AndersEllerKim

Jag undrar när den ska släppa, denna vidunderligt efterhängsna bakfylla efter min tid i Sala.
Det har inte gått en enda dag utan att jag, inom mig och vid flera tillfällen, återupplevt henne, dem, det rummet, den doften och så vidare.
Väldigt mycket sitter ofrånkomligt klistrat på näthinnan och är utbrett över hela mitt nervsystem.
Såhär var det inte efter första folkhögskolesvängen, den i Molkom.
Men det hände så mycket i Västmanland som inte hände i Värmland, jag upplevde och kände på helt andra nivåer i Sala.
Allt var så maxat och intensivt och jag fick inte chansen, alternativt tog inte chansen, att stanna upp och känna efter, tänka efter, där och då.
Det är som om jag måste ta igen allt nu i efterhand, reda ut varför det blev som det blev och stå till svars inför mig själv, för olika val och ageranden.

Som när man vaknar efter en praktfylla och det, mitt i allt pulserande i pannan, ploppar upp olika bilder från gårdagen i skallen och frågorna hopar sig.
Då kan man sopa undan det mesta med ursäkten att Koskenkorvan talade, att jag inte var mig själv.
Nu är det lite vanskligare, det är svårt att påstå att jag var berusad non-stop, i tio månader.

Men frågorna finns likväl här också och hur ska jag bli klok på dem utan ursäkt, det kan man fråga sig.

Jag undrar om jag har för lite att göra, om tankarna frodas genom vindruvorna, Lugna favoriter och fönstret som blir en spegel när det är mörkt ute.
Ifall jag bara tänkt på innebandy, öl och pistoler om jag istället stått med huvudet i en motorhuv och lagat tändstift hela dagarna.
Men det hade nog bara dämpat en aning och tillfälligt, helt kvitt alla tärande frågetecken blir jag troligtvis inte förrän jag ersatt figurerna och miljöerna med nya i en färskare verklighet.
Tankarna och känslorna från det förflutna försvinner säkert aldrig helt, och så vill jag ha det också, men det som ligger bakåt i tiden ska inte få sånt utrymme att det begränsar mig, på så sätt som nu är fallet.
Fast det finns nog inga genvägar.
Tiden får göra sitt.
Jag får göra mitt.

 En korridor, ett liv.
Symboliken med att det ligger toalettpapper i drivor känns tämligen träffande i sammanhanget.