Jag slutar blogga.
Vill tacka er, har varit många roliga stunder man fått uppleva genom att vara en andersellerkimmare.
Inte utan att man fäller en tår i denna stund, när man tänker på att det aldrig mer blir någon modeblogg, aldrig mer andersellerkims, aldrig mer bidrag och bomber, aldrig mer bilder på Werners håriga, aldrig mer bilder på Uskis mosansikte...
Men var sak har sin tid och denna epok i mitt liv är nu till ända.
Varför stänger Kapten Sylt ner denna kulturinstitution?
Det har varit väldigt mycket på senaste tiden, man kan väl säga att jag har jobbat dygnet runt i ett och ett halvt år med denna blogg.
Plus allt annat jag gör.
Och just nu märker jag hur vänner kommer i kläm och det gör mig ledsen eftersom vännerna ska alltid gå i prioritet först. Tillsvidare blir det inga fler blogginlägg eller jobb tills jag känner att jag har fått komma i balans i livet igen, klara vardagen, bearbeta allt från i somras och bara få vara 23 år ett tag.
Jag var rädd att jag skulle känna mig som en förlorare, en som ger upp men nu har det gått så långt inser jag att jag måste sätta ner foten och tvinga mig själv sakta ner och hitta andra saker i livet och njuta av, ni vet ju att jag älskar tempo, men nu kan jag inte hantera det.
Jag ber om ursäkt till er läsare so följer mig varje dag, ni som tycker om att få klicka er in hit varje dag.
Men jag känner att det har blivit för mycket så därför måste jag sätta ett stopp nu.
Och få tid att umgås med syskonen, vännerna gå och simma, skriva poesi, promenad i naturen, ja allt spontant som jag kommer på för de senaste året har jag inte haft många blogglediga dagar.
Och jag kan inte minnas när jag var spontan sist!
Därför lägger jag ner nu.
För att hitta tillbaks till glädjen i livet.
Eller i alla fall till ett liv som jag faktiskt har tid att andas i också. Sköt om er, mina goingar! Jag finns kvar.
Mindre tid vid lapptoppen och mer i verkligheten väntar...Politikkollen: Bidrag och bomber!
Dagens ämnen var glorifieringen av alkoholdrickande gentemot ungdomar, våldet som vapen mot människor med andra åsikter än ens egna och pappornas roll och värde för barnen.
Jag tycker alltid Debatt är värt att se, men ofta är det minst ett ämne som handlar om tjuvfiske eller nåt annat nonsens, idag däremot var alla ämnen relevanta, därför ska jag nu försöka skjuta ur mig lite om var och ett av dessa tre.
Glorifieringen av alkoholdrickande gentemot ungdomar.
Goe, goe Blondinbella var inbjuden för att fejsa det faktum att hon är 17 år, dricker alkohol trots att det är olagligt och samtidigt visar upp detta i bild och text på Sveriges mest lästa blogg när hon är en stor förebild för många yngre flickor.
Jag har alltid haft svårt för detta med att vissa människor ska vara förebilder åt tusentals, ibland miljontals andra och därmed föregå med gott exempel i alla lägen.
Förebilder som ska föregå med gott exempel i alla lägen är föräldrar inför sina barn, inte Blondinbellor inför yngre flickor eller Zlatans inför yngre grabbar.
Om Kate Moss har inskrivet i sitt kontrakt med H&M att hon ska ha snor istället för snö i näsan har hon en skyldighet gentemot dem, bryter hon det så sviker hon bara dem, inte alla tonårstjejer som tycker att Kate har schyssta spiror och coola skor.
Våldet som vapen mot människor med andra åsikter än ens egna.
Vänsterextremister gafflade med högerextremister om yttrandefrihet och fightfrihet.
Skörsten var aktuell för strid men de nöjde sig med hans politiska broder, Stekar-Krille, Skörra får vänta på sin chans att röra Janne Josefsson till tårar.
Bakgrunden till dagens huvudgaffling är de sammanstötningar mellan offensiva rättvisepartister plus vänstervänner och nazister plus högervänner som ägt rum vid ett flertal tillfällen den senaste tiden, något Skörsten berättat en hel del om.
Skörsten och hans kamrater menar på att nazzarna endast förstår fysiska samtal, att de växer sig starkare samt förgriper sig på oskyldiga om inte Skörsten och hans kamrater sätter hårt mot hårt och tar fighten fullt ut.
Själv tror jag inte att vägen med våld är rätt, det föder bara mer våld och ekorrhjulet sätts i rullning.
De så kallat politiskt aktiva som slåss gör det för att de vill slåss, inte för att de vill försvara någon åsikt, och kommer därför inte sluta med det för att någon med en annan åsikt värmer knogarna mot deras hårlösa hjässor.
Politiska knogvärmare är av samma skrot och korn som fotbollshuliganer och andra våldsdyrkare.
Släng in den saliga blandningen testosteronöverdoserade odjur i ett stort gryt och låt dem äta av varandras kroppar tills de blir mätta, bara vi slipper ha dem i göteborgska Brunnsparker och på malmöitiska Stora torg.
Pappornas roll och värde för barnen.
Tidningen Kamratpostens undersökning om vilka barnen söker tröst hos visar att papporna kommer på femte plats efter mamma på första, följt av vänner, någon annan och ingen alls.
Goe, goe Blondinbella flikade, som den åsiktsmaskin hon är, in även i denna fråga och sa att hon inte ville ha en tröstande pappa, att hon ser positivt på rollfördelningen med sin pappa som lekledare och sin mamma som en trygg famn.
Jag försvarade hennes bloggande om fylla men här får hon tyvärr ingen fransning för hon är riktigt snett på´t.
Jag kan inte se fördelen med att pappa bara är en lekledare och inte också en trygg famn och någon att prata allvar med.
Nu kanske inte jag är rätt person att uttala mig om hur en pappa ska vara i och med att jag aldrig haft någon pappa i ordets rätta bemärkelse.
Eller så är det just det jag är, i och med att min pappa aldrig har varit som en pappa för mig och Olsson befunnit sig mer i källaren än på någon annan våning i huset har jag aldrig haft nån fadersgestalt så vet jag hur en pappa INTE ska vara och vad jag har saknat.
Att vara pappa innebär inte att föra vidare sitt efternamn utan att varva sockervaddsorgierna och rallybilsrejsen på Liseberg med att ge kärlek, trygghet, lära ut allt man kan och en jävla massa därtill.
Att vara förälder i en familj är att driva det viktigaste företag man kan tänka sig och om min största dröm att bli pappa slår in så ska inte mitt barn sätta sin pappa som femma på listan över vem hon/han söker tröst hos.
1. Kate Moss uppgift på Tellus är att vara snygg,
2. inte att låta bli offentlig snöskottning
3. Politik är att fatta viktiga beslut,
4. inte att vilja slita andra människor i stycken
5. Att vara pappa är att hålla om,
6. och åka radiostyrda bilar om man vill.
The bountyhunter.
Hjälp, syrran har skaffat kille!
Bountyn är fångad liksom.
Och storebror är överbeskyddande och kontrollerande.
Såg på Bountys msn att hon skrivit "Andreas <33" i eftertexten och fick mina misstankar om att det inte var en av hästarna i stallet som var föremål för hennes kärlek denna gång, något som också bekräftades innan följande utfrågning utspelade sig:
Kapten Sylt säger:
Vad är detta för figur då?
Mia säger:
ledare, 18 år, typ 173 lr nåt
Mia säger:
nåt mer du behöver veta?
Kapten Sylt säger:
Vilken linje går han? Hur ser han ut? Har mamma godkänt honom?
Mia säger:
han går industri, liten, kort hår, gröna-blå ögon å NEJ
Mia säger:
hon har inte träffat han
Kapten Sylt säger:
Smart? Stort hjärta? Stor dicksson?
Mia säger:
njaaa, JAA å vet inte
Kapten Sylt säger:
Familjeförhållanden? Bakgrund? Framtidsplaner?
Mia säger:
mamma, 4 småsyskon, vet inte å vet inte
Kapten Sylt säger:
Vad tycker han om dig? Vad tycker han om mig?
Mia säger:
Han tycker om mig mycke kolla bara hans kommentar den 24 augusti på bd...
Vet inte duu... men han skulle nog tycka om dig mycke om han träffa dig
Jag undrar vad denna myndiga man vill med det oskydiga flickebarnet.
Och ett "nja" på hans smartness är oroväckande.
Finns det något mer man behöver fråga under en sånhär kontroll?
Jag har aldrig varit i den här situationen förut så jag vet inte.
Syrran centralt, mycket fokus och maxat skydd.
Missa inte månskrattet!
Mellan matcherna har lagets mörka män vattenkrig, vilket får Leinuz att skratta så hakan skakar.
HÄR får ni lite tisdagsgodis av Pappa.
Den hungrige poeten mötte den mätte.
Men sanningen ska fram och det var inte längre den människa han blev känd som, som satt där framför mig.
Vad vi fick se var resterna av en stor människa.
Som jag nämnde i införinlägget drabbades han av en stroke 1990 och varken kropp eller knopp är frisk idag, 2008.
Tranis underhöll genom att spela klassiska stycken på piano, med sin enda användbara hand, den vänstra.
Han var inte kapabel att läsa upp sina egna texter utan det hade han en medhjälpare med sig som skötte.
När det inte var han själv som läste upp, utan en drygt 30-årig blek figur, som bara stod nett opp å ner, samtidigt som Tranis satt i sin rullstol och såg ut som en bortkommen turistattraktion, var själva framförandet inte speciellt upphetsande.
Att han var sjuk och att han inte skulle läsa texterna själv visste jag redan på förhand så någon besvikelse var det aldrig tal om, jag åkte dit för att för att få se mästaren på riktigt.
När det blev fikapaus och jag snappat upp en hallongrotta och en pepsiburk i kafeterian såg jag att Tranis och hans crew(frugan, uppläsaren och nån tant) dröjt sig kvar inne i aulan.
Kameran var med och en bild på Tranis och mig hade smakat fågel.
Hjärtat dunkade dubbelt när jag bestämde mig och gick in till gruppen vid pianot.
Jag visste inte hur reducerad i tanke och tal Tranströmer var, därför frågade jag försynt om det gick bra att ta en bild med Tomas, och fick till svars att det gjorde det.
Sen bad jag uppläsaren att smälla av bilden och satte mig på huk, lutad mot armstödet på Tranströmers rullstol.
Om själva bilden kan man spekulera i timmar, Tranis ser föga engagerad ut, men samtidigt förstår jag honom.
Vem är den där pojkspolingen i zebratröja, inte mycket att posera bredvid direkt.
När jag är pensionerad poet och aktuell för Nobelpriset kommer inte jag heller titta in i kameran för att nån fjant i Mellerud vill, viss urskiljning måste man ha.
Hur som helst var jag glad som ett barn när bilden var tagen och även efter författaraftonens slut när den gamle tog sig tid att signera boken jag köpt på plats.
När vi styrde kosan hemåt verkade även de andra nöjda och glada, Farmor tyckte det var kul med kultur och Olsson tyckte biostolarna var sköna att sova i.
Den stora frågan för dem båda i bilen hem kom från en rad i en av Tranis dikter.
Hur kan ett vildsvin spela orgel, jag fattar inte det, sa Farmor.
Inte jag heller, sa Olsson.
Dagen efter när Olsson kom hem från jobbet, berättade han att han frågat en kollega om han sett ett vildsvin spela orgel nån gång, och fick då motfrågan om han var full.
Det tar tid att förstå sig på poesins olika delar, vi får nog ha med oss poesiböckerna på fler vedhuggardagar innan nästa kulturkväll.
Såhär brukar tonåringarna göra nuförtiden, har jag sett, medvetet blicka bort från kameralinsen, jag har aldrig förstått grejen
Stjärnor på is och stylister mellan benen.
Igårkväll var det Idol och en skål vindruvor med Farmor och Olsson, ikväll blir det isdansen och en ny skål med gröna druvor framför tv;n.
Grabbarna, Midda och Quimmen, gjorde ett halvhjärtat försök att ragga ner mig på en slentrianfylla i Uddevalla, men det lockar mer att köra en andra vit helg på raken, rekord 08 för min del, nu satsar jag på att festa med Bobs päronsaft och vindruvor året ut!
Vad som lockar med isdansen är hur noggranna de verkar vara, jag gillar människor som är engagerade och här verkar man lägga väldigt stor vikt vid minsta detalj.
Eller vad sägs om bilden här under, vad fan är det frågan om på den egentligen?
Josefine Sundström heter hon. Vad de andra heter vill man kanske inte ens veta.Tyskhistoria om regn.
Idag när jag satt i min busskur och filosoferade i regnet stannade en man till med sin cykel för att vänta på att ovädret skulle bli annat väder.
- Jobbigt väder, sa jag.
- Jag är från Tyskland, svarade han med kraftig brytning.
Sen sa vi inget mer.
Han stod bredvid mig i busskuren ute i ödemarken i fem minuter.
Vi behövde inte låtsas som att det regnade, för det gjorde det ju, men att hela vårt samtal bestod i ett beklagande över väderleken från min sida och en presentation av härkomsten från tyskens sida, det kändes väldigt märkligt.
Som tur var kom hans fru förbi och avbröt situationen, de sa "es regnet in strömen", "Warsteiner" och "Boris Becker", sen heilade de till mig och cyklade hem.
Warsteiner. 
Boris Becker.
Om tre timmar steker jag med Tranströmer!
Idag är ingen vanlig dag.
Det är en sån där jävla fetingdag som jag redan nu vet kommer ha en plats i memoarerna.
Sveriges störste poet Tomas Tranströmer kommer till Kulturbruket i Mellerud ikväll för nån form av tillställning och det är med stor tillförsikt jag ser fram emot att träffa denne gigant klockan 19.00.
Faktiskt så har jag aldrig tidigare varit på en poesiuppläsning där nån annan än jag själv och mina vänner läst upp dikter och det känns helrätt att Tranis ska bli den första.
När jag fick syn på införartikeln i Dalslänningen var första tanken: Jag kan inte leva ett liv som poet utan att ha träffat Tranströmer.
Han fick en hjärnblödning 1990 och är därför kraftigt nedsatt både i tal och skrift, han är inte ute på såna här uppläsningar jätteofta nuförtiden och man vet inte hur länge den 78 år gamle mannen lever.
När nu chansen dyker upp på såpass nära håll måste jag hugga.
Från början var det tänkt att jag skulle åkt med Crona och Pettersson till Gävle i helgen för att steka med deras dataspelspolare Peggen samt se Ljungskiles nyckelmatch mot Gefle.
Men de åkte i förmiddags och detta med Tranströmer kom emellan och när både Leinuz och Koskenkorvan får stryka på foten då inser alla vilken speciell herre Tomas Tranströmer är.
Farmor och Olsson är inte såpass inbitna poesituggare att de gör kullerbyttor när en världskänd poet kommer till lilla Dalsland, men jag vet inte var Kulturbruket ligger så jag kan inte ta buss utan enda chansen är att locka med dem.
Farmor var rätt lätt men hon trodde Olsson skulle vara jävligt svår att charma, fast jag är rätt vass på den biten så jag snickrade ihop handskrivna biljetter och gav till dem där jag skrev att jag ville bjuda med dem på en oförglömlig kväll, när man får en present kan man liksom inte tacka nej och mycket riktigt fick man en uppåttumme från Olsson också.
Ett krux är att Olsson som redan är halvdöv i förtid har lämnat in sin ena hörapparat på lagning så han är närmast heldöv för tillfället, men vi ska höra med Tranströmer om inte Olsson kan få sitta i hans knä.
När Farmor kom på att det lär finnas media på plats blev hon skraj, i och med att hon är allergisk mot att bli fotograferad, men hon har bett att få låna en Leinarmask, så även den biten ska lösas.
Själv är jag mest nervig för att boken jag ska ta med mig och be få signerad är en pocket, han kanske mår skit på att jag inte köpt en "riktig" bok liksom.
Dessutom är den smutsig i nederkant, har legat längst ner i hockeytrunken hela sommaren, han kanske tycker jag varit oaktsam med hans Samlade dikter.
Nåväl, det kan inte hjälpas, jag ska dit!
1. Tranis i unga dagar.
2. Tranis på äldre dagar, med sin fru Monica Tranströmer.
3. Olsson tuggandes Tranis mitt i naturen. Ikväll möts de igen, skogens konung Olsson och han som är bäst på att beskriva den med ord, Tranis, ett stort möte mellan två giganter.
Önskeinlägg: Bagarns pH-värde.
" Postat av: joao
Jag vill veta hans PH-värde? "
Quimmen vill veta vad mannen på bilden, Bagarn, har för pH-värde i sin dicksson.
Kapten ger svaret:
Efter att ha kört upp en teststicka i hans urinrör i somras fick jag ut pH-värdet 1, ut kom en stark syra med hög koncentration.
Aktiviteten av vätejoner i lösningen av hans vattenmolekyler sa att han insupit för mycket kombinationselektroder senaste åren(ex apelsinjuice, kaffe latte, smirnoff ice) vilket gör att kroppens upptagning av så kallade indikationsarter minskar.
På ren svenska: Bagarns penis är surare än en pensionärsvulva.
Han har så sur syra i dicksson att det uppstår en gul imma på glasögonen och den mördande doften måste elimineras med hjälp av en blå wunderbaum.
Farmor- och Olssonhistoria om Dick.
Jag och Farmor sitter vid köksbordet och äter äppelpaj när vår nya granne Dick, som köpt avlidne Sten i Darn´s hus, svänger in på vägen upp mot sin nya kåk.
Dick var och är lärare på min gymnasieskola här i Ed.
Farmor: Där kommer Dick!
Jag: Trötte Dick...
Farmor: Dicksson, som du brukar säga. Vet folk vad det betyder?
Jag: Ja, det är klart.
Farmor: Nej, gör dom det?
Jag: Ja, alla under trettio iallafall, de vet ju vad man menar.
Farmor: Var inte det nåt du bara började med då?
Jag: Nej dick betyder ju det på engelska.
Farmor: Betyder dick snopp på engelska?
Jag: Ja, visste du inte det?
Farmor: Nej, vadå, folk döper ju sina barn till det.
Jag: Ja, i england döper de ungarna till Butt också, det betyder röv så...
*Olsson kommer in i köket*
Jag: Det vet väl du, Olsson?
Olsson: Vadå?
Farmor: Vet du att dick är snopp?
Olsson: Om jag vet vad sa du?
Farmor: Vet du att dick är snopp?
Olsson: Om jag vet att dick är snopp?
Farmor: Ja, vet du det?
Olsson: Man brukar säga att man har ont i dicken.
Farmor: Men det betyder snopp på engelska, det visste du inte?
Olsson; Nej...
Dick. 
Dicksson.
25 pistolskott och 20 flak Kungöl.
Ibland är jag rolig.
Ibland har jag roligt iallafall.
Jo, jag är rolig också.
Eller knäpp.
Nej, charmig.
Satt här ensam i pojkrummet förut och blandade flickfnissande med tomteskratt i en lång stund.
Detta händer inte ofta kan jag säga, tror aldrig det hänt nånsin att jag skrattat så mycket som jag gjorde idag, i min ensamhet och åt något jag själv skrev.
Visst, jag vet att det finns folk som sitter ensamma och kollar på dåliga amerikanska komediserier på femman och viker sig av skratt, men jag är inte en av dem och jag tycker faktiskt att de som gör det är halvt dumma i huvudet.
Nu till saken.
Jag hörde på radion att det varit ett galet ståhej i Luleå inatt, polisen hade skjutit högt och lågt av okänd anledning.
När vännen och politikern Skörsten fanns på msn ville jag självklart få honom uppmärksammad på detta, dels för att han älskar polisen i förtid(NOT) och dels för att Luleå är vår gamla hemstad.
Här följer ett utdrag av vår konversation, som också var upphovet till mina skrattattacker, möjligtvis ser ni inte alls det roliga i detta men isåfall kan ni ju slå på Seinfeld eller nåt, era snören.
Kapten Sylt säger:
Ett jävla pådrag i Lule inatt, polisen sköt 15 skott inne i ett bostadsområde, gick igenom väggarna in i badrummet hos folk, in genom bilar, en snubbe sköts och grejer.
Drakula säger:
sjukt
-Pladder och LÄNK-
Drakula säger:
Fan vad sjukt
Drakula säger:
Grababrna tror att det är en vildavästernfilm
Kapten Sylt säger:
Man undrar faktiskt hur dåligt grabbarna siktade ändå. Två träffar av 25 skott, resten i bilar och badrum.
Drakula säger:
haha
Drakula säger:
sinnes
Kapten Sylt säger:
Verkligen. Kanske hade druckit några Kungöl med P-Danne innan....
Drakula säger:
antagligen
Kapten Sylt säger:
Men då ääär de ju sååå!!!!!!!!!! Då har ju sex poliser haft fest hela helgen hemma hos Alberto!!! Och så har de avslutat en helweekend med att dra till Porsön och leka High Chaparall med puffran i ena handen och Kungölen i andra!!!!!!!!!!!!!!
Drakula säger:
Då är det ju såååå!!
Drakula säger:
Då har ju dom spelat Texas med Janne Sandström, och lekt med dildos hos Janne Huokko!!
Kapten Sylt säger:
Haha, SÅÅÅ är det ju!!!!!!!!!
Kapten Sylt säger:
En helhelg med grabbarna liksom.
Kapten Sylt säger:
Norrlandsturné mé Huokko, Sandström och Alberto!!! Insatsstyrkan har åkt runt i en pansarvagn mellan Leksand och Luleå hela helgen tillsammans med tjugo flak Kung på burk. Sen har de avrundat på söndagskvällen med att leka lite "indianer och vita" på Porsön, som moset på klubban.
Kapten Sylt säger:
Fan vad trasig man är när man sitter och asgarvar åt något man själv skrivit, ensam i ett rum.
Drakula säger:
haha, sinnes grabben!
Efter att ha talat med den kloke John-John övertygade han mig om hur internt detta är, det är liksom ingen annan som har samma relation till Jannarna och Alberto som Skörsten och jag, därför blir det inte hälften så kul för er.
Grejen är ju att man ska se denna triss i herrar, framför sig, göra dessa grejer och åka runt i pansarvagnen och dricka Kungöl.
Men jag vet! Ni kan ersätta dem.
Förslag till mall för Midda:
Janne Huokko är Torpeden
Janne Sandström är Studs i Bena
Alberto är Fredrik Fäldt
Förslag till mall för Freddis:
Janne Huokko är Mouser
Janne Sandström är Fylkiz
Alberto är Nenne
1. Huokko.
2. Sandström.
3. P-Danne Alberto
4. Insatsstyrkan.
Länge leve hösten!
Jag är inte snubben som brukar gå runt och lukta på blommorna och bli vild när jag bländas av solen.
Eller: Jag har inte varit den snubben tidigare, men jag blir mer och mer fascinerad av naturen, om det har med att jag blir äldre eller mer poet med tiden, det vet jag inte men det kanske är samma sak.
Våren är min favoritårstid men efter idag ligger inte hösten långt efter.
Har gått en rekordlång promenad på egen hand nu på eftermiddagen.
Att gå morgonpromenixar med Farmor och Fajsi är en sak, men att gå promenader med sig själv är en helt annan, det ska jag börja göra oftare.
Det är ett helt fantastiskt väder idag, har bara gått runt i sagolandet Hökedalen och njutit i fulla drag.
Som alltid när jag promenerar har pauserna en viktig roll, idag satte jag mig i den busskur jag och Farmor brukar sitta i, jag satt där en halvtimme och bara tittade och tänkte, det var som spunnet socker för själen.
Funderar på att återvända imorgon eller nån annan morgon med blocket, innan solen hunnit gå upp, och sitta där i flera timmar, se natt bli morgon bli dag, öppna mina sinnen på vid gavel, suga intryck och rispa i blocket.
Jag kommer nog aldrig bli en Tranströmer som kan se världen genom en stubbe, jag kan inte ens namnet på de olika träden, men man utvecklas inte om man inte testar och det finns inget att förlora, åtminstone får själen lite mer spunnet.
Efter två veckor på Sågvägen och fladdermusliv är jag hemma i Hawkwelly igen och går upp i någorlunda mänsklig tid.
Även om jag är nattmänniska är det faktiskt gott att komma upp och ut en sväng medan solen är uppe.
Igår var jag också uppe i hyfsad tid, hjälpte Olsson att ta upp båten ur sjön, underbart att starta dagen med en allena tur som king of the sea.
När jag tuffade fram där på vattnet och tittade ut över det vackra landskapet kände jag mig så mäktig, så levande.
Två stora moment på två dagar.
Länge leve hösten!
Vad vill ni ha?
Min blogg är din blogg är vår blogg.
Jag brukar kasta skit på er för att ni inte kommenterar, fast senaste veckorna har ni bättrar er och det ska ni ha kredit för, men slå inte av på takten bara för det.
Nu föreslår jag att ni talar om för mig vilka önskeämnen ni har.
Jag känner nämligen för att behaga er, och för all del överraska mig själv, vill för en gångs skull inte skriva om något som jag själv klurat ut, istället vill jag skriva om något som NI klurat ut.
Är öppen för det mesta, dröm fritt så ska vi se om jag kan skjuta ur mig något matigt.
Inte vet jag, ni kanske vill veta vem snubben jag slickar i örat är. Eller vad för lattjo huvudbonad jag bar en gång i tiden.
Vimmel från augustistek 3.
Något så exklusivt som en kritvit helg äger rum i mitt liv just nu, känns finemang, är rätt fånigt egentligen men jag känner mig duktig när jag står över glaset, gafflingen och dansen en helg.
Men nästa helg blir det blåstället på och Koskenkorvan i näven igen, ska bli kul att testa en ny feststad - Gävle.
Idag får vi hålla till godo med några vimmelbilder ur augustiarkivet.
Lördag 2 augusti. I Göteborg, på fotbollsområdet Heden och på krogen Kellys.
Träffade Kivan, min vapendragare från gymnasietiden, efter long time no see.
När jag varit i Molkom och Sala har han varit i Skåne och i Sydafrika.
Vi träffades på Heden mitt i Blöteborg för att som så många gånger förr lira boll på konstgräset.
Vi skrattade själva åt hur vårt möte efter flera år gick till, efter två minuter med kram, lägeskoll och utseendekontroll blev det en klassisk strafftävling, inget spexande utan pang på direkt.
Kändis riktigt gott att ta en prestigefull seger, dock tog han ner mig på jorden igen när han vann schackmatchen senare på kvällen.
OBS. Bild ett och två är rena idolfoton som togs efter bild tre, fyra och fem, även om texten till dem syftar till något som hände tidigare, bildtexterna är kronologiska, inte bilderna.
1. En delförklaring till Kivans förlust kan ligga i att han ville spela med stil och ha ena handen på dixon när han var målis.
2. För egen del är det alltid 140% fokusering när det vankas tävling, på gott och på ont.
3. Efter att själva ha lirat bänkade vi oss vid grannplanen för att beskåda en sevärd match ur de lägre divisionerna.
4. En skäggig Kivan hade hittat en ny favvoöl, Dansk fadöl.
5. Vädret var fantasiskt, sommarens finaste kväll med fotboll, öl, minnestugg och redogörande för vad som hänt under vår tid på varsitt håll.
6. Sen tog vi spårvagnen till Kellys på Andra långgatan där vi träffade Kivans kvinnliga bekanta som hejade fram honom till seger mot mig i chess.
7. Sen dumpade vi brudar och schackbräde för att bege oss ut i nattvimlet och leta profiler, denne Norrlandscowboy var en profil modell större.
8. Kvällen slutade smått besvärlig i och med att klockan blev så mycket att spårvagnarna slutat gå, min räddning blev att TaxiSågvägen kom och hämtade mig frampå morgonkvisten.
Lördag 23 augusti. På Sågvägen och på Trägår´n i Uddevalla.
Min blodsbroder, Sågvägenmannen och jag beslöt oss för att ta några järn.
Finns inte så mycket mer att säga, ingen märkvärdig kväll, en ren slentrianfylla.
1. DJ-Howa skötte ljudet.
2. Jag körde backslick för första gången på länge, fick använda öl för att få håret att ligga som jag ville.
3. När inte banken är hemma får man vända upp och ner på spargrisen, för att finansiera MommoTaxi, även fast man bor på Sågvägen.
4. På Kampenhof träffade vi ett gäng riktigt sköna snubbar från Kungälv som vi gaggade med en stund.
5. Det var nån form av raggarträff i stan, brorsan och jag flashade med våra lamellkunskaper.
6. På krogen får kortet tala, då blir det goe skottbrickan.
7. När man inte får hångla själv kan man åtminstone kramas med några som hånglar.
8. Till efterfesten haffade Aggan med sig en ur sitt stall av ytterst, ytterst unga damer.
Endast sju matcher kvar till fullbordad bragd.
Ingen trodde på laget, ingen trodde föreningen som är mindre än dem alla dem i superettan skulle klara att prestera på högsta nivå och ingen trodde att byn "med bara en motorväg rakt igenom" skulle kunna rå på storstadsjättarna.
Tji fick de och oj vad förvånade förståsigpåarna är över att böndernas traktor plöjt så effektivt på rikets finaste schackbräde.
Vi ska inte ropa hej förrän omgång 30 är spelad och vi tagit oss över bron, strecken eller det eventuella kvalet.
Men det ser väldigt lovande ut, både tabellmässigt och spelmässigt.
Jag har nu sett de två senaste matcherna på plats, Trelleborg hemma förra måndagen och Blåvitt borta igår.
Måste säga att det sett väldigt stabilt ut i båda de mållösa matcherna, i den första var Löfgren helt ren i slottet men snedsparkade bollen över mål och igår var Smylie mycket nära flera gånger, bland annat med ett kaxigt långskott som var nära att dimpa in bakom Kim Christensen i den blåvita buren.
Trelleholla gick in för kryss, det såg man lång väg, och gällande medias dystra bedömning att det var årets sämsta match finns inget att ifrågasätta.
Blåvitt var väl inte nöjda med oavgjort mot nykomlingslantisarna men såg rätt bakfulla ut sen cuptriumfen i söndags och förutom när Wallerstedt var framme och högg på mållinjen hettade det aldrig riktigt till.
Det är svårt att inte imponeras av LSK;s defensiva disciplin.
Hade jag varit supporter till något av de andra lagen hade jag garanterat bara spytt galla över Ljungans griseri och spelförstörelse, men faktum är att det är ren konst.
Ren konst är att beskåda backlinjens upptryckande och fallande, Åkervalls hockeybromsande av Alexanderssons framfart, Senftens bufflande i ryggen på stackars vanten Robin Söder och dynamiska duon Augustsson-Kitic som täcker ytor, glidtacklar och hackar hälar på ett föredömligt sätt.
Att de inte bara har en elva som kan göra det framgångsrika jobbet utan också en stor bredd är helt makalöst, från matchen jag såg förra veckan till matchen jag såg denna veckan hade David Wilson bytt hela FYRA spelare i fembackslinjen.
Är tveksam till att ens ett enda av de andra lagen mäktar med en sån rockad, imponerande är bara förnamnet.
Leinus prestationer?
Till min, Rulles och Cronas stora besvikelse var guldklimpen Leinar bänkad och kom inte in förrän i den 72;a minuten mot Trelleborg, som anfallare.
Han verkade ha tagit petningen på rätt sätt för han verkade riktigt laddad när han fick chansen, på den lilla stund han spelade hann han både dra på sig en varning för kapning och ge Kristian Haynes en smäll på käften.
Mot Blåvitt var han åter i startelvan och på sin ordinarie position i backlinjen, med Aftonbladets plusbindel som innebär att han fått högst betyg i laget, sett över hela säsongen.
Han gjorde en gedigen insats och drog återigen på sig ett gult kort, annars inget större väsen från Månfejjan.
Bäst på plan var:
LSK-Trelleborg - Aleksandar Kitic
IFK Göteborg-LSK - Markus Senften
Nu återstår alltså endast sju matcher av årets allsvenska.
Ljungskile ligger på säker mark, med tre poäng ner till Gefle på kvalplats och fyra ner till Sundsvall på degraderingsplats.
Återstår gör livsviktiga bortamatcher mot både Gefle och Norrköping, poäng i båda dessa så ska trettondeplatsen vara försvarad, blir det däremot förlust i båda kan gardinen bli nerdragen.
Skulle det bli kval är jag helt säker på att Ljungskile lyckas försvara sin allsvenska plats, med den karaktär som finns i laget är man som klippta och skurna för att spela grisgriniga kval i lervällingens november, spelar ingen roll om det blir mot Assyriska, Åtvidaberg eller Häcken.
Hursomhelst kommer det bli en spännande fotbollshöst, mycket spännande...
1. Den jugoslaviske sopkvasten Aleksandar Kitic.
2. Den turtlesliknande superinkastaren Markus Senften.
Vi har en fiende ibland oss.
Vi har en katt bland hermelinerna.
Axel Vinter Persson kallar sig en pajas, vars blogginlägg är upphov till det du läser nu.
När ni klickar på länken och kommer in på hans blogg ska ni inte hoppa in i kommentarsfältet för att fördöma och häckla honom, nej ni ska bara förundras och beklaga för er själva.
Förundras och beklaga för er själva.
Han skriver inte rakt ut att det är Andersellerkim han tror sig stå över, men jag känner det i kroppen och det ska mycket till för en sån känsla att vara skev.
Om det nu skulle syftas på någon av de andra två aktiva bloggarna ur min klass så är de med i mitt gäng och där står inte många vintrar ovanpå.
Nenne, du är en klok man som har respekt i alla läger och väder(och årstider), till och med denne skojare lär lyssna på dig.
Tala om för detta snöre hur fenomenal jag är, gör det.
Om han moppsar sig kan du köra in en signerad Billypizza i kakhålet på honom.
1. Katt.
2. Hermelin.
3. Axel.
4. Vinter.
Jag - Hakornas prins?
Bläddrade lite i bildarkivet på lapptoppen och fastnade för denna bild.
Den visar upplösningen av böghögen som bildades då vi firade vår finalplats i Rikets Änglar.
Jag fick rejält med kramp i vaden, vilket syns på bilden.
Vad som också syns, som är smickrande version mindre, är en monsterhaka i nedre delen av mitt anlete.
Som vanligt hade vi med oss Månfejjor på cupen, men vid detta fototillfälle hade jag ingen månfejja på mig, vilket är mycket märkligt när man ser hur stor haka jag ändå har.
Jag började fundera på om grabbarna spelat mig ett spratt och redigerat bilden, men jag tror inte sanningen finns att hitta den vägen heller.
Bara att inse, Hakornas Konung har fått sin arvtagare, det är jag som är Leinars prins.
Listtajm!
Humör: Skrattig, fick många goa garv när jag var på Buddys i Trollhättan och bowlade med Crona och Pettersson, kinestjejerna på banan bredvid bjöd upp till dans, både bokstavligen talat och allmänt.
Känsla: Crona är riktigt rastlös och lättirriterad, vilket får mig att bli full i skratt då han tar ut det på frugan och hundarna, jag har alltså ett bitamigiläppenhumör denna måndag.
Fundering: Varför sa ena gulingbruden "förlåt" när de gick?
Väder: Som alltid på Sågvägen lever vi fladdermusliv men det väder jag hunnit uppleva har varit helt okej.
Mat: Pirre på Herrestads restaurang.
Bok: Har inte läst nån bok idag, endast GT.
Låt: Jag duetterade med Katy Perry till "I kissed a girl" i familjebilen förut.
TV: Matchpuls på Fan-TV.
Bästa: Kinesbowlingen.
Sämsta: Goe potten på över tre loppor man förlorade med damhögfärgen mot kunghögfärgen med esset på bordet.
Lyckliga stund: Goe strajkarna på bowlingen, samt de gångerna Ronja krypit upp i mitt knä och gosat.
Klädsel: Svarta kalsipper, vita sockar, turkosa shorts och vit t-shirt. Sexig, jatack.
Frisyr: Fixat och ser rätt bra ut för dagen men håret börjar egentligen bli sliskigt långt nu.
Shopping: Goe bowlingrundan.
Puss & Kram: Ronja & Ronja.
Märkliga känsla: Den vanliga, ej publicerbara.
Löfte: Nästa gång jag ska ut på impulsspex med kinesbowling och grejer så tar jag med mig kameran.
Saknad: Många och mycket, inte minst nån att gå på puffjakt mellan brösten på.
1. Buddys i Trollywood.
2. Fladdermus.
3. Katy Perry.
4. Goe Ronja, här klappad av Dj Razzus.
Kapten tar ställning.
Paniken det innebär att under en badtur hamna under ett stort isblock och inte kunna ta dig upp ELLER paniken av att en vansinnesförare styr sin bil rakt mot den bil du sitter i, med maxad hastighet, och det finns ingen möjlighet att värja undan?
Captains choice: Paniken av att en vansinnesförare styr sin bil rakt mot den bil jag sitter i.
Leva ett liv som fågel ELLER leva ett liv som tiger?
Captains choice: Leva ett liv som tiger.
Vara en hårt kritiserad vänsterback i ett europeiskt topplag ELLER vara en hyllad anfallsstjärna i ett allsvenskt mittenlag?
Captains choice: Vara en hyllad anfallsstjärna i ett allsvenskt mittenlag
Vara medelviktig och 2,5 meter lång ELLER normallång och väga 200 kilo?
Captains choice: Vara medelviktig och 2,5 meter lång.
