AndersEllerKim

Årets sista oktoberhelg är till ända, Jonas har gjort comeback i gänget efter oljeförvärv, jag har blivit nekad inträde på grund av dina böxer, ännu en fylleblock har blivit raderad efter ett halvt dygn i bloggljuset och nu sitter jag här, sjuk och jävlig, i den dalsländska skogen efter att än en gång ha stekt rätt hårt i bohusläns huvudstad.

Vad gäller fylleblocken kan det ha varit min sista.
Jag har väl skrivit ett tiotal sammanlagt, vet inte hur många som överlevt en bakfylla men mer än två kan det inte vara.
Jag är ingen fylleblockare helt enkelt, den biten sköter killar som John-John och Quimmen mycket bättre.
Själv är jag alldeles för seriös och försiktig när jag kommer i kontakt med ett tangentbord efter en krogrunda, vid fylleblockandet ska alla spärrar släppas, åsikterna ska flöda och hjärtat ska blöda.
Att skriva som i vanliga fall, fast sämre, är inte mycket att visa upp för världen, men om jag har nåt hämningslöst fyllo i närheten nån gång så kan det bli fylleblockande på andersellerkim ändå via gästspel.

Själva festfredagen blir det mer om när månaden ska summeras i vimmelbildsform, jämfört med förra helgens utgång var detta en slentriankväll på Harrys, för egen del höll jag mig i skinnet och slipper därmed kaninmaten denna vecka.

Helgen utvecklade sig till att inte vara en festhelg i första hand, utan mer en mysig sporthelg.
Under bakiskäket på Fyrkanten, där jag trots miniburgartillståndet chockade med att beställa köttbullar och mos efter grundlig utfrågning om kockens mostalang, kom vi fram till att Trollhättan som skulle få njuta av vår närvaro, kvällen till ära. 
Väl där visade det sig att bowlinghakets dörrvakter var alltför desorienterade på modedjungelns byxfront och nekade oss inträde på grund av mina adidasmjukisar(om jag ändå haft vett att ha på mig Bladesen istället!).
Vi var alldeles för pussitivt inställda till livet för att låta oss slås ned av denna detalj och styrde kosan mot hemstadens discobowling istället.
På banan intill Silow och Fribbe ägnade vi lika mycket tid åt spelförstörelse som åt spel.
Jag vill inte skryta, men trots att Midda försökte döda mig två gånger vann en person som ni alla känner mycket väl.
Medan en person ni alla känner mycket väl putsade pokalen silvertröstade Quimmen med stil och bjuckade John-John på en strippshow i världsklass och en mysig lördag fick ett sexigt slut.

Söndagen ägnades åt att se på damfotboll i Agnebergshallen och spela tennis med bröderna Noni och Flexa, sämre veckoslut kan man sannerligen ha.

Att leva högkvalitativt helgliv är inte gratis, jag betalade med dålig sömn inatt och med rejäl halsont, huvudvärk och ömhet i kroppen här och nu, knarkandes halstabletter och apelsinklyftor.
Men det finns inte mycket att be för, man får ta det som en man(gnälla värre än en kvinna när hon föder barn) och se till att bli frisk fort för på torsdag startar min östsvenska turné med avresa mot Gurkstaden för Halloweenfirande med Röjje, Franz och Bruno.

Nåväl, tack för goe helgen och för att ni finns, vänner och bröder!

   
1. Värdestek efter lördagslunchen.
2. Quimmen under bowlingen.
3. De fyra stora bildar tillsammans laget "Dina böxer".
4. Broder Flexa och Broder Noni i tennishallen.