AndersEllerKim

Nu är det andra gången på ett halvårs tid som en polare sviker genom att göra ett uppenbart fel och sen inte visa ånger.
Den främsta känslan är ilska, jag blir förbannad och bedrövad över vad det är för svaga, tragiska människor som inte står upp för vår vänskap och sina egna ageranden.
Men det är väl så, dricka öl och dra skämt kan vilken dagslända som helst göra, att fela och rätta till krävs lite karaktär för att mäkta med.

Misstag kan alla göra och så länge man inte slagit ihjäl någon går det mesta att förlåta.

För att bli förlåten av mig efter ett snedsteg krävs sällan mer än två saker:

1. Säg: Fan, sorry att jag gjorde fel, ångrar mig verkligen och det kommer inte att ske igen.

2. Gör inte om det.

Sen kan väl jag ibland vara surpuppig och långsint, men vid båda dessa fall hade jag gjort värderingen att om killarna kommer till mig så ska jag inte vara sämre än att jag kan stryka ett streck över saken och släppa det.

Men ingen kille har kommit.

Den första vad väl lite av ett snöre, ingen jag saknar i mitt liv, men den andra var högt uppsatt på min vännerlista och ett tungt tapp.
Fast när man inte visar sig vara större än såhär så är man kanske inte ett så stort tapp ändå...

Varför kommer denna gallspya just idag?
För att när jag kom hem sent igår kväll låg det ett stort paket i soffan som Farmor hämtat i brevlådan och lagt där.
Jag kände igen handstilen och öppnade med stor spänning och förhoppning, att det skulle ligga en vit handduk där i var inte överraskande, men att det inte skulle ligga ett piss mer än en vit handduk var en besvikelse.
Hade hoppats på ett brev också, men vände ut och in på handduken och skakade, innan jag tvingades att inse att: nejnej, inte ett ord var värt att bifoga.

Antar att det är lika bra att det som hänt har hänt så folk fått visa vad de går för, gott att det självsaneras i ledet.

  
1. Sida vid sida.
2. Bråket.
3. Den ene väntar på den andre som vänt ryggen till.