Slut på Stekarturnén.
Hemma igen efter drygt 18 händelserika och omtumlande dygn på vägarna.
Först befarade jag att det skulle bli för segt och ångestfyllt att komma hem till stillsamheten efter allt spex, men det var bara rofyllt att landa i en hög rena kläder med en tallrik korv stroganoff och pastaspiraler.
Jag tror inte jag somnat före fyra nån natt senaste veckorna, men igår däckade jag här i soffan halv tolv, med lapptoppen på magen.
Vaknade upp efter en timme av att Lene Marlin sjöng för mig, då släckte jag ner och förpassade mig till sängen där jag sov till klockan ett idag, välbehövligt för ett vrak som mig.
Sammanfattningsvis kan sägas att de första två veckorna var av första klassen, i synnerhet Västeråsfredagen med Rulle och Franz och Örebrolördagen med Uski, Quimmen och Pinkan, men att de sista dagarna och då i första hand Stockholmsnatten mellan fredag och lördag, raserade större delen av det lyckorus jag trissats upp i.
Förutom att jag glömde en jacka i Västerås, en handduk i Stockholm, en mössa i Uppsala och en mobilladdare i Örebro så tappade jag även förståndet och mitt eget hjärta nånstans där i öst.
Nu blir det Hawkwellyrehab för att lappa ihop de sår stora städer kan riva upp i en trasbar man, först ska jag rispa fram känslorna i blocket, sen ska jag promenera med tankarna för att avsluta nattetid med att svälja ner halsklumpen med Calippo.
Det är finns något som kallas efterkrigstiden i historieböckerna, detta är något liknande, som i mina memoarer kommer kallas efterstektiden.
1. Bortglömt.
2. Borttappat.
3. Tillrättaläggande sysselsättning.
4. Tröstande näring.
Först befarade jag att det skulle bli för segt och ångestfyllt att komma hem till stillsamheten efter allt spex, men det var bara rofyllt att landa i en hög rena kläder med en tallrik korv stroganoff och pastaspiraler.
Jag tror inte jag somnat före fyra nån natt senaste veckorna, men igår däckade jag här i soffan halv tolv, med lapptoppen på magen.
Vaknade upp efter en timme av att Lene Marlin sjöng för mig, då släckte jag ner och förpassade mig till sängen där jag sov till klockan ett idag, välbehövligt för ett vrak som mig.
Sammanfattningsvis kan sägas att de första två veckorna var av första klassen, i synnerhet Västeråsfredagen med Rulle och Franz och Örebrolördagen med Uski, Quimmen och Pinkan, men att de sista dagarna och då i första hand Stockholmsnatten mellan fredag och lördag, raserade större delen av det lyckorus jag trissats upp i.
Förutom att jag glömde en jacka i Västerås, en handduk i Stockholm, en mössa i Uppsala och en mobilladdare i Örebro så tappade jag även förståndet och mitt eget hjärta nånstans där i öst.
Nu blir det Hawkwellyrehab för att lappa ihop de sår stora städer kan riva upp i en trasbar man, först ska jag rispa fram känslorna i blocket, sen ska jag promenera med tankarna för att avsluta nattetid med att svälja ner halsklumpen med Calippo.
Det är finns något som kallas efterkrigstiden i historieböckerna, detta är något liknande, som i mina memoarer kommer kallas efterstektiden.
1. Bortglömt.
2. Borttappat.
3. Tillrättaläggande sysselsättning.
4. Tröstande näring.
Kommentarer
Trackback
