AndersEllerKim

Beskedet om den ena tungviktarens närvaro avlöser den andra, nu är det en ny sån där läskig mamma som är här hos oss.
Snusans mamma har varit med länge nu och henne har jag hållit mig på god fot med, min egen är gröngöling och i det fallet har jag gått ut aggressivt med ett motvilligt välkomnande.
Andersellerkims senaste mamma är Pinkladys, eller Pinkan som jag kallar henne, eller Betty Boop som Farmor kallar henne.
Nu är det så många mammor här att jag blir alldeles snurrig.
Jag tror, som Millan kommenterade efter motvilliga välkomnandet av min egen morsa, att bloggen är som bäst när jag går bärsärkargång, det vill säga: Skiter i både morsor, döttrar och faans moster, bara öser på som om bloggen var en hänglåsbeväpnad dagbok under huvudkudden.
Men jag är inte sämre uppfostrad än att jag har vett att hälsa Mamma Boop hjärtligt välkommen hit. *lyfter på hatten*

 
1. Betty Boop.
2. En mamma.

Den kärleksspridande maltesen Kevin Borg, som kom till Arvidsjaur för mindre än två år sedan, för en norrländskas skull, måste genom all rimlig logik vinna årets upplaga av Idol.
Han har lirat i en helt egen division genom tävlingen, när de andra haft sina peaks har de krafsat honom i knäskålarna, men ingen har någonsin varit i närheten av att matcha honom.
Aningen oroväckande är att han ramlade ner ett trappsteg förra veckan och enligt Bladets rapport från repetitionerna kommer han inte upp till sin normala nivå ikväll heller, fortsätter han på den vägen blir det trots allt ingen seger, för mycket handlar om utveckling i Idol.
Jag hoppas och tror att han kommer nå både gamla och nya höjder mycket snart, som kommer knäcka både motståndare och tidigare upplagor, på det stora hela håller tävlingen lägre standard än tidigare, men Kev är ett stort undantag.
Darin och Markus är de enda av de tidigare idolerna som kan mäta sig med Kevin, vad gäller stjärnglans och potential, men polerar han Bagges flint medsols så kommer han få en större karriär än sina föregångare.

Nämnda Bagge, Anders, är värd några egna rader.
Innan jag öser rosa paljetter över skinnbollen ska jag säga att han är aningen för gullig mot aspiranterna, för deras utvecklings skull, programmets kvalité och inte minst hans egen trovärdighet, han borde kunna kläcka ur sig tips och tvivel inemellan, inte bara le och tindra med ögonen efter varje uppträdande.
Anders hejdlösa och ständiga kärlek till allt och alla är naturligtvis ingenting negativt på det stora hela, han verkar så jävla fin att man tvekar på att det är möjligt att vara så ljus i blick, i den värld vi lever i idag.
Men uppenbarligen är det möjligt, han är sann, det är ingen fejkkärlek a lá Carola, det är ren livsglädje och genuin jävla omtanke om medmänniskorna.

Just äktheten och spridandet av glädje och kärlek är gemensamt för idolernas idol och juryns ordförande, att de får sina erkännanden av både media av folket känns välförtjänt och inte annat än helrätt.

Ikväll ska jag dela glädje och kärlek med mina musikaliska kumpaner i EMD, vi ska krypa upp i Quimmens sexiga soffa, slafsa pizza och strö lovord om Anders Bagges landningsbana, det är vuxna män som gör saker tillsammans det.

  
1. Kung Kev.
2. Herrens kärleksbud på jorden, Anders.
3. Efter tre veckor på vägarna blir det skönt att komma hem till M och D så EMD blir fulltaligt igen.

Uski: Här är det rätt lugnt ändå, men i förorterna är det helt åt helvete med svartingar.
Uskis nya sambo: Ja, det är massa skit där ute.
Uski: Skönt att det är lugnt här iallafall.
Uskis nya sambo: Ja, fast fan, min polare blev misshandlad inne i stan i fredags och ligger på sjukhus nu.
Uski: Svartingar eller?
Uskis nya sambo: Nej, det var vanliga människor.

  
1. Vanliga människor?
2. Ovanliga människor?

Alla resor har sina ups and downs och inte ens en stekarturné är som att åka sockervaddsbåt på regnbågen, det är dassiga Intercitytåg och trasig ångest, även för min del.
Denna helg har inte varit snäll mot mig.
Turnén har varit helt magnifik tidigare så det var väl dags för en dipp, antar jag, men att den behövde vara så jävla hård och innebära såna svek, det är jag ytterst ifrågasättande till.
Ska inte gå in i detalj i detta tillstånd för jag har inte samlat mig alls och risken är att jag trycker in fel ord på fel plats då.
Däremot kan jag bjucka på raderna jag skrev under tågresan mellan Enköping och Örebro nu ikväll, de visar hur jag mår.

Ett och ett halvt år sedan på dagen idag, sen vår goe blogg startades.
Tack och grattis för att vår familj är så go.
Själv har jag firat vår halvstora dag på nya stekarhållplatsen Stockholm med att sova länge, käka goe tacosen med familjen Werner/Lundberg, se på Idol med Susan och Uski samt festa med sköna krabbar.
Och dagen har bara börjat.
1,5 år och vi ska steka vidare hååårt, mina andersellerkimmare!

 Tummen upp, framtiden är ljus.

Humör: Deffad.
Känsla: Mannen som satte sig vid vårt bord på Satin igår var en sjuk människa.
Fundering: Räknas poesi skriven på fyllan som äkta?
Väder: Örebro har varit regnigt, mörkt och ledset idag.
Mat: Är man med Uski blir det så klart "jävla miniburgare".
Bok: Tog fram Brunos "Svart som silver" för ett par timmar sedan, men satt bara och tittade på den, fick inte upp den.
Låt: Covern på Brännö Serenad med Moneybrother. Håkan Hellström är en stor, stor poet, har jag insett.
TV: Vi körde ett medley här förut med Bonde-Efterlyst-Insider. Det sistnämna handlade om djursex så vi fick avsluta där.
Bästa: Att Pinkan och jag har en deal.
Sämsta: Att Pinkan ska in med kvartalsrapporten imörra, varför det inte kunde bli rumpskak med mera ikväll.
Lyckliga stund: Uski spelar keyboard och sjunger för mig här på kvällarna, det är lyckomys, det.
Klädsel: Dina böxer och zebratröja.
Frisyr: Efter fylla igår och mössanvändning idag har jag inte ens vågat kolla upp den saken, men manlig är den säkert.
Shopping: Inte idag, men igår, köpte Uranock ett sexpack folköl och ett tiopack kondomer. Det kallar jag shopping.
Puss & Kram: Uski pussade min kind förut. Då blev jag rädd att han tänkt använda shoppingköpet med mig.
Löfte: Om jag och Six Fig är i samma stad nästa gång de lirar ska jag vara på plats.
Saknad: En basketboll, som Longoria hade uttryckt det.

   
1. Dagens tv.
2. Dagens musiker.
3. Dagens stad.
4. Dagens bästa och sämsta.

Vi har haft finfrämmande idag, gott folk.

"Postat av: mattias

Det är med antydan till rodnad och en oefterhärmelig glädje jag läser era fina ord! Vi spelar ikväll på Tantogården, kom mycket gärna dit och säg hej!

Det finns även en internet-möjlighet att se en live-streamad variant på http://tantogarden.nu/index.asp?pageID=93

Gudars vilket underbart sätt att börja en dag på, beröm och snack om en bögig klubb!

All kärlek,
mattias / six figure transatlantic

2008-11-12 @ 14:01:53
URL: http://www.thatsitsir.com/"

Det var mig en ära. må jag säga. 
Hade jag varit i Stekholm idag hade jag inte tvekat en sekund, dessvärre ankommer jag inte kungliga hufvudstaden förrän imörra, hoppas på fler chanser.

 

Quimmen: Om du var en smurf, vilken smurf skulle du vara då?
Jag: Jag vet inte vilka som finns.
Quimmen: Nä, men om du fick hitta på en egen.
Jag: Stekarsmurfen.
Quimmen: Du då, Uski?
Uski: Slusksmurfen.
Jag: Du då, Quimmen?
Quimmen: Tjejtjusarsmurfen.

   
1. Fixarsmurfen.
2. Stekarsmurfen.
3. Slusksmurfen.
4. Tjejtjusarsmurfen.

Allsvenskan är avslutad för i år.
Kalmar var bäst.
Elfsborg var tightast.
IFK Göteborg var fräschast.
Ljungskile var tyngst.
Gefle var tröttast.
Henke var smartast.
Vingelben var mest svårfångad.
Wiland var mest svåröverlistad.

Peter Larsson var mest svårpasserad.
Viktor Elm var kungligast.

Uranock och jag tog ut våra drömelvor när serien startade i våras, en hel del har hänt på ett halvvår, detta är det bästa vi kan sätta samman ur 2008 års svenska högstaserie:
Mich:
Wiland
Mobaeck Lucic P.Larsson S.Eriksson
Ishizaki V.Elm A.Svensson Santin
Ingelsten H.Larsson

Uranock:
Christensen

E.Lund Sigurdsson Lucic H.Jonsson

Alexandersson V.Elm A.Svensson Ishizaki

Söder Ingelsten

Midda och Quimmen och Skörsten och alla andra får gärna skeppa in sina elvor i kommentarfältet.

   
1. Wiland var rena väggen och släppte in överlägset minst mål.
2. Peter Larsson insåg att han var för bra för svenska anfallare och drog till Köpenhamn under sommarlovet.
3. Viktor Elm var kungligast och stekig och hade så klart veven i flow.
4. Vingelben nöp både Rydströms flickvän och skytteligatiteln.

Att en bild kan säga mer än tusen ord stämmer, men används för ofta, ytterst få bilder säger så mycket.
Jag har aldrig använt det, iallafall inte under min bloggkarriär, fram till nu.
Alla som följt den här bloggen förstår vad nedanplacerade bild betyder för mig.
Och hur skulle annars en stekarturné maxas om inte med mästerstekens mästerstek - Månsteket.

Under vårt vilda bakisspånande om allt och alla igår, försökte Uski och jag föreställa oss Quimmen sittandes i skinnsoffan här.
Det gick inte.
Hur mycket vi än försökte, kändes det för mycket dingdingvärld att inom några timmar ha Quimmen framför oss i soffan.
Vi försökte klura ut varför, Uski tyckte det kändes naturligt med John-John i soffan tidigare i höstas, men att se just Quimmovic på den platsen kändes skevert.
Fast visst fan var det möjligt.
Max-Åke plockade upp uddevallaren med tåget och sen satt han där livs levande och spred goe energin.
Och när den energin spridits stektes det jävligt hårt, kan jag meddela, ord och bilder kommer inom en överskådlig framtid.
Den här resan har utvecklat sig till något ännu goare än jag vågat hoppas på, har haft fantastiskt kul dessa tio dagar.
Jag trippar vidare, nästa stopp Behrn Arena och stek med Månfejjan, Bassombeng, Uski och Quimmen.

 
1. Quimmenlös soffa.
2. Bassombeng.
3. Quimmenstek i soffan.

Befinner mig alltså i Pennybridge nu, stekarturnén har kommit till sin andra station.

Uski har från och med denna vecka ett jobb och är därmed borta mellan halv nio och fem på dagarna, vilket betyder att jag till stor del huserar fritt i hans etta.

Somnade inte förrän halv sex imorse så när han hoppade upp och gjorde frukost och spexade vid åtta så mådde jag duktigt mycket skit.
Visade inte att jag var vaken, ögonlocken var för tunga för att rubba, men hörde varje rörselse han gjorde och kände till och med av med vilka tänder han bet i mackan, var totalt omöjligt att somna om under den halvtimme han svassade runt.
När jag pallrade mig upp frampå middagen steg humöret upp på tipptoppen, goe Uski hade skrivit en gullig lapp till mig mellan oboyvevningarna.
Det finns få saker som värmer mig lika mycket som små personliga lappar.
Och Uski är en rutinerad räv på detta område, visste jag sen skoltiden då han sprang i skytteltrafik med matlådor till mig mellan matsalen och internatet, han inte bara införskaffade dem, han bemödade sig även att skriva gulliga meddelanden på dem.
Även denna gång var det en matlåda som var upphovet till hans söta rader.

Mot en brödpåse hade han ställt en lapp med texten "Charles! Vill du ha lunch finns det en matlåda med korv och makaroner i kylen!!! / Uranock".

Jag vill inte ha korv, men goe lappen ger mer energi än alla korvar i världen.

 

Båda mina arabiska bröder youtubelänkade mig igår med förslag på musik för mig.
Skörstens godnattlåt var fin och flegmatisk.
Middas stekarlåt var fantastisk och ska gå på repeat här imörra när Uski, jag och eventuellt några Uskipolare, förfestar inför lördagen med Idol, pöker och Åbros 3.5;or.

Mitt egna musiktips är Herr Hellström, såg honom spela för tittarna i "Dom kallar oss artister" och denna låt är underbar.

  

1. Goe Sophie.

2. Goe Gaga.

3. Goe Håkan.

Länge sen man nöp en lista hos Uskis Pinklady nu.
Goe festen på lördag, jag har vinkat in Quimmen och Uski har vinkat in Pinklady, blir en giftig kvartett.
Tänkte det passade bra att värma upp inför detta med en Pinkladylista.

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa?
Jag äger inte en nyckel.
Vilken svordom använder du mest?
Jävla som i Jävla pajas.
Äger du en iPod?
Jag använde den en gång, den ville inte vara min kompis och bor nu i en låda.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Självutlösare är en cool grej som borde användas oftare, då får alla vara med och ingen behöver göra skitjobbet. Roliga bilder är roliga, den som är i bäst form och har bus i kikaren ska vara objekt, är det inte jag så fotar jag.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Jag och Rulle såg en lurig svensk film häromkvällen, den var bra men är titellös i mitt huvud.

Har några av dina vänner barn?
Ingen som jag är vän med idag, men en av mina gymnasievänner, David Östman, har jag hört är farsa, sjukt men sant. Mycket nära att en Crona Junior kommer till världen också, det är ännu sjukare.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En busschaufför. Sen skulle vi hyra en buss från hans jobb. Sen skulle vi två åka runt i Sverige och hämta alla dem jag stött på som varit tillräckligt sköna för att kvalificera sig för tidernas bästa fest. De som hade jobb skulle få ta ledigt och ersättas ekonomiskt genom lottopengarna. Sen skulle vi ha goe, goe festen ihop. Givetvis med DJ-Razzus vid mixerbordet.
Har någon någonsin kallat dig lat?
Flera, men jag har rättat dem och berättat att jag inte är något annat än bekväm.

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk?
Boyboy alla dagar i veckan utom två, då det serveras nybakta bullar ochdå det serveras pannkakor ska glaset vara vitt.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Jukeboxbilarna.

Hur många syskon har du?
Det ploppar upp nya hela tiden, vet faktiskt inte exakt.

Äger du några band t-shirts?
Nie.

Läser du för skojs skull?
Tack.

Pratar du några andra språk? 
Ja, kärlekens.

Har du en stationär dator eller en laptop?

Lapptoppen är som en flickvän för mig.
Vad har du med dig in på bion?
Förhoppningsvis mitt språk och min lapptopp.
Har du en blogg?
En mycket bättre fråga: Vem är du?
Vilken är din favoritdrink?
Koskenkorva.

Äter du frukost dagligen?
Frukost är ett diffust begrepp.
Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Fyllda av favoritdrinkar och frukostar, om inte annat.
Vilken är din favoritfrukt?
Druvor.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? 
Nej, man kan alltid skylla på kraftig benstomme. 

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Kallet att peta finns kvar i min journalistiska ådra. Fast som poet är det mitt jobb att förspråka flexibilitet och gränssprängande. Stavning är viktigare och roligare än grammatik, grammatik kan man dessutom snacka bort, slarvstava kan man bara göra till en viss gräns.

Vad var det senaste du åt?
En negerboll. På tal om kalorier. Skyller på Uski, han tjatade som faan att vi skulle köpa negerbollar när han höll i kundkorgen och jag i plånboken ikväll.

Gillar du senap?
Jag har lärt mig att leva med den på Hemdals i Västerås. Men gilla är fortfarande ett ord som jävligt dåligt beskriver mina känslor för senapen.

Har du någonsin köpt något från eBay?
Jag har aldrig någonsin handlat något över internet.

Skulle du säga att du är trendig?
Jag sätter trender och sen följer jag dem. Så tycker jag alla borde göra.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Kött finns till för att ätas, däremot när jag och Franz splashade bacon längs internatväggen så var samvetet halvdåligt.

    
1. Min favoritåkattraktion på nöjesfält.
2. En band-t-shirt.
3. Mys med flickvännen.
4. Min favoritfrukt.

Seppi åkte ur Idol i fredags och det var trist, men på inget sätt förvånande, hon har hängt löst flera gånger och jag insåg själv att hon var sämst i fredags, det var ingen blind kärlek jag hyste för henne.
Blind kärlek fanns inte heller mellan mig och Patrizia&Gathania förra året, den enda idol jag känt så starkt för att jag kunnat torka spya runt munnen på honom, är goe Snygg-Erik.
Jag hejade fram honom långt i Idol 2006, men det räckte inte allra längst fram.
Nu kommer dock chansen till revansch, andraplatsen på egen hand ska bytas ut mot en förstaplats med tjugo andra uddevallabor i tv4;s Körslaget som sänds nu i vinter, och äntligen får man brinna på allvar i en tv-tävling igen.
När Snygg-Erik är i farten vet jag minst två till som kommer brinna, Farmor kommer gömma sig för tv;n under utröstningarna och Aggan kommer ligga och gråta i Quimmens säng om/när Erik åker ut.
Det är kärlek, det.

  
1. Goe Körslaget.
2. Goe Snygg-Erik.
3. Goe Uddevalla.

Våra grannar hemma i Hökedalen, familjen Blom, flaggar i trädgården för Barack Obama.
Jag tyckte det såg ganska patetiskt ut när jag gick förbi i förra veckan.
Därför beslöt jag mig för att sätta upp en liknande skylt i vår trädgård, inte för Obama eller McCain, utan för
Ljungskiles arena Starke Arvid.

 

Vad gäller själva valet är jag inte speciellt insatt, men av bara utstrålningarna att döma framstår uppenbart den ene som god och den andre som ond.
Av all svensk rapportering och röstmätningarna att döma är det lika stor risk att vitingen vinner som att Elfsborg vinner allsvenskan.

Jag och Pullis steker framför Filip&Fredriks valvaka på femman nu, Pullis ligger på golvet, med ögonen en halvmeter från skärmen, jag sitter i den soffa som ersatt den soffa som Uski hoppade sönder under goe festen här för ett år sedan.
Black power, skriker vi i mun på varann.

 

Har följt goe Longorias exempel och gjort en quiz om mig själv.
Hoppa in HÄR nu och se om ni känner mig så väl som ni tror.

Alla som fixar åtta av tio rätt får glass!

Goe, goe stekarturnén har fått en flygande start.
Så bra att jag är orolig för upprepning av scenariot från Krakowveckan i somras, då första kvällen var trippelt så bra som alla de övriga kvällarna tillsammans.
Då gavs i och för sig aldrig tid till återhämtning, som nu, och då fanns inte den knorr som är tänkt att kröna denna tripp.
Fast faktum kvarstår, fredagens superpoesi, fredagens suveräna fest och lördagens marathonfest blir svåra att trumfa.

Upphovet till denna resa är Franz och hans pappa Röjjes inbjudan till mig om att hänga med dem på poesikväll här i Västerås.
Bruno Kenneth Öijer är landets störste scenpoet och om Franz och jag ska bli nånting i den branschen är det vår förbannade plikt att iakkta denne rutinerade räv, varför jag utan tvekan tackade ja.
Det var 350 välinvesterade kronor, Bruno var än vassare än förväntat.
Jag såg en stor spelare göra en stor match under två gånger 45 minuter plus paus för "ett glas på en kvart-tjugominuter".
Inte bara tidsintervallerna påminde om en fotbollsmatch, atmosfären och entusiasmen gjorde det också.
Bruno lät publiken känna sig delaktig men stod på egen hand för målfyrverkeriet.
Han läste uppskattningsvis 30 dikter och gjorde exakt lika många mål.
Det verkade verkligen som att han inte spelade teater utan blev lika jävla lycklig gång på gång, tänk er vilken känsla att göra 30 mål på nittio minuter, då snackar vi lycka med stort L.
Efter vart och ett av uppläsningarna knöt han ena näven, ibland båda, och visade med inlevelse vilken vinst det var att han lyckades förmedla sina visdomsord till publiken.

Under min första poesititt gick det väldigt städat till, för att inte säga stelt, då ska man betänka att Tranis är en gammal och väldigt sjuk man, och att han inte ens läste upp sina egna texter, så no offense mot honom, men jämför man dessa framtoningar känns Öijers som den bättre, klockren.

Att försöka sätta ord på verkligheten och pricka precis är en fantastisk prestation, på samma sätt som det är det när man får en boll i boxen, trängd och med ryggen mot mål och lyckas vända sig fri och sopa bollen stolpe in.

Därför ska det naturligtvis firas på samma sätt.
Prickar man in rätt ord på rätt plats känns det konstigt att hålla igen, de gånger jag själv läst upp mina rader har jag nästan ursäktande förpassat mig själv från platsen i ljuset, något som känns skevert med detta i åtanke.

Mitt första intryck av Bruno fick jag för ungefär ett år sedan då jag bekantade mig med poesin på folkhögskolan i Sala, han personifierade min fördomsfulla bild av en poet och ökade mitt avstånd och skepsis till något jag nu älskar och förordar.
Han verkade vara en skum person, som levt och levde ett skumt liv, pratade som om han var från en annan planet, såg ut som en fågelskrämma och sist men inte minst hade jag väldigt svårt att förstå mig på hans bilder av livet.
På ett år har mycket hänt, jag har närmat mig poesin med stora steg, Bruno fångar mig i sin nya bok på ett helt annat sätt än han gjort med det jag tidigare läst av honom, och jag har börjat lyssna på vad han säger och vad som kommer inifrån honom istället för hur han säger det och hur han ser ut.
Såhär: Ronaldinho ser ut som en häst och Wayne Rooney ser ut som Shrek, det är en sanning deras flickvänner kan brottas med grabbarnas föräldrar om, inte något jag mår dåligt av när de bemästrar världens bästa uppfinning så ypperligt som de gör.
Stora yrkesmän som Ronaldinho, Rooney och Bruno kan dra en plastpåse över huvudet, deras storhet blir aldrig mindre för det.
Amen, liksom.

  

1. Ser ut som en häst, men är en mästare.

2. Ser ut som Shrek, men är en mästare.

3. Ser ut som en fågelskrämma, men är en mästare.