AndersEllerKim

Jag måste tyvärr meddela er att vår tid tillsammans är över.
Vill tacka er, har varit många roliga stunder man fått uppleva genom att vara en andersellerkimmare.
Inte utan att man fäller en tår i denna stund, när man tänker på att det aldrig mer blir någon modeblogg, aldrig mer andersellerkims, aldrig mer bidrag och bomber, aldrig mer bilder på Werners håriga, aldrig mer bilder på Uskis mosansikte...
Men var sak har sin tid och denna epok i mitt liv är nu till ända.

Varför stänger Kapten Sylt ner denna kulturinstitution?
Det har varit väldigt mycket på senaste tiden, man kan väl säga att jag har jobbat dygnet runt i ett och ett halvt år med denna blogg.
Plus allt annat jag gör.
Och just nu märker jag hur vänner kommer i kläm och det gör mig ledsen eftersom vännerna ska alltid gå i prioritet först. Tillsvidare blir det inga fler blogginlägg eller jobb tills jag känner att jag har fått komma i balans i livet igen, klara vardagen, bearbeta allt från i somras och bara få vara 23 år ett tag.
Jag var rädd att jag skulle känna mig som en förlorare, en som ger upp men nu har det gått så långt inser jag att jag måste sätta ner foten och tvinga mig själv sakta ner och hitta andra saker i livet och njuta av, ni vet ju att jag älskar tempo, men nu kan jag inte hantera det.
Jag ber om ursäkt till er läsare so följer mig varje dag, ni som tycker om att få klicka er in hit varje dag.
Men jag känner att det har blivit för mycket så därför måste jag sätta ett stopp nu.
Och få tid att umgås med syskonen, vännerna gå och simma, skriva poesi, promenad i naturen, ja allt spontant som jag kommer på för de senaste året har jag inte haft många blogglediga dagar.
Och jag kan inte minnas när jag var spontan sist!
Därför lägger jag ner nu.
För att hitta tillbaks till glädjen i livet.
Eller i alla fall till ett liv som jag faktiskt har tid att andas i också. Sköt om er, mina goingar! Jag finns kvar.

Mindre tid vid lapptoppen och mer i verkligheten väntar...