Rehab hos Rulle.

Sedan i söndags befinner jag mig hos Rulle Pullisongen i Västerås.
Västerås som också kallas Gurkstaden, Lugnets stad och Hararnas rike.
Jag är inte här så mycket för gurkorna och hararna, utan mest för lugnet.
Suveränt att steka här några dagar efter tömningen i lördags.
Här gör vi inte många knop, Rulle blippar och jag lirar pöker, inemellan tar vi en promenad till Hälla, Västerås svar på Torp för alla Uddevallare som läser, för att jobba in goe burgarn och strosa i nån affär.
När vi är på tårna har vi Diggedisco, då lyssnar vi på ösiga låtar och diggar friskt samtidigt som vi äter Digestive med chokladöverdrag.
Grabbarna hemma känner Rulle som en spektakulär snubbe, med en oändlig lista vad gäller tabbar och triumfer, i första hand, men för mig är han inte den där pajasen, utan en eftertänksam och vettig vän att surra om allt mellan Paul Scholes och solsystemet med.
I och med att han bor där han bor och att jag inte bor där han bor så träffas vi inte så ofta, snittar väl varannan månad, så det blir automatiskt att man följer upp och frågar varandra om allt som stöttes och blöttes senast man träffades, jäkligt trevligt och givande att ha någon att ventilera med.
Sen kan jag inte förneka att han är en äkta onelinermaskin på samma gång.
Det första han sa när han såg mig då jag kom innanför dörren här i söndags var "Du blir tröttare för varje gång jag ser dig", och med tanke på hur bakfull och jävlig jag var så hoppas jag verkligen att jag var tröttare än senast han såg mig.
Sen frågade han "vad jag tyckte om hans nya luffarstil" med svintohår åt alla håll samt utomordentligt ovårdad ansiktsbehåring.
När jag satt och petade i min bakispasta smällde Rulle i sig sin pizza som om han inte aldrig sett mat tidigare, jag frågade om han var hungrig och fick "jag har inte ätit sen i förrgår" till svars.
Oj, varför åt du inte igår då? frågade jag.
Det blev inte så, jag brukar inte tänka på det, svarade han.
Brukar du inte tänka på att äta mat på en hel dag? undrade jag då och fick ett nekande till svars.
Goe, goe Rulle.

dbg dgg dfxb sd
1&2. Luffaren har börjat käka hela citroner, gott och inte så värst surt, säger han.
3&4. Luffaren rakar sig och vips förvandlas han till en helt vanlig ovanlig Rulle Rullsson.

Kommentarer
Postat av: Camilla

Om man låter bli att förstora upp bild#4, liknar Rulle allas vår Fylkis. En aning, iallafall. Och är det inte mästerpoetiskt att glömma äta?!

2008-09-06 @ 04:04:24
URL: http://eventuella.wordpress.com
Postat av: Camilla

...en trött Fylkis, bör tilläggas. Oftast är hans ögon öppna som ett barns i den godisaffär vi kallar livet.

2008-09-06 @ 04:06:03
URL: http://eventuella.wordpress.com
Postat av: Kapten

Haha, jag håller med dig helt och hållet. Och det är oerhört poetiskt att glömma äta. :)

2008-09-06 @ 16:45:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0