AndersEllerKim

God nyårsafton, Kapten Sylt!
God afton!

Sista gången för året och även sista gången någonsin som vi samtalar på andersellerkim, kommentar på det?
Jaa, det är inte utan att jag har en smula vemod dansandes här på tangentbordet.

Men det blir ju fler samtal. På annan plats, så att säga.
Ja, det är klart.

När går flyttlasset förresten?
Närmsta dagarna blir det, om en vecka är vi garanterat inte kvar här.

Okej. Hur är det annars, har du frisknat till än eller?
I stort sett. Jag är väl uppe på 90% nu, sov gott inatt för första gången på fyra nätter så det känns bra.

Nyårskänslan?

Ingen alls egentligen, svårt att få det när man suttit själv och kollat på tv och ätit köttfärspaj tillsammans med ett djur.

Din muntergök. Vadå ätit med ett djur?

Jag är hundvakt, ensam hemma med Fajsi. Farmor och Olsson är hos några grannar på nån form av tillställning. Fast Fajsi är inget roligt sällskap, han är gnällig och raketrädd.

Goe sällskapet. Att festa var inte aktuellt?

Nie, det var inte det. Enda som kunde påverka var att jag fått Uski att boka biljett hit men den var ombokningsbar så han kommer vid ett senare tillfälle istället, så det var ett tråkigt men enkelt beslut att vara passiv denna nyårsafton.

Tragiskt att blogga en timme före tolvslaget när alla andra prickar årets peak, tycker du inte?

Om så många prickar den där peaken vet jag inte. Och jag har många nyårsaftonar på mig att ta revansch, det är inget unikt tillfälle man missar. Hade varit värre med nån väns bröllop eller liknande, fast då hade jag inte missat det i och för sig.

Kappan vänds efter vinden, det var annat ljud i källan när lokal var bokad och folk skulle vinkas in va?
Lite så är det kanske. Och visst blev jag avis när jag fick höra att grabbarna skulle hem till Janne och Kerstin på efterfest, att få sjunga svenska klassiker med mor och dotter Pettersson, det har jag längtat efter sen jag ramlade ut ur deras partytält i Ljungskile, midsommarafton 2007.

En klassiker i sig, det, du.
Jotack. Kanske lika bra att man inte är med för det vore svårt att toppa, hopp från balkongen hade varit ofrånkomligt och förenat med döden.

Nåt nyårslöfte att avge?
Ja, ett helt gäng faktiskt, men dem kör vi som cliffhanger så ni hänger med till nästa blogg!

Din fula fisk. Vi nöjer oss där då. Gott nytt år på dig!
Tack. Gott 2009 önskar jag alla bloggläsare!

 
1. Fajsi.
2. Janne och Kerstin.

Så säger vi i år, istället för att önska "god jul" så önskar vi varandra "goe julen", det gör vi.

Julhandlingen i Blöteborg gick mycket bra, trots att man var ute i sista stund och fick buffla med halva västsverige, både syrran och jag slog personliga shoppingrekord.
Fastän att det var mycket trevligt att hänga med syster Bounty en heldag var jag efter att ha legat en vecka i sjukstugan, både socialt och buffelmässigt mörbultad, efter sex timmar i Femman.
Därför var det ett knivigt dilemma för mig när mina två blöteborgsvänner, Skörsten och Kivan, ringde av rena slumpar, och checkade min fruktstatus.
Efter 20 minuters vägande beslutade jag mig för att stanna på Sveriges framsida och kriga en sväng till.
Kivan tog en spårvagn till Hammarkullen och hjälpte mig att dricka upp John-Johns julklapp under tungt tugg om Janne Sandström, milfar och annat livsviktigt, med Skörsten och hans politiska kumpaner.
På krogen diskuterade Skörsten bidrag och bomber med nån galning, Kivan och jag minglade vår vana trogen utklädda, oftast är vi norrlänningar, denna kväll var han mystisk skåning och jag glättig stockholmare.
Sen somnade Kivan.
Sen utsåg Kivan sig själv till VIP i baren.
Då blev Kivan tvungen att gå hem.
Då önskade jag Volbeat av plattvändar´n.
Sen försökte jag låna en cykel, men fick nöja mig med ett par strumpbyxor.
Hemma i Hammarkullen åt Skörsten och jag djungelsoppa, fyllekäk in the ghetto är inte samma som motsvarigheten i världen innanför.

Bakfull som en dinosaurie var jag när Skörsten tvingade med mig till stan.
Han lurade in mig på nåt ultrastekigt ställe där vanlig mat inte existerade, bara mörka mackor med fula frön och mozarellainbakade rätter.
I ren frustration köpte jag två 20 centiliters juiceflaskor för 25 kronor styck.
Med betongkepsen på huvudet och världens dyraste juice i blodet fick Skörra för sig att, som vanligt nuförtiden och för tredje gången på mindre än ett dygn, framföra kritik mot min karaktär.
Denna gången tog jag inte emot skiten med öppna armar.
Jag besvarade inte hans politiska problemlösarvilja med ett vilt debattinlägg, utan på mitt eget sätt la jag fram några väl valda om positivitet och passion, för ovanlighetens skull tror jag att han tog in och lyssnade på mig.
Såhär kan det också se ut, när två människor varit bästa vänner i tio år och valt två olika färdmedel på livets väg.

Idag har jag sovit till halv två, fått två julklappar av Farmor och Olsson, ett par vansinniga innetofflor som kommer modebloggas och en lurig bok skriven av en profil här i Ed, om ett par timmar blir det semijul hos Uncle Molle i Ödeborg, sen blir det traditionell ölpoker med Johnnie Låda och om fru fortuna varit med oss - taxi till Uddevallas julliv.
Det som ska föreställa riktig jul firar vi i Hökedalen på annandagen, det innebär tiotalet så kallade vuxna som spelar teater i finrummet och tiotalet barn och ungdomar som spelar spel och lyssnar på musik i mitt svettiga pojkrum.
Jag vet varför jag inte gillar julen, mer om det en annan gång.

Vad gäller bloggflytten så är vi andersellerkimare några dagar till, övergången ska vara mjuk och födelsedagen ska ligga på ett eget datum.

   
1. Bounty.
2. Kivan.
3. Skörsten.
4. Uncle Molle med vän.

Det är mycket nära nu.
Jag har tänkt på att byta ut denna blogg, från och till, i över ett års tid egentligen.
Frågan har tagits upp här, halvhjärtat, vid nåt tillfälle för länge sen, men då dämpade ni(Bolle och Millan tror jag) mig med att andersellerkim var ett inkört koncept, en institution.
Denna gång är jag inte halvhjärtad.
Varför?
1. Andersellerkim är inte den pestellerkoleraorgie som jag planerade när jag döpte bloggen.
2. Anders eller Kim är inte längre någon fråga, Lars Lagerbäck har grävt ner Kims självförtroende i sina egna kalsonger.
3. Adressen speglar inte på något sätt vad den här bloggen handlar om och vad jag är för snubbe.

Har som sagt funderat på att byta många gånger, varför jag inte gjort det är för att jag är en nostalgiker som har svårt för att klippa navelsträngar.
Den här bloggen är som en son för mig, skulle kännas jäkligt tomt att inte ha dessa 20 månaders historik för en ny blogg.
Och den här bloggen känns väldigt mycket MIG.
Om jag ska byta måste jag väl byta, inte kopiera.
Ska jag byta stuk på hur jag bloggar?
Vinklar jag på poesin blir det väl för pretentiöst?
Vinklar jag på stekandet blir det väl för spexigt?
Känns som att jag borde byta design för att den nya bloggen ska få en egen touch, så åtminstone ögat luras, men den här retrorosa mysmjukisdesignen känns som enda rätta för mig.
Och Kapten Sylt - Ska jag heta det?

Varför frågan aktualiserades denna gång?
Min terapeutbroder här i livet, Robert Ek, som är en passionerad och trogen andersellerkimmare, frågade om jag inte haft en tanke på att byta namn på bloggen någon gång.
Han vill inte vara någon andersellerkimmare, han vill vara med i familjen men under annan flagg, helt enkelt.
Jovisst har jag det. Men är det värt det? frågade jag.

" Jajamensan! Dagens titel känns lite som en fräck fotbollskille som älskar att festa!!! Men du är mer än så.. och dina inlägg likaså. " fick jag till svars, över msn.
Och jag kan inte förneka att det ligger äkthet i det han framför.

Så: Om ni inte skriker jävligt högt nu, att ni vill vara kvar här, så drar vi nån annanstans. Okej?

Jag vill tacka min goe bror Aggan.
Med ett knivhugg.
Jag som tyckte det var så kul att han var med gänget igen i helgen efter ett halvårs bortavaro, har ångrat mig nu, hans närvaro var inte värd att jag skulle bli smittad och helt nerklubbad.
När vi snackade på msn i torsdags sa han att han varit hemma från jobbet under veckan på grund av förkylning, på min fråga om smittorisk svarade han att en sådan inte fanns och att han mådde bra.
Ändå visste han inte förrän på fredagen om han kunde hänga med till stan, och jotack, både han och smittan hängde med.
I tisdags kände jag mig jävligt dåsig men tänkte att det kanske berodde på att jag sovit så få timmar, därför köpte jag Pennybridgebiljetten ändå, med hopp och tro att jag skulle vara fit for fight på onsdagen.
Jag var väldigt ofit igår, kan jag meddela.
Så jeffla typiskt att bli sängliggande när man väl har något inplanerat, vilken annan randomvecka som helst hade jag kunnat ta en monsterförkylning, hade till och med kunnat föda ett barn, men denna vecka kunde jag egentligen inte det.
Idag är det än värre, skiten som tidigare var total orkeslöshet, litervis med snor och huvudvärk, har nu även satt sig på halsen.
Och huvudet.
Jag tror jag håller på att bli psykiskt störd på kuppen.
Igår fick jag för mig att mina adopterade asiatsläktingar var i huset, så jag sov räv för att slippa snacka med dem, sen drömde jag att Fajsi kunde prata, han pratade som ett barn men jag förstod vad han sa och imorse drömde jag att en skitstor geting mördat en fladdermus och splashat den på min hals, vaknade och slet i halsen, mycket obehagligt alltsammans.

Ljus i mörkret?
1. Farmor har köpt Calippo till mig, bättre medicin går inte att få.
2. Jag var taktisk och köpte en ombokningsbar biljett så pengarna är inte kastade i havet och resan är inte raderad, bara framskjuten.
3. Syrran och jag har planerat julhandling ihop, om jag hinner friskna till innan dopparedagen, ska bli trevligt!

    
1. Smittar´n.
2. Mardrömsmaterial.
3. Medicin.
4. Shoppingkumpanen.

I förra veckan fick jag upp ögonen för Danmarks svar på Takida, rockgruppen Volbeat.
Ögonen öppnades genom att Farsan givit mig deras skiva(jodå, nåt rätt har gubben tydligen) och jag blev frälst redan vid första lyssningen, något som väldigt sällan inträffar.
Innan ni laddar ner kan ni få smakprova en av mina favvisar, Back to prom.
Viss musik kommer inte till sin rätt med mysvolym, detta är sån musik, så kräma på duktigt nu.

 
1. Det är sånt tryck att bandmedlemmarna lyfter från marken.
2. Att sångaren är svettigare än mig efter en discokväll säger allt om engagemanget.

PS1. Om ni efter lyssningen är skeptiska ska ni inte tycka jag är en stolle för det, även kritikerna är på Volbeats sida.
PS2. Efter ös kommer chillout, om inte Monkis hört den här än så är det dags nu, tacka Skörsten för Israel.

Det är trevligt att visa uppskattning, tycker jag.
Och det är roligt att göra listor och laguppställningar och såna saker.
Dessutom var jag förhastad senast, dunkade mest ihop två gäng på måfå, nu har jag tagit mig mer tid, vilket betyder att flera av de damer jag presenterar idag och de herrar jag presenterar imörra, ligger mig varmare om hjärtat än somliga från första rundan, ett definitivt dreamteam kanske kommer nån gång i framtiden.

Smaska på mitt gäng en stund och spotta gärna upp en egen line sen, kul att kolla in andras tycke och smak också!

   
     
1. Ebba Hultqvist.
2. Katrin Zytomierska.
3. Anna Brolin.
4. Jessica Andersson.
5. Brooke Hogan.
6. Isabelle Gulldén.
7. Nina Gunke.
8. Jessica Almenäs.

Humör: Taggad till tänderna!!!
Känsla: Det blir ingen slentriankväll ikväll, det blir goe, goe öööööset!
Fundering: Varför kan det inte vara fredag, halv fyra, oftare än det är?
Väder: Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet!
Mat: Goe pastaspiralerna med korvstroganoff på Kryddgrillare!
Bok: Brunos "Dimman av allt"
Låt: Eftersom skivan är bränd ser jag inga titlar i mediaplayer´n men bandet heter Volbeat och det är BRA TRYCK!
TV: Idolfinal sen, räcker så.
Bästa: Att vi blir goe gänget ikväll, inte bara det tre STORA, Quimmen, Midda och jag. Spetsar med en näve gubbar till!
Sämsta: Att det är åtta månader till Idol 2009.
Lyckliga stund: När jag upptäckte Volbeat här för en timme sen.
Klädsel: Uppvärmning i mörkblå raggsockar, svarta pumashorts, nyinköpt rockig t-shirt och rosa stickad mössa.
Frisyr: Nyklippt och fresh!
Shopping: Barrunda.
Puss & Kram: Fajsi & Farmor.
Löfte: Jag ska inte bråka ikväll, ens om Midda pekar på någon.
Saknad: Kryddgrillarna. Redan.

   
1. Dagens Mat.
2. Dagens Puss.
3. Dagens Lyckliga stund.
4. Dagens Klädsel.

Man trodde länge att jag inte var mer än en fasad med stor muskelkropp, men söndagen den sjunde december nollåtta var dagen då jag bevisade för mig själv, Midda, Quimmen och resten av världen, att jag kan utföra stora saker som kräver både fysisk känsla, styrka och precision, samt knäcka araber med min sylvassa hjärna.

Det började med att Wannabe DJ-Razzus, Semi-Stekaren och Helghuliganen bufflade i bowlinghallen tillsammans med femtiotalet kidz i åldern 4-8 år.
Jag inledde föga imponerande med 17 poäng på två vevningar, sen hände det magiska strike-strike-strike-strike-strike, goe fem gångerna på raken såg jag alla käglor falla till marken framför mig.
Sex strike´s tot och ett par spärrar på det, vips var man med i 200-klubben med sina 209 poäng på en serie.
Jag är van vid att vara en bakfull liten dödskrampande fågelunge i fosterställning på söndagarna, inte en mäktig idrottsman, men jag passade vackert även i den kostymen.

Efter segerbankett på Da Vinci och en titt på Real Madrid-Sevilla var det dags för nästa prövning, denna gång kunde jag inte förlita mig på min kropp utan var helt utlämnad till min knopps förmåga.
Midda gick till sällan tidigare skådad attack med sina svarta bönder, men mina dubbla vita drottningar skojade brallorna av honom och jag har nog aldrig varit så untouchable som nu.
Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst, som Bert Karlsson brukar säga.

   

1. Quimmen må se ut som Arnold Schwarznegger.
2. Midda må se ut som Albert Einstein.
3. Men resultattavlan ljuger inte och platsen på toppen är för liten för två.
4. Jag kanske inte ser mycket ut för världen, men platsen på toppen är ingen annans.

Vad som ska sägas om denna snubbe är att han har sidor som skattas högt av svårflörtade poeter, inte bara lättfotade småflickor.
Killen är mycket mer än boybandposér, han har ett huvud på skaft, en massa humor och ett stort hjärta.
Tyckte han var en ganska tunn figur första delen av vår bekantskap, men han har vuxit konstant och är idag en av de STORA.
Tack för festös, fotbollslir, internskämt och goe snacken, vi har bara börjat!

  
1. Quimmen med sin förskottspresent från mig, en guccileksak utklädd till en mcdonaldsleksak.
2. Quimmen övertänd i Örebro, inte varje dag han ser fullare ut än mig på bild, då vet man att han är på offensiven.
3. Grabbarna uppklädda till tänderna under klassisk kväll med Leinarringningar och röj på Lane Loge.

Goe Kapten, välkommen hit igen!
Jatack, det känns faktiskt bra, var länge sen sist, nästan så att jag saknat dig lite.

Nöjet är helt på min sida. Hur är lägish?
Igår dansade jag vilt i snön, idag har jag frossat i mig halva chokladkalendern, dessutom tror jag att jultomten har en mycket speciell julklapp till mig i år så det är svårt att avge en annan lägesrapport än pussitiv.

Dansade i snön?
Ja, under resan från Uddevalla till Ed reste jag från fläckfrihet till snökaos, men under väntekvarten på Olsson i Bäckefors mådde jag inte skit på snön som jag brukar när den kommer. Jag njöt i fulla drag, dansade förbehållslöst till Roy Orbison och grabbarna i mp3;an, sket i bilarna, lät dem skåda min snöshow.

Du låter nästan kär.
Glad är ett annat ord.

Är du kär?
Nej, men...nej, det är jag inte.

Men vad?
Det kan komma andra flingor än snöflingor från himlens portar.

Goe kryptikern.

Goe utpressarn.

Jag antar att vi inte kommer längre än såhär med denna mystiska del idag, har några aktuella ämnen att beta av, är han sugen, är han sugen?
Klart jag är sugen!

Idol är nära sin upplösning och du har redan utropat Kevin som den blivande vinnaren, vem tar silver och vem tar brons?
Det där är en mycket intressant fråga, den gode Midda och jag har nämligen avlagt ett så kallat slapbet i frågan.

Ett slapbet?
Ja, jag tror att Amazing-Legs-Alice ryker i övermorgon, om så blir fallet innebär hennes bronsmedalj att jag har rätt att smälla till Midda på käften väldigt hårt. Skulle goe Robin råka ryka så får jag tyvärr tillbringa fredagskvällen med inte bara en röd näsa utan även en röd kind.

Hur gammal är du, sa du?
Jag? Det var ju för fan han som hetsade, dessutom är oddsen för goda för att låta bli, sen kanske han lär sig att man inte ska slapbetta med mig, så slipper jag barnsligheterna.

Ja, herre min skapare. Nåväl, fyrans andra publikdragare, Bonde söker fru, vad säger man om det?
Bonde har jag och Farmor kikat på här ikväll som traditionen bjuder, jaa, den ene väljer mer fel än den andre som vanligt. De förstår inte sitt eget bästa...

Men det gör du?
Mitt bästa, ja!

Deras bästa pratar vi väl om nu?
Jaha, ja jag förstår deras bästa också.

Give it to me.
Bögen valde bort den ende som inte var bög, höll jag på att säga, men den minst fjolliga valde han bort, vilket var fetfel.
Tjejen är jag livrädd ska välja den där ärketönten som bara mjäkar och är trött, hon ska ha goe tatuerade grabben.
Den yngsta killen, som för övrigt är ett snöre, ska välja glasögonbruden för han är inte värd den fräscha. Bäst för alla parter hade varit om han valt Christel som han skickade hem idag, men den skadan är ju redan skedd.
Skåningen har två jämna damer på sin gård, tycker båda verkar vettiga och lämpliga så där är det en win-win-situation.

Också tv-aktuellt nu, handbolls-EM för damer, kommentar på det?
När inte Sverige kan slå Vitryssland är det inte värt att kolla på skiten. De snackade medalj på förhand, men de ska vara glada om vi ens släpper in dem i landet igen efter mästerskapet. Schefvert ska vara glad om jag inte polisanmäler honom ifall han inte ger Gulldén 60 minuter nästa match.

Sista frågan, du snackade chokladkalender förut, men vad säger man om årets julkalender i tv?
Ojoj, vad säger man. Skägget i brevlådan eller vad fan det heter, du hör ju på namnet att det är skräp. Såg första och förhoppningsvis sista avsnittet idag, men min bild av att julkalendrarna blir sämre och sämre fick tyvärr bara vatten på sin kvarn. Var är julkänslan? Var är Mysteriet på Greveholm?

Det undrar man. Bockar på hatten och tar av snoppen för denna gång, var trevligt att talas vid igen.
Bock och avtag!

   
1. Snödans.
2. Himlens portar.
3. För bra för en bonde.
4. För dåligt för en julkalender.

Nu är det andra gången på ett halvårs tid som en polare sviker genom att göra ett uppenbart fel och sen inte visa ånger.
Den främsta känslan är ilska, jag blir förbannad och bedrövad över vad det är för svaga, tragiska människor som inte står upp för vår vänskap och sina egna ageranden.
Men det är väl så, dricka öl och dra skämt kan vilken dagslända som helst göra, att fela och rätta till krävs lite karaktär för att mäkta med.

Misstag kan alla göra och så länge man inte slagit ihjäl någon går det mesta att förlåta.

För att bli förlåten av mig efter ett snedsteg krävs sällan mer än två saker:

1. Säg: Fan, sorry att jag gjorde fel, ångrar mig verkligen och det kommer inte att ske igen.

2. Gör inte om det.

Sen kan väl jag ibland vara surpuppig och långsint, men vid båda dessa fall hade jag gjort värderingen att om killarna kommer till mig så ska jag inte vara sämre än att jag kan stryka ett streck över saken och släppa det.

Men ingen kille har kommit.

Den första vad väl lite av ett snöre, ingen jag saknar i mitt liv, men den andra var högt uppsatt på min vännerlista och ett tungt tapp.
Fast när man inte visar sig vara större än såhär så är man kanske inte ett så stort tapp ändå...

Varför kommer denna gallspya just idag?
För att när jag kom hem sent igår kväll låg det ett stort paket i soffan som Farmor hämtat i brevlådan och lagt där.
Jag kände igen handstilen och öppnade med stor spänning och förhoppning, att det skulle ligga en vit handduk där i var inte överraskande, men att det inte skulle ligga ett piss mer än en vit handduk var en besvikelse.
Hade hoppats på ett brev också, men vände ut och in på handduken och skakade, innan jag tvingades att inse att: nejnej, inte ett ord var värt att bifoga.

Antar att det är lika bra att det som hänt har hänt så folk fått visa vad de går för, gott att det självsaneras i ledet.

  
1. Sida vid sida.
2. Bråket.
3. Den ene väntar på den andre som vänt ryggen till.

Dan Lilja och jag.

Molkom 2005.

Vad är det vi gör med varandra?

Det har inte hänt mycket på bloggen senaste dagarna, sa Midda med ett flin.
Nej, det har varit jävligt lugnt på andersellerkim, svarade jag.
Det brukar vara så på helgerna, sammanfattade han.

Brukar bli så, jag stänker in ett inlägg på fredagen, nångång mitt på dagen.
Sen är det festkväll alternativt idolkväll.
Sen är det bakfylla alternativt uddevallaresa.
Sen blir det grabbmys alternativt bakfylla.
Sen blir det hemresa alternativt stabilisering.
Sen på måndagen kommer ett inlägg, förr eller senare, beroende på hur stabil jag är.
Men jag uppskattar ändå att ni kikar in nån gång om dagen, jag kan ha fylleblockat eller fått en snilleblixt även fast det är helg.

Kommer presentera en ny bloggera under veckan, nu köör vi sa jaag.

 Alltid med vapen, oftast laddat, aldrig med skottsäker väst.