AndersEllerKim

Ljungskile är mycket nära att fixa allsvenskt kontrakt gällande 2009 års säsong.
Ingen trodde på laget, ingen trodde föreningen som är mindre än dem alla dem i superettan skulle klara att prestera på högsta nivå och ingen trodde att byn "med bara en motorväg rakt igenom" skulle kunna rå på storstadsjättarna.
Tji fick de och oj vad förvånade förståsigpåarna är över att böndernas traktor plöjt så effektivt på rikets finaste schackbräde.

Vi ska inte ropa hej förrän omgång 30 är spelad och vi tagit oss över bron, strecken eller det eventuella kvalet.
Men det ser väldigt lovande ut, både tabellmässigt och spelmässigt.
Jag har nu sett de två senaste matcherna på plats, Trelleborg hemma förra måndagen och Blåvitt borta igår.
Måste säga att det sett väldigt stabilt ut i båda de mållösa matcherna, i den första var Löfgren helt ren i slottet men snedsparkade bollen över mål och igår var Smylie mycket nära flera gånger, bland annat med ett kaxigt långskott som var nära att dimpa in bakom Kim Christensen i den blåvita buren.
Trelleholla gick in för kryss, det såg man lång väg, och gällande medias dystra bedömning att det var årets sämsta match finns inget att ifrågasätta.
Blåvitt var väl inte nöjda med oavgjort mot nykomlingslantisarna men såg rätt bakfulla ut sen cuptriumfen i söndags och förutom när Wallerstedt var framme och högg på mållinjen hettade det aldrig riktigt till.

Det är svårt att inte imponeras av LSK;s defensiva disciplin.
Hade jag varit supporter till något av de andra lagen hade jag garanterat bara spytt galla över Ljungans griseri och spelförstörelse, men faktum är att det är ren konst.
Ren konst är att beskåda backlinjens upptryckande och fallande, Åkervalls hockeybromsande av Alexanderssons framfart, Senftens bufflande i ryggen på stackars vanten Robin Söder och dynamiska duon Augustsson-Kitic som täcker ytor, glidtacklar och hackar hälar på ett föredömligt sätt.
Att de inte bara har en elva som kan göra det framgångsrika jobbet utan också en stor bredd är helt makalöst, från matchen jag såg förra veckan till matchen jag såg denna veckan hade David Wilson bytt hela FYRA spelare i fembackslinjen.
Är tveksam till att ens ett enda av de andra lagen mäktar med en sån rockad, imponerande är bara förnamnet.

Leinus prestationer?
Till min, Rulles och Cronas stora besvikelse var guldklimpen Leinar bänkad och kom inte in förrän i den 72;a minuten mot Trelleborg, som anfallare.
Han verkade ha tagit petningen på rätt sätt för han verkade riktigt laddad när han fick chansen, på den lilla stund han spelade hann han både dra på sig en varning för kapning och ge Kristian Haynes en smäll på käften.
Mot Blåvitt var han åter i startelvan och på sin ordinarie position i backlinjen, med Aftonbladets plusbindel som innebär att han fått högst betyg i laget, sett över hela säsongen.
Han gjorde en gedigen insats och drog återigen på sig ett gult kort, annars inget större väsen från Månfejjan.

Bäst på plan var:
LSK-Trelleborg - Aleksandar Kitic
IFK Göteborg-LSK - Markus Senften

Nu återstår alltså endast sju matcher av årets allsvenska.
Ljungskile ligger på säker mark, med tre poäng ner till Gefle på kvalplats och fyra ner till Sundsvall på degraderingsplats.
Återstår gör livsviktiga bortamatcher mot både Gefle och Norrköping, poäng i båda dessa så ska trettondeplatsen vara försvarad, blir det däremot förlust i båda kan gardinen bli nerdragen.
Skulle det bli kval är jag helt säker på att Ljungskile lyckas försvara sin allsvenska plats, med den karaktär som finns i laget är man som klippta och skurna för att spela grisgriniga kval i lervällingens november, spelar ingen roll om det blir mot Assyriska, Åtvidaberg eller Häcken.
Hursomhelst kommer det bli en spännande fotbollshöst, mycket spännande... 

 
1. Den jugoslaviske sopkvasten Aleksandar Kitic.
2. Den turtlesliknande superinkastaren Markus Senften.