Olsson är hos några grannar på nån form av tillställning. Fast Fajsi är inget roligt sällskap, han är gnällig och raketrädd.

Goe sällskapet. Att festa var inte aktuellt?

Nie, det var inte det. Enda som kunde påverka var att jag fått Uski att boka biljett hit men den var ombokningsbar så han kommer vid ett senare tillfälle istället, så det var ett tråkigt men enkelt beslut att vara passiv denna nyårsafton.

Tragiskt att blogga en timme före tolvslaget när alla andra prickar årets peak, tycker du inte?

Om så många prickar den där peaken vet jag inte. Och jag har många nyårsaftonar på mig att ta revansch, det är inget unikt tillfälle man missar. Hade varit värre med nån väns bröllop eller liknande, fast då hade jag inte missat det i och för sig.

Kappan vänds efter vinden, det var annat ljud i källan när lokal var bokad och folk skulle vinkas in va?
Lite så är det kanske. Och visst blev jag avis när jag fick höra att grabbarna skulle hem till Janne och Kerstin på efterfest, att få sjunga svenska klassiker med mor och dotter Pettersson, det har jag längtat efter sen jag ramlade ut ur deras partytält i Ljungskile, midsommarafton 2007.

En klassiker i sig, det, du.
Jotack. Kanske lika bra att man inte är med för det vore svårt att toppa, hopp från balkongen hade varit ofrånkomligt och förenat med döden.

Nåt nyårslöfte att avge?
Ja, ett helt gäng faktiskt, men dem kör vi som cliffhanger så ni hänger med till nästa blogg!

Din fula fisk. Vi nöjer oss där då. Gott nytt år på dig!
Tack. Gott 2009 önskar jag alla bloggläsare!

 
1. Fajsi.
2. Janne och Kerstin.

Så säger vi i år, istället för att önska "god jul" så önskar vi varandra "goe julen", det gör vi.

Julhandlingen i Blöteborg gick mycket bra, trots att man var ute i sista stund och fick buffla med halva västsverige, både syrran och jag slog personliga shoppingrekord.
Fastän att det var mycket trevligt att hänga med syster Bounty en heldag var jag efter att ha legat en vecka i sjukstugan, både socialt och buffelmässigt mörbultad, efter sex timmar i Femman.
Därför var det ett knivigt dilemma för mig när mina två blöteborgsvänner, Skörsten och Kivan, ringde av rena slumpar, och checkade min fruktstatus.
Efter 20 minuters vägande beslutade jag mig för att stanna på Sveriges framsida och kriga en sväng till.
Kivan tog en spårvagn till Hammarkullen och hjälpte mig att dricka upp John-Johns julklapp under tungt tugg om Janne Sandström, milfar och annat livsviktigt, med Skörsten och hans politiska kumpaner.
På krogen diskuterade Skörsten bidrag och bomber med nån galning, Kivan och jag minglade vår vana trogen utklädda, oftast är vi norrlänningar, denna kväll var han mystisk skåning och jag glättig stockholmare.
Sen somnade Kivan.
Sen utsåg Kivan sig själv till VIP i baren.
Då blev Kivan tvungen att gå hem.
Då önskade jag Volbeat av plattvändar´n.
Sen försökte jag låna en cykel, men fick nöja mig med ett par strumpbyxor.
Hemma i Hammarkullen åt Skörsten och jag djungelsoppa, fyllekäk in the ghetto är inte samma som motsvarigheten i världen innanför.

Bakfull som en dinosaurie var jag när Skörsten tvingade med mig till stan.
Han lurade in mig på nåt ultrastekigt ställe där vanlig mat inte existerade, bara mörka mackor med fula frön och mozarellainbakade rätter.
I ren frustration köpte jag två 20 centiliters juiceflaskor för 25 kronor styck.
Med betongkepsen på huvudet och världens dyraste juice i blodet fick Skörra för sig att, som vanligt nuförtiden och för tredje gången på mindre än ett dygn, framföra kritik mot min karaktär.
Denna gången tog jag inte emot skiten med öppna armar.
Jag besvarade inte hans politiska problemlösarvilja med ett vilt debattinlägg, utan på mitt eget sätt la jag fram några väl valda om positivitet och passion, för ovanlighetens skull tror jag att han tog in och lyssnade på mig.
Såhär kan det också se ut, när två människor varit bästa vänner i tio år och valt två olika färdmedel på livets väg.

Idag har jag sovit till halv två, fått två julklappar av Farmor och Olsson, ett par vansinniga innetofflor som kommer modebloggas och en lurig bok skriven av en profil här i Ed, om ett par timmar blir det semijul hos Uncle Molle i Ödeborg, sen blir det traditionell ölpoker med Johnnie Låda och om fru fortuna varit med oss - taxi till Uddevallas julliv.
Det som ska föreställa riktig jul firar vi i Hökedalen på annandagen, det innebär tiotalet så kallade vuxna som spelar teater i finrummet och tiotalet barn och ungdomar som spelar spel och lyssnar på musik i mitt svettiga pojkrum.
Jag vet varför jag inte gillar julen, mer om det en annan gång.

Vad gäller bloggflytten så är vi andersellerkimare några dagar till, övergången ska vara mjuk och födelsedagen ska ligga på ett eget datum.

   
1. Bounty.
2. Kivan.
3. Skörsten.
4. Uncle Molle med vän.

Det är mycket nära nu.
Jag har tänkt på att byta ut denna blogg, från och till, i över ett års tid egentligen.
Frågan har tagits upp här, halvhjärtat, vid nåt tillfälle för länge sen, men då dämpade ni(Bolle och Millan tror jag) mig med att andersellerkim var ett inkört koncept, en institution.
Denna gång är jag inte halvhjärtad.
Varför?
1. Andersellerkim är inte den pestellerkoleraorgie som jag planerade när jag döpte bloggen.
2. Anders eller Kim är inte längre någon fråga, Lars Lagerbäck har grävt ner Kims självförtroende i sina egna kalsonger.
3. Adressen speglar inte på något sätt vad den här bloggen handlar om och vad jag är för snubbe.

Har som sagt funderat på att byta många gånger, varför jag inte gjort det är för att jag är en nostalgiker som har svårt för att klippa navelsträngar.
Den här bloggen är som en son för mig, skulle kännas jäkligt tomt att inte ha dessa 20 månaders historik för en ny blogg.
Och den här bloggen känns väldigt mycket MIG.
Om jag ska byta måste jag väl byta, inte kopiera.
Ska jag byta stuk på hur jag bloggar?
Vinklar jag på poesin blir det väl för pretentiöst?
Vinklar jag på stekandet blir det väl för spexigt?
Känns som att jag borde byta design för att den nya bloggen ska få en egen touch, så åtminstone ögat luras, men den här retrorosa mysmjukisdesignen känns som enda rätta för mig.
Och Kapten Sylt - Ska jag heta det?

Varför frågan aktualiserades denna gång?
Min terapeutbroder här i livet, Robert Ek, som är en passionerad och trogen andersellerkimmare, frågade om jag inte haft en tanke på att byta namn på bloggen någon gång.
Han vill inte vara någon andersellerkimmare, han vill vara med i familjen men under annan flagg, helt enkelt.
Jovisst har jag det. Men är det värt det? frågade jag.

" Jajamensan! Dagens titel känns lite som en fräck fotbollskille som älskar att festa!!! Men du är mer än så.. och dina inlägg likaså. " fick jag till svars, över msn.
Och jag kan inte förneka att det ligger äkthet i det han framför.

Så: Om ni inte skriker jävligt högt nu, att ni vill vara kvar här, så drar vi nån annanstans. Okej?

Jag vill tacka min goe bror Aggan.
Med ett knivhugg.
Jag som tyckte det var så kul att han var med gänget igen i helgen efter ett halvårs bortavaro, har ångrat mig nu, hans närvaro var inte värd att jag skulle bli smittad och helt nerklubbad.
När vi snackade på msn i torsdags sa han att han varit hemma från jobbet under veckan på grund av förkylning, på min fråga om smittorisk svarade han att en sådan inte fanns och att han mådde bra.
Ändå visste han inte förrän på fredagen om han kunde hänga med till stan, och jotack, både han och smittan hängde med.
I tisdags kände jag mig jävligt dåsig men tänkte att det kanske berodde på att jag sovit så få timmar, därför köpte jag Pennybridgebiljetten ändå, med hopp och tro att jag skulle vara fit for fight på onsdagen.
Jag var väldigt ofit igår, kan jag meddela.
Så jeffla typiskt att bli sängliggande när man väl har något inplanerat, vilken annan randomvecka som helst hade jag kunnat ta en monsterförkylning, hade till och med kunnat föda ett barn, men denna vecka kunde jag egentligen inte det.
Idag är det än värre, skiten som tidigare var total orkeslöshet, litervis med snor och huvudvärk, har nu även satt sig på halsen.
Och huvudet.
Jag tror jag håller på att bli psykiskt störd på kuppen.
Igår fick jag för mig att mina adopterade asiatsläktingar var i huset, så jag sov räv för att slippa snacka med dem, sen drömde jag att Fajsi kunde prata, han pratade som ett barn men jag förstod vad han sa och imorse drömde jag att en skitstor geting mördat en fladdermus och splashat den på min hals, vaknade och slet i halsen, mycket obehagligt alltsammans.

Ljus i mörkret?
1. Farmor har köpt Calippo till mig, bättre medicin går inte att få.
2. Jag var taktisk och köpte en ombokningsbar biljett så pengarna är inte kastade i havet och resan är inte raderad, bara framskjuten.
3. Syrran och jag har planerat julhandling ihop, om jag hinner friskna till innan dopparedagen, ska bli trevligt!

    
1. Smittar´n.
2. Mardrömsmaterial.
3. Medicin.
4. Shoppingkumpanen.

I förra veckan fick jag upp ögonen för Danmarks svar på Takida, rockgruppen Volbeat.
Ögonen öppnades genom att Farsan givit mig deras skiva(jodå, nåt rätt har gubben tydligen) och jag blev frälst redan vid första lyssningen, något som väldigt sällan inträffar.
Innan ni laddar ner kan ni få smakprova en av mina favvisar, Back to prom.
Viss musik kommer inte till sin rätt med mysvolym, detta är sån musik, så kräma på duktigt nu.

 
1. Det är sånt tryck att bandmedlemmarna lyfter från marken.
2. Att sångaren är svettigare än mig efter en discokväll säger allt om engagemanget.

PS1. Om ni efter lyssningen är skeptiska ska ni inte tycka jag är en stolle för det, även kritikerna är på Volbeats sida.
PS2. Efter ös kommer chillout, om inte Monkis hört den här än så är det dags nu, tacka Skörsten för Israel.

Det är trevligt att visa uppskattning, tycker jag.
Och det är roligt att göra listor och laguppställningar och såna saker.
Dessutom var jag förhastad senast, dunkade mest ihop två gäng på måfå, nu har jag tagit mig mer tid, vilket betyder att flera av de damer jag presenterar idag och de herrar jag presenterar imörra, ligger mig varmare om hjärtat än somliga från första rundan, ett definitivt dreamteam kanske kommer nån gång i framtiden.

Smaska på mitt gäng en stund och spotta gärna upp en egen line sen, kul att kolla in andras tycke och smak också!

   
     
1. Ebba Hultqvist.
2. Katrin Zytomierska.
3. Anna Brolin.
4. Jessica Andersson.
5. Brooke Hogan.
6. Isabelle Gulldén.
7. Nina Gunke.
8. Jessica Almenäs.