Deffad helg på bloggen.
Om ni undrar varför bloggeriet inte är i framåtrörelse denna helg beror det på att jag ägnar mig åt förspel inför damhandboll, damhandboll, efterspel efter damhandboll och efterspel efter efterspelet till damhandbollen.
För ni har väl inte glömt bort DET HÄR?
I övrigt så hoppas jag att mina läsare mår göttis.
Puss och helg på er!
Fjortishistoria om sociala folk.
Jag sitter i en busskur i Trollhättan.
Två flickor i åldern 13-14 år stöter på varandra och sätter sig ner mittemot mig och tar ställning till huruvida sociala människor är bra eller inte.
Blondinfjortis: Jag tror vi ska till Vänersborg ikväll, ska du dit?
Brunettfjortis: Nej, vad är det där?
Blondinfjortis: Alla ska typ dit. Det är så kul att träffa sociala folk!
Brunettfjortis: Det tycker inte jag.
Blondinfjortis: Va, gör du inte? Sociala människor är det bästa jag vet!
Brunettfjortis: Nej, det tycker inte jag om.
Att heta Agneta Sjödin och vara trevligast i Sverige är inget som uppskattas av fjortonåriga brunetter i Trollhättan.
Då är det bättre att heta Bruno K Öijer och gå och gömma sig i ett torp i Östergötland mellan poetshowerna var femte år.
Dagens AndersEllerKim.
Vara medelviktig och 2,5 meter lång ELLER normallång och väga 200 kilo?
eller 
?
Vimmel från augustistek 2.
David Leinars gangsterlag firade silvret med sån enorm tyngd att kvällen tillsammans med cupdagen bildar en av årets allra, allra bästa dagar, iallafall för lagets Kaptens del.
Efter att ha blivit korsad med gentlemännen Gere och Cruise kände jag för att vara mig själv en stund och skippade således duschning, tyckte att en kropp som deltagit i en cup skulle vara så okonstlad som möjligt när lagfesten tog vid.
Något som visade sig väldigt vettigt då kvällen blev än svettigare än dagen.
Festen hade allt, det bufflades ganska hårt och grabbigheten var på max, men samtidigt tilläts artisteri och finess få fritt spelrum, precis som sig bör.
Grundandet i köket på Alkiskroken blossade upp lite extra när fjolårets yttermittfältare ramlade in och hade synpunkter på årets anfallsess och dennes yttre attribut, att ta en petning med stil är inget man lär sig i Stigens IF.
Men kaxandet var bara en smula på lagkakan, det mesta som spreds i lägenheten var kärlek, inte minst Coach Musse som skjöt både saliv och delar av sitt hjärta på sina mannar.
Stora dagar innehåller stora prestationer och denna dag hade inte bara en utan två(!) kungar, Bolles show på fotbollsplanen övergick i Uskis show i festnatten.
Tajmingen med flaskan var en helt annan än den med läderkulan och Uski var mer formtoppad än någonsin tidigare, här snackar vi ÖS, ÖS, ÖS, ÖS, ÖS!
En klassisk Uskikväll med ölsvep, brobaj, lyktstolpsdans, turksmisk, publikvärmeri och cowboydebatt fick det mest klassiska av klassiska slut.
Jag och Crona avrundar festligheterna med att dela på en cigarett på arabernas balkong framåt morgonkvisten.
Plötsligt hör vi en kraftig duns inifrån köket där Uski dröjt sig kvar och vi rusar in för att se vad som hänt.
Fem sekunder efter dunsen ligger killen och sover på golvet, med en mosbricka i handen.
Han har alltså gjort det svårslagna att somna sittandes på en stol med en mosbricka i handen, ramla ner från den armstödsbefriade stolen och INTE vakna i fallet utan fortsatt sova genom luften och vidare liggandes på golvet.
Schyssta polare hade väckt Uski och sagt åt honom att käka upp maten och sen gå och lägga sig, men vi är inte schyssta, vi är jäääätteschyssta.
Jätteschyssta polare gör naturligtvis det gulligaste, greppar mosbrickan och placerar den i ansiktet på honom, med både munnen och ena näsborren(att den andra fick vara fri och hans chans att andas bibehållen var inte genomtänkt utan ren bonnröta) igenmurad av mos, med halsen klädd i räksallad samt med korven intryckt i ögat.
När husets moder Kiffy vaknade hittade hon alltså en däckad mosbeklädd slusk från Örebro på sitt köksgolv och rusade in till Coach Musse med orden "det ligger en död man i vårt kök".
Musse tog sig till köket för att kolla om hans lagbygge redan börjat falla ihop inifrån, men lugnades när han såg att det var Uski som prydde hans golv, den Uski som Musse under förfesten diskuterade lämpligt antal för ölintag med.
Musse som rekommenderade 2-3 kände nog att Uski, som inte tyckte de 15 Lapin Kulta han skulle grunda med var speciellt mycket, fick agera levande bevis för sin egen missräkning.
Men där har den arabiske fadern fel, det finns en anledning till att Musse håller i taktikpärmen på dagtid och är lämnad hemma i lugnet när laget erövrar stadens gator kvällstid.
Leinars gangstrar spelar no limit, varken 2-3 eller 15 är något tak.
Vi lägger inga fingrar emellan, det enda som räknas är ÖS, ÖS, ÖS, ÖS, ÖS!
1. Uski försöker slå rekord i ölsvep under påhejande från övriga truppen.
2. En back och två anfallare skrålar på kapp med klackledaren och en offensiv kugge från fjolårets cup.
3. Musse gav Aggan en kyss i förskottsbetalning för att han ska rätta in sig i ledet när guldgrävandet äger rum nästa år.
4. Uski bestämmer sig för att bjuda Bäveån på en baj från bron.
5. När han insåg att vi inte skulle till Trägårn och dess porrstång juckade han mot lyktstolparna längs vägen istället.
6. Jag bestämde mig för att dryga ut poetplånboken genom lite korvförsäljning på Kungsgatan.
7. Folkets matlust var tyvärr obefintlig i och med uppvisningen av stadens turkars smiskande på Uskis nakna stjärt.
8. Väl inne på krogen fick Uski taket att lyfta när han eldade igång dansgolvet med vilda gester och vrål.
9. På hemvägen hittade Uranock en mystisk cowboy som han talade med på tu man hand i en timmes tid.
10. Som moset på klubban fick han en mosbricka splashad i fejjan och en historisk dag hade fått sin prick över i:et.
11. Det visade sig att stora spelare somnar nakna på toa efter stora slag, men till slut hittade Bolle sängen.
12. Dagen efter satt de sargade stekarna och solade sig i silverglansen med nästa års batalj i tankarna.
Dagens AndersEllerKim.
eller 
?Vimmel från augustistek 1.
9 augusti. Hos Crona på Sågvägen och på Harrys i Uddevalla.
Partysugen är man titt som tätt, och kallar det skämtsamt för att det "suger i supartarmen" men denna lördag var det verkligen så, jag hade enormt sug efter alkohol, min kropp skrek som aldrig förr efter att få komma i (o?)balans.
Jag steppade runt i pojkrummet som en vilsen akvariefisk, klockan var mycket och alla bussar hade gått.
Men efter att trollspöt gjort sitt jobb satt man i stekarsoffan på Sågvägen med kanelen i ena näven och vodkan i den andra, med John-John på ena sidan och Crona på andra.
Sen kom Midda och plockade upp oss för avfärd mot sydligare breddgrader och när Quimmen dök upp på Harrys dansgolv hade vi en hel hockeyline intakt.
Detta var en lagom festkväll, inget som går till historien, men kroppen fick vad den ville ha.
1. Fyllebullen med fokuserad chaufför och förnöjd passagerare.
2. Pappa och Midda jobbar in lite vätska.
3. John-John och Crona hittade Skörstens gymnasieklassis Veronica mellan sig.
4. Sen hittade John-John Quimmen på dansgolvet.
5. Midda och Pappa hittade ett köttstycke med okänt namn mellan sig.
6. Under en rökpaus dök Madde från min mellanstadieklass upp, mycket förändrad efter long time no see.
7. Alla tidigare köttstycken fick stå åt sidan, när klockan var fem i två hade jag bara ögon för Bibbi, 68.
8. Trots både milfhunting och Hasselbackshångel slutade kvällen som vanligt med utslagna krigare på fältet.
Dagens AndersEllerKim.
eller 
?Dagens AndersEllerKim.
Nu går vi tillbaka till grunderna, home to the place where we belong, till uuuursprrunget så att säga.
Denna vecka är det AndersEllerKimvecka på bloggen, enjoy!
Paniken det innebär att under en badtur hamna under ett stort isblock och inte kunna ta dig upp ELLER paniken av att en vansinnesförare styr sin bil rakt mot den bil du sitter i, med maxad hastighet, och det finns ingen möjlighet att värja undan?
eller 
?
Idol 2008 är här, ett snitt av ljus i höstmörkret.
Nu är det raveparty i kalsongerna hos Idolknarkaren Kapten Sylt, årets cirkus har dragit igång!
Förhandssnacket handlade mycket om den nya juryn och jag måste säga att jag är mäkta imponerad av dem.
Gillade flintbröderna Breitholtz och Swarting skarpt i den förra juryn, men efter fyra år var det faktiskt nog med dem, trots allt.
Faktum är att de nya grabbarna, Bagge och Carlsson, är snäppet vassare än föregångarna, diggar båda och framför allt Bagge är hur underbar som helst.
Nu räcker det inte att vara skön utan man ska även vara vettig rent urvalsmässigt om man ska vara idoljury och såhär långt har jag inte varit oense med dem om en enda sökande så de får toppbetyg på alla fronter av mig.
Vad gäller den bitchiga bruden som agerar tredje länk i juryn, Laila, så var jag lite skeptisk till en början men det behövs ett litet rivjärn mellan grabbarna och hon gör sig mycket bättre i den rollen än Skrik-Kishti.
Peter Jihde tycker jag gör ett gott jobb som programledare, och även som publikuppvärmare nu under auditionturnén, att han tog sig friheten att skicka vidare nervvraket nu i veckan var både bra tv och välförtjänt!
Vad gäller idolaspiranterna har jag inte hunnit få nån favorit än, den roligaste delen tycker jag är mellan slutaudition fram tills det är sex-sju kvar, då är det både bredd och klass och man har flera favoriter, jag lär återkomma under loppets gång med vilka mina favvisar är.
Nu ska jag sticka till Örebro och dricka Koskenkorva med min Idolbroder Uski, en kväll med två högklassiga festprissar som honom och John-John kan bara sluta med klackarna i taket.
Trevlig fortsättning på helgen, mina sockertoppar!
Några karameller såhär långt:
Galenpannan som spelade ut hela sitt register!
Myspysaren som var så försynt och charmig!
Tracy Chapmans dotter, tillika favoriten av juryfavoriterna!
Peter Jihdes wildcard, det norrländska nervvraket!
Det är hård konkurrens i mitt Idolhjärta men kanske, kanske kan någon slå sig in bredvid Snygg-Erik och Patrizia...
Nyhet på bloggen: Politikkollen; Bidrag och bomber!
Eller jo, till viss del, jag kollar gärna på både svt;s debatt, tisdagarnas riksdagsträffar och tunga samhällsreportage.
Debatt gillar jag för att de ofta pratar om intressanta ämnen som ligger på gräsrotsnivå, riksdagsstämmorna gillar jag för retoriken och attackerna och de tunga samhällsreportagen gillar jag för att Janne Josefsson och grabbarna är så engagerade och för att de ofta är personliga.
Exempel på frågor som engagerar mig är:
1. Hörde på nyheterna igår om ett misshandelsfall i Södertälje. 20(!!!) killar hade sparkat och slagit TVÅ tjejer sönder och samman. Framför allt den ena fick sanslöst mycket stryk, när hon inte rörde ett finger längre skrek hennes kompis: Ser ni inte att hon är medvetslös, det räcker nu!
Men det räckte inte, de tjugo grabbarna fortsatte sparka henne i huvudet och på resten av kroppen.
Till slut kom en grupp av sex killar förbi och fick syn på vad som försiggick, de insåg att de inte skulle kunna matcha misshandlartruppen, men för tjejens(och samvetets?) skull tog de fighten.
Kommer inte ihåg exakt vad fighten kostade dem, några näsben och lite grejer var det iallafall.
Men det får ses som rätt billigt när man summerar, i och med polisens konstaterande att de räddade tjejens liv.
Sånt här får mig att vilja "ta fram en sak som man håller i handen och som det finns en avtryckare på", hade dödsstraff funnits i Sverige kunde jag gladeligen tagit jobbet som avlivare av vedervärdiga as.
Jag undrar vad deras mammor skulle säga om de visste vad deras gullepojkar gör på kvällarna, att ögonstenen är med i en flock på tjugo djur som sparkar en försvarslös tjej i huvudet.
2. Framstår som gaaanska löjligt i kontrast till det på första punkten, men kanske fyller sin funktion på vågen ändå:
Läste i Bladet för ett tag sen om legitimationshysterin i affärerna.
De hade intervjuat massvis med pensionärer som blivit nekade cigaretter, julglögg och så vidare, för att de inte hade legitimation med sig.
Hur jävla vrickat är inte det?
Legitimationen är väl till för att styrka att man inte är 17 år eller yngre, inte som nåt jävla passerkort.
Hur go i huvvet är man om man nekar skrynkelrussinet Gunilla, 81, köpa en flaska julglögg för att hon inte kan bevisa att hon har fyllt 18.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske att jag är hjärtlös, kanske att jag har tillräckligt med mig själv, men de stora frågorna rör mig inte i ryggen.
Om oljan och bensinen tar slut så får den väl göra det, då tycker jag vi kan cykla istället.
Om hälften av Bangladesh invånare har ett utbyte av att plantera fler granater än fruktträd på fälten så får de lov att göra det för mig.
Om USA vill fixa fred(kriga) i Irak, Iran eller på andra lattjoplatser har jag inga betänkligheter, tycker bara de ska låta bli såna som har blodsband till familjen Khorshed.
Partipolitik tycker jag är intressant på så sätt att det är en tävling med tjuvnyp och skandaler.
Rösta har jag bara fått göra en gång och då röstade jag på dem jag tyckte hade flest sympatiska personer i sitt stall, om de hade nån punkt på sidan åtta i sitt partiprogram om att de ville göra en parkeringsplats av Hökedalen har jag ingen aning om, tyckte det var för mossigt att sätta sig in i detaljerna.
Kanske kommer jag mogna med tiden och bry mig mer om de rena sakfrågorna tids nog.
Ett litet steg åt det hållet har jag tagit redan nu.
I och med att Skörsten, som alltid haft lite för många gråa inlägg om bidrag och bomber i sin blogg, nu expanderat från lekman till yrkesman och blivit partipolitiskt aktiv i allra högsta grad, har även jag indirekt blivit indragen i allvaret.
Skörsten är inte längre bilmekaniker i Oslo utan arbetar i Blöteborg på ett kontor, på gator och på torg, med att sprida sitt partis budskap, gaffla, värva medlemmar, demonstrera och hela den biten.
Partiet heter Rättvisepartiet Socialisterna och är ett litet parti på frammarsch, med tillhåll långt ute på vänsterkanten.
Från och med igår är jag prenumerant på Offensiv, RS veckotidning, tänkte det kunde vara kul att se vad det är för frågor(svar) som Skörsten och hans polare står för.
Jag lovar att er favvoblogg inte kommer dassa till sig totalt med bara babbel om bidrag och bomber, men från noll inlägg som nu är fallet ska vi iallafall försöka höja oss.
Med jämna eller ojämna mellanrum ska vi ta en politikkoll, se vart vindarna blåser i media, se vad som berör Kapten Sylt och se vad Rättvisepartiet har på sin senaste tapet.
Nu är detta inlägget redan ganska långt så idag blir det ingen jätteanalys av veckans Offensiv men den handlar om att Reinfeldt ska bort, penionärerna får Big Mac och Bakole från Kongo får stanna i Sverige.
Håll ögonen öppna så ska vi följa upp Renen, miniburgarna och kongoleserna...
1. Skörsten poserar vid en RS-affisch, bakfull men med tillbakalutad politisk pondus.
2. Jag bad Farmor ställa upp på en arrangerad bild som glöggdrickande tant men hon tyckte att jag passade bättre
3. och vips slogs två flugor i en smäll - Quimmens efterlängtade Modeblogg kom med på köpet.
4. Första numret läser jag med ren nyfikenhet, nästa vecka fäller jag ner Grillbrillorna ett snäpp och grillar politikerna.
Ni glömde att 11;e september inte bara är en sorgens dag.
11;e september är inte bara en dag att minnas sorgliga saker som terror och mord, utan även en dag att uppvakta sin favvobloggare på födelsedagen.
Snusan fyller också idag, 22, och har tydligen fått både tårta och paket, själv har jag inte fått ett dugg...
Vissa har spetsigare skor än andra, och tydligen större anledning att uppvaktas.Salabakis efter emotionella tiomånadersfyllan.
Jag undrar när den ska släppa, denna vidunderligt efterhängsna bakfylla efter min tid i Sala.
Det har inte gått en enda dag utan att jag, inom mig och vid flera tillfällen, återupplevt henne, dem, det rummet, den doften och så vidare.
Väldigt mycket sitter ofrånkomligt klistrat på näthinnan och är utbrett över hela mitt nervsystem.
Såhär var det inte efter första folkhögskolesvängen, den i Molkom.
Men det hände så mycket i Västmanland som inte hände i Värmland, jag upplevde och kände på helt andra nivåer i Sala.
Allt var så maxat och intensivt och jag fick inte chansen, alternativt tog inte chansen, att stanna upp och känna efter, tänka efter, där och då.
Det är som om jag måste ta igen allt nu i efterhand, reda ut varför det blev som det blev och stå till svars inför mig själv, för olika val och ageranden.
Som när man vaknar efter en praktfylla och det, mitt i allt pulserande i pannan, ploppar upp olika bilder från gårdagen i skallen och frågorna hopar sig.
Då kan man sopa undan det mesta med ursäkten att Koskenkorvan talade, att jag inte var mig själv.
Nu är det lite vanskligare, det är svårt att påstå att jag var berusad non-stop, i tio månader.
Men frågorna finns likväl här också och hur ska jag bli klok på dem utan ursäkt, det kan man fråga sig.
Jag undrar om jag har för lite att göra, om tankarna frodas genom vindruvorna, Lugna favoriter och fönstret som blir en spegel när det är mörkt ute.
Ifall jag bara tänkt på innebandy, öl och pistoler om jag istället stått med huvudet i en motorhuv och lagat tändstift hela dagarna.
Men det hade nog bara dämpat en aning och tillfälligt, helt kvitt alla tärande frågetecken blir jag troligtvis inte förrän jag ersatt figurerna och miljöerna med nya i en färskare verklighet.
Tankarna och känslorna från det förflutna försvinner säkert aldrig helt, och så vill jag ha det också, men det som ligger bakåt i tiden ska inte få sånt utrymme att det begränsar mig, på så sätt som nu är fallet.
Fast det finns nog inga genvägar.
Tiden får göra sitt.
Jag får göra mitt.
En korridor, ett liv.
Symboliken med att det ligger toalettpapper i drivor känns tämligen träffande i sammanhanget.
Sommarens hits!
Sommaren är till ända och det är dags att summera.
Vad gäller det musikaliska har tre låtar fått extra mycket tid i mina högtalare:
Försommarens bästa låt: No air - Jordin Sparks feat. Chris Brown.
Högsommarens bästa låt: Longing for lullabies - Kleerup feat. Tityo.
Sensommarens bästa låt: Singing that melody - Swingfly.
Hittar ni Kapten Sylt, era sökare?
Jag känner alla va, göteborgare, stockholmare, modsen och de stora motorcyklistgängen.
Till och med den kvinna som kontrollerar sökmotorn google känner jag.
Hon kom precis med sin senaste rapport till mig och den säger att "Kapten Sylt" regelbundet googlas.
Tydligen ramlar ni från google till andra sidor än hit, men sen kanske ni ramlar hit också, gör ni det?
Hursomhelst tycker jag ni är gulliga, blir lite rörd när jag tänker på att ni knappar in K a p, och så vidare, för att ni letar efter mig, mina små sökare.
Jag och Googlekvinnan.Vart fan var du i Basel?
Bakgrund:
Den bestående kommentaren efter fotbollscupen i augusti, Rikets Änglar, var den fråga en bångstyrig, berusad pajas, i ett av de lag som stod för motståndet i gruppen, ställde.
SimpaLimpa i vårt lag och det så kallade Fittmonstret stångades lite några gånger, vilket till slut fick Fittmonstret att tappa fattningen, stanna upp och skrika "Vad fan håller du på med, din jävla fitta?" till Simpa.
Simpa svarade, lugnt och sansat: Jag undrar vem som är fitta egentligen, det är du som fladdrar efter hela tiden.
Det hade kunnat sluta där men Fittmonstret kom bort till vårt lag efter matchen och fortsatte hetsa, varpå Skörsten fransade Simpa och sa åt monstret att uppföra sig som den blåvita broder han borde.
Sluddrandes och bortförandes från vår plats vid sidlinjen fick han till slut ur sig något hörbart, en fråga som för alltid kommer eka i våra skallar: Vart fan var du i Basel?
Schweiziska Basel var platsen som IFK Göteborg spelade Svampcupskval på några dagar tidigare och Fittmonstret menade på att han inte sett oss(du;et syftade på Skörsten), vilket han tyckte var illojalt, som de Änglar vi utgav oss för att vara.
Efterspel:
Broder Aggan och Sågvägaren Crona(som styrde Familjebilen och agerade hejaklack på cupen) är på grekisk semester nu.
Direkt från Rhodos fick jag nyss en lägesrapport, och grabbarna verkar steka på rätt friskt.
Såhär skriver Crona i sitt sms: Goe partyt igår. Sjukt att man vaknade nyss och när man står på dass och drar i den sure ser man den goe tatueringen. På ryggen står det numer "Vart fan var du i Basel?"
På frågan om ifall Aggan också gaddat sig är svaret: Ja, en tribal på höger axel.
Av någon anledning har jag svårt att tro på dessa uppgifter men blotta fantasin gör mig glad som ett barn.
De kommer hem om en vecka, då ska jag ta reda på saken och självklart blir det uppföljning på er favvoblogg.
1. St. Jakob Park i Basel.
2. Fittmonster.
3. Tribal på axeln.
4. Crona och Aggan.
Kapten Sylt: "Jag vill springa barfota på ängen med syrener bakom öronen och med regnbåge i blick"
Hej och välkommen, Sylta!
Tack. Men kalla mig inte så.
Sylta, det är väl fräckt?
Nej, det är inte fräckt. Visserligen går en karaktär i Macken under namnet "Syltas pojk" men, men nej.
Säger du det så. Men nu sitter vi här igen, ännu en söndag. Förra gången råkade det vara måndag, men det är nåt visst med dessa intervjuer och söndagar, det kan du inte förneka, Sylta.
-
Kapten Sylt...
Nej, jag kan inte förneka det. Det är en speciell känsla som gör mig mer mottaglig för frågor och eftertanke på söndagarna. Jag är halvvägs ner i diket men ändå i nån form av balans. Ännu en vecka av leverans på blogg,vid pokerbord, i soffor och på dansgolv är till ända och jag är redo att rannsaka mig själv.
Bra för jag har världens plan för dagens samtal.
Du är inte dålig.
Ibland blixtrar jag till. Men nu ska vi inte prata om mig. Såhär är det, jag tänkte att vi startar med vad du mår skit på och avslutar med vad du mår göttis av, det upplägget tyckte jag varit schysst tidigare.
Det låter som att du slipat enormt på detta, du.
Vänta här, det bästa kommer nu: Däremellan skjuter jag ut de ämnen som du sa senast att du ville prata om. Jag ställer inga frågor om dem utan jag bara lägger upp dem arton meter utanför straffområdet så får du smacka in dem i vilket hörn du vill.
Jag hör dig och jag gillar vad jag hör.
Underbart, då åker vi. Varsågod att spy!
Jag mår skit på att jag börjat fylleringa och greja igen. Fan, det finns inget som medför sån bakisångest som när man ser det ena numret efter det andra på uppringtlistan med tidpunkter som 03:14 och 04:01 intill. Jag höll på mycket med sånt spex förr men nu är det fan ett år sen jag var inne i den svängen, fram tills förra helgen då jag och Franz härjade rejält, och så igår då.
Ett instick, har du nån analys av saken?
Jag är en efterfestare i grund och botten, skulle nog kunna sjunga och dansa till 9-10 på morgonen, men dels ser blir jag aldrig bjuden på någon efterfest och dels är mina polare trötta och kraschar senast tre. Jag är inte det minsta sugen på kudden klockan tre och då återstår bara msn och mobilen när folk sover som stockar runt en. Varför jag lyckats hålla mig ifrån skiten ett år beror på att det var drag ända in i kaklet i Sala, när resten kröp till kojs kunde man alltid lita på att Snusan hade krafter kvar, var det inte bråk så var det samlag på rum 24(vettefan vad det var för rumsnummer men efter att ha konfererat med Freddis, i sömnmössan ska tilläggas, har vi kommit fram till att 24 är rimligt).
Är detta det enda du mår skit på för tillfället?
Nej, jag mår skit på grabbarna också, mest Quimmen och Midda, efter att de trackat mig i överkant efter helgens snedsteg. Att göra snedsteg hör till på vägen till smultronet, det är inte det. Och jag har inga problem att bjussa på mig själv, det är inte det heller. Men det finns gränser för vad man tål i form av häcklande, jag tyckte den gränsen passerades idag och satte ner foten. Jag har ganska lätt för att bli stött, det är jag medveten om, och kan ha ett jävla humör så det är inte lämpligt att testa mig. Men jag har släppt det nu, går man på minor får man vara med när det smäller och ska man ge får man ta lite också. Mår egentligen inte skit längre men mår skit på att gränsöverskridandet överhuvudtaget har skett, om man kan säga så. Annars är jag fortfarande nöjd och glad, som jag berättade om vid senaste intervjutillfället, rekordet är därmed uppe i dryga månaden och jag börjar nästan må skit på välmåendet.
Nämen herregud, mår man inte skit ska man väl inte börja göra det på att man mår bra, hör du inte själv hur dumt det låter?
Jo, men sen så är jag inte helt frisk heller.
Är du inte frisk?
Nej, jag är poet. Jag klarar inte av att må bra för länge, det är inget rimligt tillstånd, därför börjar jag leta saker att må dåligt av och hittar jag inget så mår jag skit på att jag mår bra.
Hur dåligt kan man må av en sån sak?
Inte alls mycket, därför hoppas jag mycket på att den annalkande hösten med mörker, kyla och instängdhet ska få fart på det ledsamma maskineriet. Jag har haft en helt fantastisk sommar och därmed haft våldsamt svårt att få pennan att göra avtryck i blocket. Sommaren är inte poesins årstid, syrener, regnbågar och barfotaspring på ängar är bara en rökridå, poesi är lidande.
Vi får väl hoppas att du lider då, vad det lider.
Vi får väl det.
Men nu är det inte mörkt utan ljust och du ska få snacka om de glada grejer du så gärna vill. Eller förresten, vill du snacka om glada grejer, du längtar ju efter att må skit?
Jag vill snacka om glada grejer.
Detta känns hyfsat motsägelsefullt.
Inte alls. Jag vill springa barfota på ängen med syrener bakom öronen och med regnbåge i blick. Må skit vill jag endast för den litterära produktivitetens skull, i bästa fall kan jag bli en snubbe som lägger ut poesins rökridåer istället.
Nu är jag med på noterna. Så, ämne ett - Farmor, varsågod.
Farmor, ja. Hon fick en ordentlig och välförtjänt kärleksförklaring på födelesedagen för exakt en månad sedan, vet inte vad mer som kan läggas till på det inlägget. Fast jo, hon gjorde mig så glad ikväll när John-John och jag kom från Uddevalla. Hon hade varit uppe extra länge för vår skull, stod i dörröppningen och frågade om vi ville ha hamburgare. En liten men stor grej som gör Farmor så söt och suverän som bara hon är.
Bra, då tar vi nästa - Olsson.
Olsson, Olsson, Olsson. Denne karlakarl. Han ska också få en kärleksförklaring en dag, det har han förtjänat. tills dess vill jag även framhäva en av alla hans gulliga gester, den senaste. Igår när han och Farmor skulle åka till kusten och hälsa på några vänner så väckte han mig precis innan de skulle åka. Från början var det tänkt att jag skulle cykla upp till Ed och bussen till Uddevalla men tydligen spöregnade det, varför Olsson väckte mig. "Är du vid medvetande nu så du förstår vad jag säger" började han... "Ja" gäspade jag fram, med stängda ögon. "Det regnar jättemycket ute nu men jag ska försöka ordna så att Gunnar(granne) kan skjutsa dig upp, har ringt nu men han svarar inte så jag ska åka upp på Ed och kolla, vi ringer dig sen och meddelar." Och jodå, Olsson hade hittat Gunnar på ett café i centrum och bokat skjuts som med trygg hand körde mig genom en regnig Hökedal. Goe Olsson.
För att inte överdosera läsarögonen avslutar vi del 1 här och återkommer inom överskådlig tid med del 2 av intervjun.
1. Barfotaspring.
2. Syrener bakom örat.
3. Regnbåge.
4. Rökridå.
Farmor- och Olssonhistoria om Zlatan.
Familjen sitter och kollar på sportnytt i fredagssoffan, vilket delar oss i två läger, det Zlatanfientliga och det Zlatanvänliga.
Olsson: De säger att de ska bygga laget kring Zlatan, tänkt hur många unga, duktiga killar som inte får chansen
för den där jävla Zlatan *ilsket*
Jag: Det är klart de måste bygga laget kring honom om de ska vinna några matcher. *dämpande*
Farmor: Tycker du om honom? *förvånat*
Olsson: Ralf Edström var så förbannad på honom, hörde jag. *med eftertryck*
Farmor: Ja, det har ringt massa folk till radion nu och varit arga för att han inte spelade i landslaget men åkte hem
och hade match. *medhållande*
Jag: Det var ju inte hans beslut. *uppgivet*
Farmor: Tänk när han gick bort och tog bollen från en annan som skulle ha skjutit. *förlöjligande*
Olsson: Fan vad gött det hade varit om han hade skjutit utanför. *hånande*
Farmor: Sen springer han bara och tittar...*avtrubbat*
Nu ska jag åka till Uddevolly och se matchen med grabbarna, hoppas alla är vänliga i den soffan iallafall!
Fientliga. 
Vänlig.
Kung Quimmens tangenter är åter i arbete.
Joakim Joakinho Joao Joaquin Quim Quimmen Queenman Johansson är tillbaka i bloggdjungeln.
Efter "Inte bara snusk", "Dansar aldrig nykter" och sommarvilan presenterar han nu"Klipp dig Jan Tauer".
För mig är Quimmen den mest besökvärda i hela djungeln.
Nu är detta en bra polare till mig och en blogg som så sent som igår hade en snygg(nåja) bild på mig med tillhörande hyllning, vilket kan ses som att jag är part i mål.
Jag kan försäkra att jag hade uppskattat hans blogg lika mycket även om jag inte hyllats där, men visst har han ett försprång genom att vi känner varandra.
Klart man är mer intresserad av en kompis liv och tankar än en främlings dito.
En blogg värd namnet speglar en personlighet och det är klart man är mindre skeptisk när det är en kompis som skrivit, då man, högst troligt, finner den personligheten uppskattningsvärd redan på förhand.
Men jag har, och har haft, ett stort antal bloggande kompisar, både journalister och poeter med huvudet på skaft och med intressanta personligheter, så konkurrensen är det inget fel på.
Det lättaste sättet att få mig att gilla en blogg är att charma mig med glimt i ögonen och humor, inte genom ett prickfritt språk.
I övrigt ska jag inte ta upp vad bloggande handlar om för mig, vad en bloggare ska tänka på och vad som utmärker en bra blogg i mina ögon, det gör jag en annan dag.
Idag ska vi inte ägna mer tid åt andersellerkim, idag ska vi klicka HÄR och lägga till Quimmen och Tauer bland våra favoriter för att inte glömma att kika hur de har det framöver.
Förlåt, Quimmus, om jag satt onödig press på dig nu.
Vet att du försatt dig själv i personlig bloggkonkurs vid två tidigare tillfällen för att du tappat gnistan, så detta kanske inte är jättetaktiskt, men du får se det som en ren sporre.
Kör så det ryker, på ditt mästerliga sätt, och när du inte har tid och lust så kan du låta bloggen vila ett tag, men lägg för fan inte ner helt den här gången, du behövs och är omtyckt! 
Quimmen bjussar på piggelindrinkar, missa inte att ta för dig!
Fotbollsgodis.
- Se Quimmen visa höstens mode med shortsen i armhålorna!
- Se Skörsten vispa upp straffar i krysset, som om det vore lättare än att hämta posten i brevlådan!
- Se er favvobloggare ruska med höger pekfinger mot fansen gång på gång!
- Se Midda hämta bonusen mellan benen på den äcklige skåningen i semin!
- Se Uski lägga sig överst i böghögen med sån finess att man kan tro det var en bädd av rosor han skulle landa i!
Broder Flexa höll i kameran. 
Midda redigerade.Rehab hos Rulle.
Västerås som också kallas Gurkstaden, Lugnets stad och Hararnas rike.
Jag är inte här så mycket för gurkorna och hararna, utan mest för lugnet.
Suveränt att steka här några dagar efter tömningen i lördags.
Här gör vi inte många knop, Rulle blippar och jag lirar pöker, inemellan tar vi en promenad till Hälla, Västerås svar på Torp för alla Uddevallare som läser, för att jobba in goe burgarn och strosa i nån affär.
När vi är på tårna har vi Diggedisco, då lyssnar vi på ösiga låtar och diggar friskt samtidigt som vi äter Digestive med chokladöverdrag.
Grabbarna hemma känner Rulle som en spektakulär snubbe, med en oändlig lista vad gäller tabbar och triumfer, i första hand, men för mig är han inte den där pajasen, utan en eftertänksam och vettig vän att surra om allt mellan Paul Scholes och solsystemet med.
I och med att han bor där han bor och att jag inte bor där han bor så träffas vi inte så ofta, snittar väl varannan månad, så det blir automatiskt att man följer upp och frågar varandra om allt som stöttes och blöttes senast man träffades, jäkligt trevligt och givande att ha någon att ventilera med.
Sen kan jag inte förneka att han är en äkta onelinermaskin på samma gång.
Det första han sa när han såg mig då jag kom innanför dörren här i söndags var "Du blir tröttare för varje gång jag ser dig", och med tanke på hur bakfull och jävlig jag var så hoppas jag verkligen att jag var tröttare än senast han såg mig.
Sen frågade han "vad jag tyckte om hans nya luffarstil" med svintohår åt alla håll samt utomordentligt ovårdad ansiktsbehåring.
När jag satt och petade i min bakispasta smällde Rulle i sig sin pizza som om han inte aldrig sett mat tidigare, jag frågade om han var hungrig och fick "jag har inte ätit sen i förrgår" till svars.
Oj, varför åt du inte igår då? frågade jag.
Det blev inte så, jag brukar inte tänka på det, svarade han.
Brukar du inte tänka på att äta mat på en hel dag? undrade jag då och fick ett nekande till svars.
Goe, goe Rulle.
1&2. Luffaren har börjat käka hela citroner, gott och inte så värst surt, säger han.
3&4. Luffaren rakar sig och vips förvandlas han till en helt vanlig ovanlig Rulle Rullsson.
