AndersEllerKim

Jag och Farmor sitter vid köksbordet och äter äppelpaj när vår nya granne Dick, som köpt avlidne Sten i Darn´s hus, svänger in på vägen upp mot sin nya kåk.
Dick var och är lärare på min gymnasieskola här i Ed.

Farmor: Där kommer Dick!
Jag: Trötte Dick...
Farmor: Dicksson, som du brukar säga. Vet folk vad det betyder?
Jag: Ja, det är klart.
Farmor: Nej, gör dom det?
Jag: Ja, alla under trettio iallafall, de vet ju vad man menar.
Farmor: Var inte det nåt du bara började med då?
Jag: Nej dick betyder ju det på engelska.
Farmor: Betyder dick snopp på engelska?
Jag: Ja, visste du inte det?
Farmor: Nej, vadå, folk döper ju sina barn till det.
Jag: Ja, i england döper de ungarna till Butt också, det betyder röv så...
*Olsson kommer in i köket*
Jag: Det vet väl du, Olsson?

Olsson: Vadå?

Farmor: Vet du att dick är snopp?

Olsson: Om jag vet vad sa du?
Farmor: Vet du att dick är snopp?
Olsson: Om jag vet att dick är snopp?
Farmor: Ja, vet du det?
Olsson: Man brukar säga att man har ont i dicken.
Farmor: Men det betyder snopp på engelska, det visste du inte?
Olsson; Nej...

 Dick.  Dicksson.

Ibland är jag rolig.
Ibland har jag roligt iallafall.
Jo, jag är rolig också.
Eller knäpp.
Nej, charmig.
Satt här ensam i pojkrummet förut och blandade flickfnissande med tomteskratt i en lång stund.
Detta händer inte ofta kan jag säga, tror aldrig det hänt nånsin att jag skrattat så mycket som jag gjorde idag, i min ensamhet och åt något jag själv skrev.
Visst, jag vet att det finns folk som sitter ensamma och kollar på dåliga amerikanska komediserier på femman och viker sig av skratt, men jag är inte en av dem och jag tycker faktiskt att de som gör det är halvt dumma i huvudet.
Nu till saken.

Jag hörde på radion att det varit ett galet ståhej i Luleå inatt, polisen hade skjutit högt och lågt av okänd anledning.
När vännen och politikern Skörsten fanns på msn ville jag självklart få honom uppmärksammad på detta, dels för att han älskar polisen i förtid(NOT) och dels för att Luleå är vår gamla hemstad.

Här följer ett utdrag av vår konversation, som också var upphovet till mina skrattattacker, möjligtvis ser ni inte alls det roliga i detta men isåfall kan ni ju slå på Seinfeld eller nåt, era snören.

Kapten Sylt säger:

Ett jävla pådrag i Lule inatt, polisen sköt 15 skott inne i ett bostadsområde, gick igenom väggarna in i badrummet hos folk, in genom bilar, en snubbe sköts och grejer.

Fan vad sjukt

Drakula säger:

Grababrna tror att det är en vildavästernfilm

Kapten Sylt säger:

Man undrar faktiskt hur dåligt grabbarna siktade ändå. Två träffar av 25 skott, resten i bilar och badrum.

Drakula säger:

haha

Drakula säger:

sinnes

Kapten Sylt säger:

Verkligen. Kanske hade druckit några Kungöl med P-Danne innan....

Drakula säger:

antagligen

Kapten Sylt säger:

Men då ääär de ju sååå!!!!!!!!!! Då har ju sex poliser haft fest hela helgen hemma hos Alberto!!! Och så har de avslutat en helweekend med att dra till Porsön och leka High Chaparall med puffran i ena handen och Kungölen i andra!!!!!!!!!!!!!!

Drakula säger:

Då är det ju såååå!!

Drakula säger:

Då har ju dom spelat Texas med Janne Sandström, och lekt med dildos hos Janne Huokko!!

Kapten Sylt säger:

Haha, SÅÅÅ är det ju!!!!!!!!!

Kapten Sylt säger:

En helhelg med grabbarna liksom.

Kapten Sylt säger:

Norrlandsturné mé Huokko, Sandström och Alberto!!! Insatsstyrkan har åkt runt i en pansarvagn mellan Leksand och Luleå hela helgen tillsammans med tjugo flak Kung på burk. Sen har de avrundat på söndagskvällen med att leka lite "indianer och vita" på Porsön, som moset på klubban.

Kapten Sylt säger:

Fan vad trasig man är när man sitter och asgarvar åt något man själv skrivit, ensam i ett rum.

Drakula säger:

haha, sinnes grabben!

Efter att ha talat med den kloke John-John övertygade han mig om hur internt detta är, det är liksom ingen annan som har samma relation till Jannarna och Alberto som Skörsten och jag, därför blir det inte hälften så kul för er.
Grejen är ju att man ska se denna triss i herrar, framför sig, göra dessa grejer och åka runt i pansarvagnen och dricka Kungöl.
Men jag vet! Ni kan ersätta dem.
Förslag till mall för Midda:
Janne Huokko är Torpeden
Janne Sandström är Studs i Bena
Alberto är Fredrik Fäldt

Förslag till mall för Freddis:
Janne Huokko är Mouser
Janne Sandström är Fylkiz
Alberto är Nenne

   

1. Huokko.
2. Sandström.
3. P-Danne Alberto
4. Insatsstyrkan.

Jag är inte snubben som brukar gå runt och lukta på blommorna och bli vild när jag bländas av solen.

Eller: Jag har inte varit den snubben tidigare, men jag blir mer och mer fascinerad av naturen, om det har med att jag blir äldre eller mer poet med tiden, det vet jag inte men det kanske är samma sak.

Våren är min favoritårstid men efter idag ligger inte hösten långt efter.

Har gått en rekordlång promenad på egen hand nu på eftermiddagen.

Att gå morgonpromenixar med Farmor och Fajsi är en sak, men att gå promenader med sig själv är en helt annan, det ska jag börja göra oftare.

Det är ett helt fantastiskt väder idag, har bara gått runt i sagolandet Hökedalen och njutit i fulla drag.
Som alltid när jag promenerar har pauserna en viktig roll, idag satte jag mig i den busskur jag och Farmor brukar sitta i, jag satt där en halvtimme och bara tittade och tänkte, det var som spunnet socker för själen.
Funderar på att återvända imorgon eller nån annan morgon med blocket, innan solen hunnit gå upp, och sitta där i flera timmar, se natt bli morgon bli dag, öppna mina sinnen på vid gavel, suga intryck och rispa i blocket.
Jag kommer nog aldrig bli en Tranströmer som kan se världen genom en stubbe, jag kan inte ens namnet på de olika träden, men man utvecklas inte om man inte testar och det finns inget att förlora, åtminstone får själen lite mer spunnet.

Efter två veckor på Sågvägen och fladdermusliv är jag hemma i Hawkwelly igen och går upp i någorlunda mänsklig tid.
Även om jag är nattmänniska är det faktiskt gott att komma upp och ut en sväng medan solen är uppe.
Igår var jag också uppe i hyfsad tid, hjälpte Olsson att ta upp båten ur sjön, underbart att starta dagen med en allena tur som king of the sea.
När jag tuffade fram där på vattnet och tittade ut över det vackra landskapet kände jag mig så mäktig, så levande.
Två stora moment på två dagar.
Länge leve hösten!

Min blogg är din blogg är vår blogg.
Jag brukar kasta skit på er för att ni inte kommenterar, fast senaste veckorna har ni bättrar er och det ska ni ha kredit för, men slå inte av på takten bara för det.
Nu föreslår jag att ni talar om för mig vilka önskeämnen ni har.
Jag känner nämligen för att behaga er, och för all del överraska mig själv, vill för en gångs skull inte skriva om något som jag själv klurat ut, istället vill jag skriva om något som NI klurat ut.
Är öppen för det mesta, dröm fritt så ska vi se om jag kan skjuta ur mig något matigt.

Inte vet jag, ni kanske vill veta vem snubben jag slickar i örat är. Eller vad för lattjo huvudbonad jag bar en gång i tiden.

Något så exklusivt som en kritvit helg äger rum i mitt liv just nu, känns finemang, är rätt fånigt egentligen men jag känner mig duktig när jag står över glaset, gafflingen och dansen en helg.
Men nästa helg blir det blåstället på och Koskenkorvan i näven igen, ska bli kul att testa en ny feststad - Gävle.
Idag får vi hålla till godo med några vimmelbilder ur augustiarkivet.

Lördag 2 augusti. I Göteborg, på fotbollsområdet Heden och på krogen Kellys.

Träffade Kivan, min vapendragare från gymnasietiden, efter long time no see.
När jag varit i Molkom och Sala har han varit i Skåne och i Sydafrika.
Vi träffades på Heden mitt i Blöteborg för att som så många gånger förr lira boll på konstgräset.
Vi skrattade själva åt hur vårt möte efter flera år gick till, efter två minuter med kram, lägeskoll och utseendekontroll blev det en klassisk strafftävling, inget spexande utan pang på direkt.
Kändis riktigt gott att ta en prestigefull seger, dock tog han ner mig på jorden igen när han vann schackmatchen senare på kvällen.

    
    
OBS. Bild ett och två är rena idolfoton som togs efter bild tre, fyra och fem, även om texten till dem syftar till något som hände tidigare, bildtexterna är kronologiska, inte bilderna.
1. En delförklaring till Kivans förlust kan ligga i att han ville spela med stil och ha ena handen på dixon när han var målis.
2. För egen del är det alltid 140% fokusering när det vankas tävling, på gott och på ont.
3. Efter att själva ha lirat bänkade vi oss vid grannplanen för att beskåda en sevärd match ur de lägre divisionerna.
4. En skäggig Kivan hade hittat en ny favvoöl, Dansk fadöl.
5. Vädret var fantasiskt, sommarens finaste kväll med fotboll, öl, minnestugg och redogörande för vad som hänt under vår tid på varsitt håll.
6. Sen tog vi spårvagnen till Kellys på Andra långgatan där vi träffade Kivans kvinnliga bekanta som hejade fram honom till seger mot mig i chess.
7. Sen dumpade vi brudar och schackbräde för att bege oss ut i nattvimlet och leta profiler, denne Norrlandscowboy var en profil modell större.
8. Kvällen slutade smått besvärlig i och med att klockan blev så mycket att spårvagnarna slutat gå, min räddning blev att TaxiSågvägen kom och hämtade mig frampå morgonkvisten.

Lördag 23 augusti. På Sågvägen och på Trägår´n i Uddevalla.
Min blodsbroder, Sågvägenmannen och jag beslöt oss för att ta några järn.
Finns inte så mycket mer att säga, ingen märkvärdig kväll, en ren slentrianfylla.

    
   
1. DJ-Howa skötte ljudet.
2. Jag körde backslick för första gången på länge, fick använda öl för att få håret att ligga som jag ville.
3. När inte banken är hemma får man vända upp och ner på spargrisen, för att finansiera MommoTaxi, även fast man bor på Sågvägen.
4. På Kampenhof träffade vi ett gäng riktigt sköna snubbar från Kungälv som vi gaggade med en stund.
5. Det var nån form av raggarträff i stan, brorsan och jag flashade med våra lamellkunskaper.
6. På krogen får kortet tala, då blir det goe skottbrickan.
7. När man inte får hångla själv kan man åtminstone kramas med några som hånglar.
8. Till efterfesten haffade Aggan med sig en ur sitt stall av ytterst, ytterst unga damer.

Bläddrade lite i bildarkivet på lapptoppen och fastnade för denna bild.

Den visar upplösningen av böghögen som bildades då vi firade vår finalplats i Rikets Änglar.

Jag fick rejält med kramp i vaden, vilket syns på bilden.

Vad som också syns, som är smickrande version mindre, är en monsterhaka i nedre delen av mitt anlete.

Som vanligt hade vi med oss Månfejjor på cupen, men vid detta fototillfälle hade jag ingen månfejja på mig, vilket är mycket märkligt när man ser hur stor haka jag ändå har.
Jag började fundera på om grabbarna spelat mig ett spratt och redigerat bilden, men jag tror inte sanningen finns att hitta den vägen heller.
Bara att inse, Hakornas Konung har fått sin arvtagare, det är jag som är Leinars prins.

Humör: Skrattig, fick många goa garv när jag var på Buddys i Trollhättan och bowlade med Crona och Pettersson, kinestjejerna på banan bredvid bjöd upp till dans, både bokstavligen talat och allmänt.
Känsla: Crona är riktigt rastlös och lättirriterad, vilket får mig att bli full i skratt då han tar ut det på frugan och hundarna, jag har alltså ett bitamigiläppenhumör denna måndag.
Fundering: Varför sa ena gulingbruden "förlåt" när de gick?
Väder: Som alltid på Sågvägen lever vi fladdermusliv men det väder jag hunnit uppleva har varit helt okej.
Mat: Pirre på Herrestads restaurang.
Bok: Har inte läst nån bok idag, endast GT.
Låt: Jag duetterade med Katy Perry till "I kissed a girl" i familjebilen förut.
TV: Matchpuls på Fan-TV.
Bästa: Kinesbowlingen.
Sämsta: Goe potten på över tre loppor man förlorade med damhögfärgen mot kunghögfärgen med esset på bordet.
Lyckliga stund: Goe strajkarna på bowlingen, samt de gångerna Ronja krypit upp i mitt knä och gosat.
Klädsel: Svarta kalsipper, vita sockar, turkosa shorts och vit t-shirt. Sexig, jatack.
Frisyr: Fixat och ser rätt bra ut för dagen men håret börjar egentligen bli sliskigt långt nu.
Shopping: Goe bowlingrundan.
Puss & Kram: Ronja & Ronja.
Märkliga känsla: Den vanliga, ej publicerbara.
Löfte: Nästa gång jag ska ut på impulsspex med kinesbowling och grejer så tar jag med mig kameran.
Saknad: Många och mycket, inte minst nån att gå på puffjakt mellan brösten på.

   
1. Buddys i Trollywood.
2. Fladdermus.
3. Katy Perry.
4. Goe Ronja, här klappad av Dj Razzus.

Om ni undrar varför bloggeriet inte är i framåtrörelse denna helg beror det på att jag ägnar mig åt förspel inför damhandboll, damhandboll, efterspel efter damhandboll och efterspel efter efterspelet till damhandbollen.
För ni har väl inte glömt bort DET HÄR?

I övrigt så hoppas jag att mina läsare mår göttis.

Puss och helg på er!

Jag sitter i en busskur i Trollhättan.
Två flickor i åldern 13-14 år stöter på varandra och sätter sig ner mittemot mig och tar ställning till huruvida sociala människor är bra eller inte.

Blondinfjortis: Jag tror vi ska till Vänersborg ikväll, ska du dit?
Brunettfjortis: Nej, vad är det där?
Blondinfjortis: Alla ska typ dit. Det är så kul att träffa sociala folk!
Brunettfjortis: Det tycker inte jag.
Blondinfjortis: Va, gör du inte? Sociala människor är det bästa jag vet!
Brunettfjortis: Nej, det tycker inte jag om.

 
Att heta Agneta Sjödin och vara trevligast i Sverige är inget som uppskattas av fjortonåriga brunetter i Trollhättan.

  
Då är det bättre att heta Bruno K Öijer och gå och gömma sig i ett torp i Östergötland mellan poetshowerna var femte år.

Vara medelviktig och 2,5 meter lång ELLER normallång och väga 200 kilo?

 eller  ?

9 augusti. Hos Crona på Sågvägen och på Harrys i Uddevalla.

Partysugen är man titt som tätt, och kallar det skämtsamt för att det "suger i supartarmen" men denna lördag var det verkligen så, jag hade enormt sug efter alkohol, min kropp skrek som aldrig förr efter att få komma i (o?)balans.
Jag steppade runt i pojkrummet som en vilsen akvariefisk, klockan var mycket och alla bussar hade gått.
Men efter att trollspöt gjort sitt jobb satt man i stekarsoffan på Sågvägen med kanelen i ena näven och vodkan i den andra, med John-John på ena sidan och Crona på andra.
Sen kom Midda och plockade upp oss för avfärd mot sydligare breddgrader och när Quimmen dök upp på Harrys dansgolv hade vi en hel hockeyline intakt.
Detta var en lagom festkväll, inget som går till historien, men kroppen fick vad den ville ha.

    
   
1. Fyllebullen med fokuserad chaufför och förnöjd passagerare.
2. Pappa och Midda jobbar in lite vätska.
3. John-John och Crona hittade Skörstens gymnasieklassis Veronica mellan sig.
4. Sen hittade John-John Quimmen på dansgolvet.
5. Midda och Pappa hittade ett köttstycke med okänt namn mellan sig.
6. Under en rökpaus dök Madde från min mellanstadieklass upp, mycket förändrad efter long time no see.
7. Alla tidigare köttstycken fick stå åt sidan, när klockan var fem i två hade jag bara ögon för Bibbi, 68.
8. Trots både milfhunting och Hasselbackshångel slutade kvällen som vanligt med utslagna krigare på fältet.

Nu går vi tillbaka till grunderna, home to the place where we belong, till uuuursprrunget så att säga.
Denna vecka är det AndersEllerKimvecka på bloggen, enjoy!

Paniken det innebär att under en badtur hamna under ett stort isblock och inte kunna ta dig upp ELLER paniken av att en vansinnesförare styr sin bil rakt mot den bil du sitter i, med maxad hastighet, och det finns ingen möjlighet att värja undan?

 eller  ?

Nu är det raveparty i kalsongerna hos Idolknarkaren Kapten Sylt, årets cirkus har dragit igång!
Förhandssnacket handlade mycket om den nya juryn och jag måste säga att jag är mäkta imponerad av dem.
Gillade flintbröderna Breitholtz och Swarting skarpt i den förra juryn, men efter fyra år var det faktiskt nog med dem, trots allt.
Faktum är att de nya grabbarna, Bagge och Carlsson, är snäppet vassare än föregångarna, diggar båda och framför allt Bagge är hur underbar som helst.
Nu räcker det inte att vara skön utan man ska även vara vettig rent urvalsmässigt om man ska vara idoljury och såhär långt har jag inte varit oense med dem om en enda sökande så de får toppbetyg på alla fronter av mig.
Vad gäller den bitchiga bruden som agerar tredje länk i juryn, Laila, så var jag lite skeptisk till en början men det behövs ett litet rivjärn mellan grabbarna och hon gör sig mycket bättre i den rollen än Skrik-Kishti.
Peter Jihde tycker jag gör ett gott jobb som programledare, och även som publikuppvärmare nu under auditionturnén, att han tog sig friheten att skicka vidare nervvraket nu i veckan var både bra tv och välförtjänt!
Vad gäller idolaspiranterna har jag inte hunnit få nån favorit än, den roligaste delen tycker jag är mellan slutaudition fram tills det är sex-sju kvar, då är det både bredd och klass och man har flera favoriter, jag lär återkomma under loppets gång med vilka mina favvisar är.
Nu ska jag sticka till Örebro och dricka Koskenkorva med min Idolbroder Uski, en kväll med två högklassiga festprissar som honom och John-John kan bara sluta med klackarna i taket.
Trevlig fortsättning på helgen, mina sockertoppar!

Några karameller såhär långt:
Galenpannan som spelade ut hela sitt register!
Myspysaren som var så försynt och charmig!
Tracy Chapmans dotter, tillika favoriten av juryfavoriterna!
Peter Jihdes wildcard, det norrländska nervvraket!

 
Det är hård konkurrens i mitt Idolhjärta men kanske, kanske kan någon slå sig in bredvid Snygg-Erik och Patrizia...

Jag undrar när den ska släppa, denna vidunderligt efterhängsna bakfylla efter min tid i Sala.
Det har inte gått en enda dag utan att jag, inom mig och vid flera tillfällen, återupplevt henne, dem, det rummet, den doften och så vidare.
Väldigt mycket sitter ofrånkomligt klistrat på näthinnan och är utbrett över hela mitt nervsystem.
Såhär var det inte efter första folkhögskolesvängen, den i Molkom.
Men det hände så mycket i Västmanland som inte hände i Värmland, jag upplevde och kände på helt andra nivåer i Sala.
Allt var så maxat och intensivt och jag fick inte chansen, alternativt tog inte chansen, att stanna upp och känna efter, tänka efter, där och då.
Det är som om jag måste ta igen allt nu i efterhand, reda ut varför det blev som det blev och stå till svars inför mig själv, för olika val och ageranden.

Som när man vaknar efter en praktfylla och det, mitt i allt pulserande i pannan, ploppar upp olika bilder från gårdagen i skallen och frågorna hopar sig.
Då kan man sopa undan det mesta med ursäkten att Koskenkorvan talade, att jag inte var mig själv.
Nu är det lite vanskligare, det är svårt att påstå att jag var berusad non-stop, i tio månader.

Men frågorna finns likväl här också och hur ska jag bli klok på dem utan ursäkt, det kan man fråga sig.

Jag undrar om jag har för lite att göra, om tankarna frodas genom vindruvorna, Lugna favoriter och fönstret som blir en spegel när det är mörkt ute.
Ifall jag bara tänkt på innebandy, öl och pistoler om jag istället stått med huvudet i en motorhuv och lagat tändstift hela dagarna.
Men det hade nog bara dämpat en aning och tillfälligt, helt kvitt alla tärande frågetecken blir jag troligtvis inte förrän jag ersatt figurerna och miljöerna med nya i en färskare verklighet.
Tankarna och känslorna från det förflutna försvinner säkert aldrig helt, och så vill jag ha det också, men det som ligger bakåt i tiden ska inte få sånt utrymme att det begränsar mig, på så sätt som nu är fallet.
Fast det finns nog inga genvägar.
Tiden får göra sitt.
Jag får göra mitt.

 En korridor, ett liv.
Symboliken med att det ligger toalettpapper i drivor känns tämligen träffande i sammanhanget.

Sommaren är till ända och det är dags att summera.
Vad gäller det musikaliska har tre låtar fått extra mycket tid i mina högtalare:

Försommarens bästa låt: No air - Jordin Sparks feat. Chris Brown.
Högsommarens bästa låt: Longing for lullabies - Kleerup feat. Tityo.
Sensommarens bästa låt: Singing that melody - Swingfly.

  

Bakgrund:
Den bestående kommentaren efter fotbollscupen i augusti, Rikets Änglar, var den fråga en bångstyrig, berusad pajas, i ett av de lag som stod för motståndet i gruppen, ställde.
SimpaLimpa i vårt lag och det så kallade Fittmonstret stångades lite några gånger, vilket till slut fick Fittmonstret att tappa fattningen, stanna upp och skrika "Vad fan håller du på med, din jävla fitta?" till Simpa.
Simpa svarade, lugnt och sansat: Jag undrar vem som är fitta egentligen, det är du som fladdrar efter hela tiden.
Det hade kunnat sluta där men Fittmonstret kom bort till vårt lag efter matchen och fortsatte hetsa, varpå Skörsten fransade Simpa och sa åt monstret att uppföra sig som den blåvita broder han borde.
Sluddrandes och bortförandes från vår plats vid sidlinjen fick han till slut ur sig något hörbart, en fråga som för alltid kommer eka i våra skallar: Vart fan var du i Basel?
Schweiziska Basel var platsen som IFK Göteborg spelade Svampcupskval på några dagar tidigare och Fittmonstret menade på att han inte sett oss(du;et syftade på Skörsten), vilket han tyckte var illojalt, som de Änglar vi utgav oss för att vara.

Efterspel:
Broder Aggan och Sågvägaren Crona(som styrde Familjebilen och agerade hejaklack på cupen) är på grekisk semester nu.
Direkt från Rhodos fick jag nyss en lägesrapport, och grabbarna verkar steka på rätt friskt.
Såhär skriver Crona i sitt sms: Goe partyt igår. Sjukt att man vaknade nyss och när man står på dass och drar i den sure ser man den goe tatueringen. På ryggen står det numer "Vart fan var du i Basel?"

På frågan om ifall Aggan också gaddat sig är svaret: Ja, en tribal på höger axel.

Av någon anledning har jag svårt att tro på dessa uppgifter men blotta fantasin gör mig glad som ett barn.
De kommer hem om en vecka, då ska jag ta reda på saken och självklart blir det uppföljning på er favvoblogg.

   
1. St. Jakob Park i Basel.
2. Fittmonster.
3. Tribal på axeln.
4. Crona och Aggan.

Hej och välkommen, Sylta!
Tack. Men kalla mig inte så.

Sylta, det är väl fräckt?
Nej, det är inte fräckt. Visserligen går en karaktär i Macken under namnet  "Syltas pojk" men, men nej.

Säger du det så. Men nu sitter vi här igen, ännu en söndag. Förra gången råkade det vara måndag, men det är nåt visst med dessa intervjuer och söndagar, det kan du inte förneka, Sylta.
-

Kapten Sylt...
Nej, jag kan inte förneka det. Det är en speciell känsla som gör mig mer mottaglig för frågor och eftertanke på söndagarna. Jag är halvvägs ner i diket men ändå i nån form av balans. Ännu en vecka av leverans på blogg,vid pokerbord, i soffor och på dansgolv är till ända och jag är redo att rannsaka mig själv.

Bra för jag har världens plan för dagens samtal.
Du är inte dålig.

Ibland blixtrar jag till. Men nu ska vi inte prata om mig. Såhär är det, jag tänkte att vi startar med vad du mår skit på och avslutar med vad du mår göttis av, det upplägget tyckte jag varit schysst tidigare.
Det låter som att du slipat enormt på detta, du.

Vänta här, det bästa kommer nu: Däremellan skjuter jag ut de ämnen som du sa senast att du ville prata om. Jag ställer inga frågor om dem utan jag bara lägger upp dem arton meter utanför straffområdet så får du smacka in dem i vilket hörn du vill.
Jag hör dig och jag gillar vad jag hör.

Underbart, då åker vi. Varsågod att spy!
Jag mår skit på att jag börjat fylleringa och greja igen. Fan, det finns inget som medför sån bakisångest som när man ser det ena numret efter det andra på uppringtlistan med tidpunkter som 03:14 och 04:01 intill. Jag höll på mycket med sånt spex förr men nu är det fan ett år sen jag var inne i den svängen, fram tills förra helgen då jag och Franz härjade rejält, och så igår då.

Ett instick, har du nån analys av saken?
Jag är en efterfestare i grund och botten, skulle nog kunna sjunga och dansa till 9-10 på morgonen, men dels ser blir jag aldrig bjuden på någon efterfest och dels är mina polare trötta och kraschar senast tre. Jag är inte det minsta sugen på kudden klockan tre och då återstår bara msn och mobilen när folk sover som stockar runt en. Varför jag lyckats hålla mig ifrån skiten ett år beror på att det var drag ända in i kaklet i Sala, när resten kröp till kojs kunde man alltid lita på att Snusan hade krafter kvar, var det inte bråk så var det samlag på rum 24(vettefan vad det var för rumsnummer men efter att ha konfererat med Freddis, i sömnmössan ska tilläggas, har vi kommit fram till att 24 är rimligt).

Är detta det enda du mår skit på för tillfället?
Nej, jag mår skit på grabbarna också, mest Quimmen och Midda, efter att de trackat mig i överkant efter helgens snedsteg. Att göra snedsteg hör till på vägen till smultronet, det är inte det. Och jag har inga problem att bjussa på mig själv, det är inte det heller. Men det finns gränser för vad man tål i form av häcklande, jag tyckte den gränsen passerades idag och satte ner foten. Jag har ganska lätt för att bli stött, det är jag medveten om, och kan ha ett jävla humör så det är inte lämpligt att testa mig. Men jag har släppt det nu, går man på minor får man vara med när det smäller och ska man ge får man ta lite också. Mår egentligen inte skit längre men mår skit på att gränsöverskridandet överhuvudtaget har skett, om man kan säga så. Annars är jag fortfarande nöjd och glad, som jag berättade om vid senaste intervjutillfället, rekordet är därmed uppe i dryga månaden och jag börjar nästan må skit på välmåendet.

Nämen herregud, mår man inte skit ska man väl inte börja göra det på att man mår bra, hör du inte själv hur dumt det låter?
Jo, men sen så är jag inte helt frisk heller.

Är du inte frisk?
Nej, jag är poet. Jag klarar inte av att må bra för länge, det är inget rimligt tillstånd, därför börjar jag leta saker att må dåligt av och hittar jag inget så mår jag skit på att jag mår bra.

Hur dåligt kan man må av en sån sak?
Inte alls mycket, därför hoppas jag mycket på att den annalkande hösten med mörker, kyla och instängdhet ska få fart på det ledsamma maskineriet. Jag har haft en helt fantastisk sommar och därmed haft våldsamt svårt att få pennan att göra avtryck i blocket. Sommaren är inte poesins årstid, syrener, regnbågar och barfotaspring på ängar är bara en rökridå, poesi är lidande.

Vi får väl hoppas att du lider då, vad det lider.
Vi får väl det.

Men nu är det inte mörkt utan ljust och du ska få snacka om de glada grejer du så gärna vill. Eller förresten, vill du snacka om glada grejer, du längtar ju efter att må skit?
Jag vill snacka om glada grejer.

Detta känns hyfsat motsägelsefullt.
Inte alls. Jag vill springa barfota på ängen med syrener bakom öronen och med regnbåge i blick. Må skit vill jag endast för den litterära produktivitetens skull, i bästa fall kan jag bli en snubbe som lägger ut poesins rökridåer istället.

Nu är jag med på noterna. Så, ämne ett - Farmor, varsågod.
Farmor, ja. Hon fick en ordentlig och välförtjänt kärleksförklaring på födelesedagen för exakt en månad sedan, vet inte vad mer som kan läggas till på det inlägget. Fast jo, hon gjorde mig så glad ikväll när John-John och jag kom från Uddevalla. Hon hade varit uppe extra länge för vår skull, stod i dörröppningen och frågade om vi ville ha hamburgare. En liten men stor grej som gör Farmor så söt och suverän som bara hon är.

Bra, då tar vi nästa - Olsson.
Olsson, Olsson, Olsson. Denne karlakarl. Han ska också få en kärleksförklaring en dag, det har han förtjänat. tills dess vill jag även framhäva en av alla hans gulliga gester, den senaste. Igår när han och Farmor skulle åka till kusten och hälsa på några vänner så väckte han mig precis innan de skulle åka. Från början var det tänkt att jag skulle cykla upp till Ed och bussen till Uddevalla men tydligen spöregnade det, varför Olsson väckte mig. "Är du vid medvetande nu så du förstår vad jag säger" började han... "Ja" gäspade jag fram, med stängda ögon. "Det regnar jättemycket ute nu men jag ska försöka ordna så att Gunnar(granne) kan skjutsa dig upp, har ringt nu men han svarar inte så jag ska åka upp på Ed och kolla, vi ringer dig sen och meddelar." Och jodå, Olsson hade hittat Gunnar på ett café i centrum och bokat skjuts som med trygg hand körde mig genom en regnig Hökedal. Goe Olsson.

För att inte överdosera läsarögonen avslutar vi del 1 här och återkommer inom överskådlig tid med del 2 av intervjun.

   
1. Barfotaspring. 
2. Syrener bakom örat.
3. Regnbåge.
4. Rökridå.

Olsson: De säger att de ska bygga laget kring Zlatan, tänkt hur många unga, duktiga killar som inte får chansen
för den där jävla Zlatan *ilsket*
Jag: Det är klart de måste bygga laget kring honom om de ska vinna några matcher. *dämpande*

Farmor: Tycker du om honom? *förvånat*
Olsson: Ralf Edström var så förbannad på honom, hörde jag. *med eftertryck*
Farmor: Ja, det har ringt massa folk till radion nu och varit arga för att han inte spelade i landslaget men åkte hem
och hade match. *medhållande*
Jag: Det var ju inte hans beslut. *uppgivet*

Farmor: Tänk när han gick bort och tog bollen från en annan som skulle ha skjutit. *förlöjligande*

Olsson: Fan vad gött det hade varit om han hade skjutit utanför. *hånande*

Farmor: Sen springer han bara och tittar...*avtrubbat*

Nu ska jag åka till Uddevolly och se matchen med grabbarna, hoppas alla är vänliga i den soffan iallafall!

 Fientliga.  Vänlig.

Joakim Joakinho Joao Joaquin Quim Quimmen Queenman Johansson är tillbaka i bloggdjungeln.
Efter "Inte bara snusk", "Dansar aldrig nykter"  och sommarvilan presenterar han nu"Klipp dig Jan Tauer".

För mig är Quimmen den mest besökvärda i hela djungeln.

Nu är detta en bra polare till mig och en blogg som så sent som igår hade en snygg(nåja) bild på mig med tillhörande hyllning, vilket kan ses som att jag är part i mål.

Jag kan försäkra att jag hade uppskattat hans blogg lika mycket även om jag inte hyllats där, men visst har han ett försprång genom att vi känner varandra.
Klart man är mer intresserad av en kompis liv och tankar än en främlings dito.
En blogg värd namnet speglar en personlighet och det är klart man är mindre skeptisk när det är en kompis som skrivit, då man, högst troligt, finner den personligheten uppskattningsvärd redan på förhand.
Men jag har, och har haft, ett stort antal bloggande kompisar, både journalister och poeter med huvudet på skaft och med intressanta personligheter, så konkurrensen är det inget fel på.
Det lättaste sättet att få mig att gilla en blogg är att charma mig med glimt i ögonen och humor, inte genom ett prickfritt språk.
I övrigt ska jag inte ta upp vad bloggande handlar om för mig, vad en bloggare ska tänka på och vad som utmärker en bra blogg i mina ögon, det gör jag en annan dag.
Idag ska vi inte ägna mer tid åt andersellerkim, idag ska vi klicka HÄR och lägga till Quimmen och Tauer bland våra favoriter för att inte glömma att kika hur de har det framöver.

Förlåt, Quimmus, om jag satt onödig press på dig nu.
Vet att du försatt dig själv i personlig bloggkonkurs vid två tidigare tillfällen för att du tappat gnistan, så detta kanske inte är jättetaktiskt, men du får se det som en ren sporre.
Kör så det ryker, på ditt mästerliga sätt, och när du inte har tid och lust så kan du låta bloggen vila ett tag, men lägg för fan inte ner helt den här gången, du behövs och är omtyckt! 

 Quimmen bjussar på piggelindrinkar, missa inte att ta för dig!

Jag snackade ner er till fotknölsnivå under intervjun i förrgår, ovetandes om varför ni är såna gamar som ni är, men nu har jag kommit till insikt.

Läste igår ett inlägg av Magnus på "Studio Virtanen" i deras redaktionsblogg:

"Vi har rätt rejält med läsare på bloggen, men knappt några kommentarer medan Belinda(Olsson på Bladet och TV8) har färre läsare på sin och massor av kommentarer? Är våra läsare mindre engagerade än Belindas. Ja.
Våra läsare gillar att ta och Belindas gillar att ge. Hennes är givers och våra receivers.
Läser du det här är du en receiver."

Sedan läste jag en av få läsarkommentarer:
"Det beror nog på att Virren är för smartish, inga Blondinbellaläsare eller särskrivare där ute förstår vad de ska kommentera."

Jag är för smart för er. Så måste det vara.

 Ni har inte alla popcorn i skålen. De flesta är inte ens poppade. Idioter.

Arrangörerna för Motståndsfestivalen, kulturgruppen som kallar sig Teatermaskinen, har huvvet upp å röva i kors, kan man säga.
Det var inte mycket struktur på saker och ting.
Genrepet som skulle vara "inga problem" var plötsligt ett problem när det kom till kritan, om vi skulle börja i utsatt tid var länge svävande och någon publik att tala om förekom inte - "det är glest idag".
Det kändes som att kliva innanför murarna till en medeltidsborg, stämning, klädsel och rubbet var från en annan, fjärran tid, jag kände mig faktiskt trendig i Blades och brynja.
Man ska väl inte moppsa men jag tror inte det var många som hade Marlboro Lights i sina rökarpaket, om jag uttrycker mig så klart jag kan.

Den glesa publiken, ja, det var 14 pers totalt som såg vårt uppträdande, varav hälften bestod av Franz familj och vänner.
Riktigt tråkigt med så få åskådare när man satt ihop en show speciellt för det unika tillfället, men man kan inte mäta prestationen med den måttstocken.
Hade vi gjort grejen i egen regi hade vi kunnat klandra oss själva men nu var det under festivalens flagg vi jobbade och således hade de ansvaret att locka folk.
Hade vi varit etablerade och folk aktivt valt bort oss hade man kunnat deppa men nu är vi maximalt okända så duon "Calle&Franz" får det inte att vattnas i varken munnar eller trosor ännu.
Dessutom har The Legend berättat poetminnen om när de varit tre artister på scenen i en enorm lokal med två(!) åhörare och då ska vi betänka att de var större än oss i alla aspekter vid det tillfället.
Alltså kan man inte låta sig slås ner av en sån här grej och i denna suspekta bransch lär fler överraskningar vänta framöver.
Detta insåg vi redan på plats så vi kavlade upp ärmarna och bjöd på en halvtimme som inte behövs be om ursäkt för.
Vi var bättre än i Sala, bättre än i Västerås och bättre än under genrepen, både individuellt och som team.
Så sent som kvällen före hade vi bekymmer med övergångarna mellan våra akter, vägde alternativen mot varandra, om den som inte levererar ska vara med på scenen, sitta i publiken eller "gå och gömma sig".
I och med att vi inte alls visste hur scenen och lokalen skulle vara utformad utgick vi från det minst riskabla alternativet att båda skulle befinna sig på scenen hela vägen igenom.
I Västerås stog vi bara rakt upp och ner, bakom varandra, men då var vi tre, därför skulle det inte få alls samma effekt denna gång, kom vi fram till, innan vi kläckte den lysande idén.
Vi ville få en känsla av att båda var på resande fot, att vi satt på en tågperrong och väntade, avslappnat läsandes och med varsin väska, för att sedan gå upp växelvis och berätta om våra resmål. livsmål och annat småttis&göttis.

Jag vet att det finns nyfikna läsare som vill veta, om inte vilka brädor vi satte fötterna på, så åtminstone vilka ord vi valde att sända ur våra kakhål.
Några ord-för-ord-rader kommer jag inte bjuda på, mest för att det inte skulle göra dem rättvisa då dessa texter är specialskrivna för att höras och upplevas, inte läsas.
Däremot kan jag bjuda på en liten sammanfattning av mina fem nummer.
Startnumret, som jag nyligen skrev med Champis i munnen, "Jag é här nu": Perfekt för det hastigt påkomna temat Resande. Jag ställde ner min hockeytrunk på min högra sida och min fågelholk på min vänstra, sen framförde jag anledningen till att jag kommit, vilken roll scenen jag stod på hade i mitt liv och hur söt Rambo är i klänning.
Andra numret, det jag själv är mest förtjust i, "Gömställen": Om hur jag iklätt mig olika roller, använt olika människor och olika platser som förklädnad, avslutas med en detaljerad analys av en magisk kyss.
Tredje numret, det mörkaste av dem från skolgigen, "Skiten om livet": Jag är lite trött och avtrubbad i förhållande till denna text men gick därför in lite extra för att verkligen känna det jag skulle förmedla, vilket gick fint. Om resandemannen som kom likt en pojke med blicken i backen och mössan i handen för att sedan lämna allting bakom sig i Blades, brynja och kavaj.
Fjärde numret, mitt signifikanta paradnummer, "Endast iklädd sårbarhet och zebrakalsonger": Här hade vi lagt in en snitzig grej där Franz klädde ut mig, i och med att jag ska vara maskerad i detta nummer, men inte i de föregående som fallet var under skolgigen. Man är inte helt oberörd när man klär av sig inför ögonen på Mats&Carina, 47, från Fagersta, men den dagen man är såpass yrkesskadad kanske det är dags att sluta, eller åtminstone ta bort nakennumret.
Femte numret, hakade i det fjärde hyfsat smidigt, "Budord från Legenden": Temat för festivalens sista dag var Undanträngd kunskap, jag försökte beröra det genom att "hitta" livsvägledande klokord från vår poetfader Fylkeson i den medhavda fågelholken(vilken hade en annan roll i entrénumret), som han kommit med dels under skolgiget i Sala och dels vid vårt stormöte hemma hos honom i somras. Avslutningsvis flaxade vi ut ur lokalen på klassiskt Fylkizmanér.

Journalisten från Fagerstaposten verkade närmast tagen då han intervjuade oss direkt efter uppläsningen och tyckte det var väldigt utlämnande.
Franz föräldrar som såg oss när vi för första gången äntrade en poesiscen, på Café House här i Sala, sa att vi lyfte oss markant jämfört med då.
Franz farsa Röjje gillade fågelholken och Franz kompis Anders flickvän gillade nakenheten.
Ni får inte sluta med detta, nu måste ni bygga vidare och satsa, sa Röjje och dunkade oss i ryggarna.
Och jodå, han ska få se oss lyfta markant fler gånger.

På kvällen firade vi med mysmat, jag åt smörgåstårta och Franz åt nåt lurigt vegetarianplock.
Till det drack vi en flaska.
Koskenkorva.
Var.
Vi gjorde listor, Salaskvallrade, msn-busade och ringde alla i min telefonbok+Franz före detta chef.
Det låter stillsammare än det var, tvåmannafylla i ett och samma hus i sju timmar skruvar till det rätt rejält.
Jag minns inte men Franz påstår att jag härjade rätt ordentligt, något jag efter mitt tillstånd vid väckningen inte betvivlar.

Röjje rusade in i huset på förmiddagen och hojtade att vi hade fem minuter på oss att packa och städa, sen skulle han åka oavsett om vi var i bilen eller inte.

Det var hemskt, men på något sätt fixade det sig.
Under bilfärden låg jag helt förstörd över kattburarna i baksätet.
Röjje, som hela veckan raggat medhåll från mig om att Ed är bättre än Farsta, om att landsbygden är vackrare än Stockholm, raljerat om att han precis som jag är en kille från landet med ett förflutet i både Dalsland, Värmland och Västergötland, hade plötsligt bytt läger.
"Lantisar kan inte dricka", "Lantisar klarar inte av sprit", hetsade Röjje, men jag hade inte kraft att svara.
Det kostar på kroppen att leva poetliv.

   
Det var lite Blues Brothers över oss i matchande hattar, brillor och kajor. Så svåra! Så snygga!
1. Franz bryter barriärer med blod.
2. Vi sitter på perrongen och steker.
3. Pappa vid klassisk avklädning.
4. Franz under festens slutskede, ni ser på Fantan hur mycket av den som assisterade de två 75;orna.