34 av 36 timmar orörlig på golvet.
Goe killen man är.
Efter att ha varit sjuk en vecka smackade man på med tre fester och sen var man mer död än levande.
När jag vaknade hos Robert Ek i förrgår trodde jag att jag var bakfull, men några timmar senare hos araberna, insåg jag att det var något vassare virus.
Gick och la mig på en madrass i Skörstens rum, efter att han åkt till Blöteborg, där stannade jag i 17 timmar.
Sen var jag uppe i två timmar, käkade med Midda och hasade fram som ett spöke på stan, sen ramlade jag ner på madrassen igen och stannade där i ytterligare 17 timmar.
Det var ingen skönhetssömn, ska tilläggas, större delen av tiden var jag vaken, hade sån värk i hela kroppen att jag inte kunde koppla av.
Nu har jag varit vaken i tre timmar här och känner mig bra mycket bättre idag, men långt ifrån hundra, dansar väl kring 60% av min normala standard.
Ibland känner man sig bra jävla patetisk. jag kan ägna all min tid åt min hälsa, det är inte så att jag har nåt jobb jag är tvungen att sköta, det enda som grusar mitt definitiva tillfrisknande är slentrianfester på Uddevallas krogar.
Nu är man återigen där.
Nyårsafton om två dagar, hade det inte varit så att jag lurat hit den gode Uski som bokat tågbiljett, så hade jag inte tvekat på att skåla in det nya året i Pommac med Farmor och Olsson hemma i Hökedalen.
Läkarna varnar för att det är livsfarligt att dricka alkohol och härja när man har virus i kroppen och jag borde nog vara extra försiktig när jag just fått ett bakslag också, men man vill inte svika heller.
Man skulle för all del kunna ligga lågt och dricka Pommac med grabbarna också, men det känns som att man bromsar upp dem mer än gör nytta när man inte är sitt vanliga kalasjag.
Observera att detta inte är nåt jävla tyck-synd-om-mig-inlägg, men en lägesrapport kanske är på sin plats när man inte skrivit en bokstav på fem dygn.
Hoppas ni mår bra iallafall!
Efter att ha varit sjuk en vecka smackade man på med tre fester och sen var man mer död än levande.
När jag vaknade hos Robert Ek i förrgår trodde jag att jag var bakfull, men några timmar senare hos araberna, insåg jag att det var något vassare virus.
Gick och la mig på en madrass i Skörstens rum, efter att han åkt till Blöteborg, där stannade jag i 17 timmar.
Sen var jag uppe i två timmar, käkade med Midda och hasade fram som ett spöke på stan, sen ramlade jag ner på madrassen igen och stannade där i ytterligare 17 timmar.
Det var ingen skönhetssömn, ska tilläggas, större delen av tiden var jag vaken, hade sån värk i hela kroppen att jag inte kunde koppla av.
Nu har jag varit vaken i tre timmar här och känner mig bra mycket bättre idag, men långt ifrån hundra, dansar väl kring 60% av min normala standard.
Ibland känner man sig bra jävla patetisk. jag kan ägna all min tid åt min hälsa, det är inte så att jag har nåt jobb jag är tvungen att sköta, det enda som grusar mitt definitiva tillfrisknande är slentrianfester på Uddevallas krogar.
Nu är man återigen där.
Nyårsafton om två dagar, hade det inte varit så att jag lurat hit den gode Uski som bokat tågbiljett, så hade jag inte tvekat på att skåla in det nya året i Pommac med Farmor och Olsson hemma i Hökedalen.
Läkarna varnar för att det är livsfarligt att dricka alkohol och härja när man har virus i kroppen och jag borde nog vara extra försiktig när jag just fått ett bakslag också, men man vill inte svika heller.
Man skulle för all del kunna ligga lågt och dricka Pommac med grabbarna också, men det känns som att man bromsar upp dem mer än gör nytta när man inte är sitt vanliga kalasjag.
Observera att detta inte är nåt jävla tyck-synd-om-mig-inlägg, men en lägesrapport kanske är på sin plats när man inte skrivit en bokstav på fem dygn.
Hoppas ni mår bra iallafall!
Kommentarer
Postat av: kristina kittelsen
klart du ska vara kalas med mej ! va fan du blir frisk :D det är endå två dagar kvar gubben lilla
Trackback