AndersEllerKim

Man trodde länge att jag inte var mer än en fasad med stor muskelkropp, men söndagen den sjunde december nollåtta var dagen då jag bevisade för mig själv, Midda, Quimmen och resten av världen, att jag kan utföra stora saker som kräver både fysisk känsla, styrka och precision, samt knäcka araber med min sylvassa hjärna.

Det började med att Wannabe DJ-Razzus, Semi-Stekaren och Helghuliganen bufflade i bowlinghallen tillsammans med femtiotalet kidz i åldern 4-8 år.
Jag inledde föga imponerande med 17 poäng på två vevningar, sen hände det magiska strike-strike-strike-strike-strike, goe fem gångerna på raken såg jag alla käglor falla till marken framför mig.
Sex strike´s tot och ett par spärrar på det, vips var man med i 200-klubben med sina 209 poäng på en serie.
Jag är van vid att vara en bakfull liten dödskrampande fågelunge i fosterställning på söndagarna, inte en mäktig idrottsman, men jag passade vackert även i den kostymen.

Efter segerbankett på Da Vinci och en titt på Real Madrid-Sevilla var det dags för nästa prövning, denna gång kunde jag inte förlita mig på min kropp utan var helt utlämnad till min knopps förmåga.
Midda gick till sällan tidigare skådad attack med sina svarta bönder, men mina dubbla vita drottningar skojade brallorna av honom och jag har nog aldrig varit så untouchable som nu.
Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst, som Bert Karlsson brukar säga.

   

1. Quimmen må se ut som Arnold Schwarznegger.
2. Midda må se ut som Albert Einstein.
3. Men resultattavlan ljuger inte och platsen på toppen är för liten för två.
4. Jag kanske inte ser mycket ut för världen, men platsen på toppen är ingen annans.

Vad som ska sägas om denna snubbe är att han har sidor som skattas högt av svårflörtade poeter, inte bara lättfotade småflickor.
Killen är mycket mer än boybandposér, han har ett huvud på skaft, en massa humor och ett stort hjärta.
Tyckte han var en ganska tunn figur första delen av vår bekantskap, men han har vuxit konstant och är idag en av de STORA.
Tack för festös, fotbollslir, internskämt och goe snacken, vi har bara börjat!

  
1. Quimmen med sin förskottspresent från mig, en guccileksak utklädd till en mcdonaldsleksak.
2. Quimmen övertänd i Örebro, inte varje dag han ser fullare ut än mig på bild, då vet man att han är på offensiven.
3. Grabbarna uppklädda till tänderna under klassisk kväll med Leinarringningar och röj på Lane Loge.

Goe Kapten, välkommen hit igen!
Jatack, det känns faktiskt bra, var länge sen sist, nästan så att jag saknat dig lite.

Nöjet är helt på min sida. Hur är lägish?
Igår dansade jag vilt i snön, idag har jag frossat i mig halva chokladkalendern, dessutom tror jag att jultomten har en mycket speciell julklapp till mig i år så det är svårt att avge en annan lägesrapport än pussitiv.

Dansade i snön?
Ja, under resan från Uddevalla till Ed reste jag från fläckfrihet till snökaos, men under väntekvarten på Olsson i Bäckefors mådde jag inte skit på snön som jag brukar när den kommer. Jag njöt i fulla drag, dansade förbehållslöst till Roy Orbison och grabbarna i mp3;an, sket i bilarna, lät dem skåda min snöshow.

Du låter nästan kär.
Glad är ett annat ord.

Är du kär?
Nej, men...nej, det är jag inte.

Men vad?
Det kan komma andra flingor än snöflingor från himlens portar.

Goe kryptikern.

Goe utpressarn.

Jag antar att vi inte kommer längre än såhär med denna mystiska del idag, har några aktuella ämnen att beta av, är han sugen, är han sugen?
Klart jag är sugen!

Idol är nära sin upplösning och du har redan utropat Kevin som den blivande vinnaren, vem tar silver och vem tar brons?
Det där är en mycket intressant fråga, den gode Midda och jag har nämligen avlagt ett så kallat slapbet i frågan.

Ett slapbet?
Ja, jag tror att Amazing-Legs-Alice ryker i övermorgon, om så blir fallet innebär hennes bronsmedalj att jag har rätt att smälla till Midda på käften väldigt hårt. Skulle goe Robin råka ryka så får jag tyvärr tillbringa fredagskvällen med inte bara en röd näsa utan även en röd kind.

Hur gammal är du, sa du?
Jag? Det var ju för fan han som hetsade, dessutom är oddsen för goda för att låta bli, sen kanske han lär sig att man inte ska slapbetta med mig, så slipper jag barnsligheterna.

Ja, herre min skapare. Nåväl, fyrans andra publikdragare, Bonde söker fru, vad säger man om det?
Bonde har jag och Farmor kikat på här ikväll som traditionen bjuder, jaa, den ene väljer mer fel än den andre som vanligt. De förstår inte sitt eget bästa...

Men det gör du?
Mitt bästa, ja!

Deras bästa pratar vi väl om nu?
Jaha, ja jag förstår deras bästa också.

Give it to me.
Bögen valde bort den ende som inte var bög, höll jag på att säga, men den minst fjolliga valde han bort, vilket var fetfel.
Tjejen är jag livrädd ska välja den där ärketönten som bara mjäkar och är trött, hon ska ha goe tatuerade grabben.
Den yngsta killen, som för övrigt är ett snöre, ska välja glasögonbruden för han är inte värd den fräscha. Bäst för alla parter hade varit om han valt Christel som han skickade hem idag, men den skadan är ju redan skedd.
Skåningen har två jämna damer på sin gård, tycker båda verkar vettiga och lämpliga så där är det en win-win-situation.

Också tv-aktuellt nu, handbolls-EM för damer, kommentar på det?
När inte Sverige kan slå Vitryssland är det inte värt att kolla på skiten. De snackade medalj på förhand, men de ska vara glada om vi ens släpper in dem i landet igen efter mästerskapet. Schefvert ska vara glad om jag inte polisanmäler honom ifall han inte ger Gulldén 60 minuter nästa match.

Sista frågan, du snackade chokladkalender förut, men vad säger man om årets julkalender i tv?
Ojoj, vad säger man. Skägget i brevlådan eller vad fan det heter, du hör ju på namnet att det är skräp. Såg första och förhoppningsvis sista avsnittet idag, men min bild av att julkalendrarna blir sämre och sämre fick tyvärr bara vatten på sin kvarn. Var är julkänslan? Var är Mysteriet på Greveholm?

Det undrar man. Bockar på hatten och tar av snoppen för denna gång, var trevligt att talas vid igen.
Bock och avtag!

   
1. Snödans.
2. Himlens portar.
3. För bra för en bonde.
4. För dåligt för en julkalender.

Nu är det andra gången på ett halvårs tid som en polare sviker genom att göra ett uppenbart fel och sen inte visa ånger.
Den främsta känslan är ilska, jag blir förbannad och bedrövad över vad det är för svaga, tragiska människor som inte står upp för vår vänskap och sina egna ageranden.
Men det är väl så, dricka öl och dra skämt kan vilken dagslända som helst göra, att fela och rätta till krävs lite karaktär för att mäkta med.

Misstag kan alla göra och så länge man inte slagit ihjäl någon går det mesta att förlåta.

För att bli förlåten av mig efter ett snedsteg krävs sällan mer än två saker:

1. Säg: Fan, sorry att jag gjorde fel, ångrar mig verkligen och det kommer inte att ske igen.

2. Gör inte om det.

Sen kan väl jag ibland vara surpuppig och långsint, men vid båda dessa fall hade jag gjort värderingen att om killarna kommer till mig så ska jag inte vara sämre än att jag kan stryka ett streck över saken och släppa det.

Men ingen kille har kommit.

Den första vad väl lite av ett snöre, ingen jag saknar i mitt liv, men den andra var högt uppsatt på min vännerlista och ett tungt tapp.
Fast när man inte visar sig vara större än såhär så är man kanske inte ett så stort tapp ändå...

Varför kommer denna gallspya just idag?
För att när jag kom hem sent igår kväll låg det ett stort paket i soffan som Farmor hämtat i brevlådan och lagt där.
Jag kände igen handstilen och öppnade med stor spänning och förhoppning, att det skulle ligga en vit handduk där i var inte överraskande, men att det inte skulle ligga ett piss mer än en vit handduk var en besvikelse.
Hade hoppats på ett brev också, men vände ut och in på handduken och skakade, innan jag tvingades att inse att: nejnej, inte ett ord var värt att bifoga.

Antar att det är lika bra att det som hänt har hänt så folk fått visa vad de går för, gott att det självsaneras i ledet.

  
1. Sida vid sida.
2. Bråket.
3. Den ene väntar på den andre som vänt ryggen till.

Dan Lilja och jag.

Molkom 2005.

Vad är det vi gör med varandra?

Det har inte hänt mycket på bloggen senaste dagarna, sa Midda med ett flin.
Nej, det har varit jävligt lugnt på andersellerkim, svarade jag.
Det brukar vara så på helgerna, sammanfattade han.

Brukar bli så, jag stänker in ett inlägg på fredagen, nångång mitt på dagen.
Sen är det festkväll alternativt idolkväll.
Sen är det bakfylla alternativt uddevallaresa.
Sen blir det grabbmys alternativt bakfylla.
Sen blir det hemresa alternativt stabilisering.
Sen på måndagen kommer ett inlägg, förr eller senare, beroende på hur stabil jag är.
Men jag uppskattar ändå att ni kikar in nån gång om dagen, jag kan ha fylleblockat eller fått en snilleblixt även fast det är helg.

Kommer presentera en ny bloggera under veckan, nu köör vi sa jaag.

 Alltid med vapen, oftast laddat, aldrig med skottsäker väst.

Beskedet om den ena tungviktarens närvaro avlöser den andra, nu är det en ny sån där läskig mamma som är här hos oss.
Snusans mamma har varit med länge nu och henne har jag hållit mig på god fot med, min egen är gröngöling och i det fallet har jag gått ut aggressivt med ett motvilligt välkomnande.
Andersellerkims senaste mamma är Pinkladys, eller Pinkan som jag kallar henne, eller Betty Boop som Farmor kallar henne.
Nu är det så många mammor här att jag blir alldeles snurrig.
Jag tror, som Millan kommenterade efter motvilliga välkomnandet av min egen morsa, att bloggen är som bäst när jag går bärsärkargång, det vill säga: Skiter i både morsor, döttrar och faans moster, bara öser på som om bloggen var en hänglåsbeväpnad dagbok under huvudkudden.
Men jag är inte sämre uppfostrad än att jag har vett att hälsa Mamma Boop hjärtligt välkommen hit. *lyfter på hatten*

 
1. Betty Boop.
2. En mamma.

Den kärleksspridande maltesen Kevin Borg, som kom till Arvidsjaur för mindre än två år sedan, för en norrländskas skull, måste genom all rimlig logik vinna årets upplaga av Idol.
Han har lirat i en helt egen division genom tävlingen, när de andra haft sina peaks har de krafsat honom i knäskålarna, men ingen har någonsin varit i närheten av att matcha honom.
Aningen oroväckande är att han ramlade ner ett trappsteg förra veckan och enligt Bladets rapport från repetitionerna kommer han inte upp till sin normala nivå ikväll heller, fortsätter han på den vägen blir det trots allt ingen seger, för mycket handlar om utveckling i Idol.
Jag hoppas och tror att han kommer nå både gamla och nya höjder mycket snart, som kommer knäcka både motståndare och tidigare upplagor, på det stora hela håller tävlingen lägre standard än tidigare, men Kev är ett stort undantag.
Darin och Markus är de enda av de tidigare idolerna som kan mäta sig med Kevin, vad gäller stjärnglans och potential, men polerar han Bagges flint medsols så kommer han få en större karriär än sina föregångare.

Nämnda Bagge, Anders, är värd några egna rader.
Innan jag öser rosa paljetter över skinnbollen ska jag säga att han är aningen för gullig mot aspiranterna, för deras utvecklings skull, programmets kvalité och inte minst hans egen trovärdighet, han borde kunna kläcka ur sig tips och tvivel inemellan, inte bara le och tindra med ögonen efter varje uppträdande.
Anders hejdlösa och ständiga kärlek till allt och alla är naturligtvis ingenting negativt på det stora hela, han verkar så jävla fin att man tvekar på att det är möjligt att vara så ljus i blick, i den värld vi lever i idag.
Men uppenbarligen är det möjligt, han är sann, det är ingen fejkkärlek a lá Carola, det är ren livsglädje och genuin jävla omtanke om medmänniskorna.

Just äktheten och spridandet av glädje och kärlek är gemensamt för idolernas idol och juryns ordförande, att de får sina erkännanden av både media av folket känns välförtjänt och inte annat än helrätt.

Ikväll ska jag dela glädje och kärlek med mina musikaliska kumpaner i EMD, vi ska krypa upp i Quimmens sexiga soffa, slafsa pizza och strö lovord om Anders Bagges landningsbana, det är vuxna män som gör saker tillsammans det.

  
1. Kung Kev.
2. Herrens kärleksbud på jorden, Anders.
3. Efter tre veckor på vägarna blir det skönt att komma hem till M och D så EMD blir fulltaligt igen.