AndersEllerKim

Tisdag=Modedag.

Man skulle kunna tro att jag håller igen såhär vid första riktiga modeinlägget.
Men icke!
Tvärtom, eftersom det inte finns någon som helst anledning att hymla och när jag vet hur mycket ni behöver värdefulla modetips är det bara att dunka på.
Veckans modemåste: Bladebrallorna.
De flesta klädesplaggen har sina egna säsonger och årstider då de passar bäst.
Bladebrallorna står utanför denna tumregel och rekommenderas året runt, every single day.
Förutom att de är Vassa, Vansinniga och Svåra så håller de värmen exceptionellt bra och är så otroligt iögonfallande att man får bita ihop för att inte få orgasm när man ser dem.
Jag har förfört fler kvinnor än jag kan räkna till i mina dagar, iklädd dessa byxor.
De få gånger jag lyckats förföra kvinnor utan att jag haft Blades´n på mig har jag blivit mer eller mindre tvingad att ta på mig dem för att genomföra samlag iklädd dessa.

Om ni ska ha ett enda plagg i er garderob är det de gulsvarta juvelerna.
Detta är det första plagget ni ska köpa in till er moderiktiga garderob, det är som smörpaketet i kylen, en nödvändig bas att utgå ifrån.

Senast jag kollade på Dolce&Gabbana´s hemsida hade de tagit bort Bladebrallorna ur sortimentet, antar att det blev överbelastning på varuavdelningen.
Själv fick jag dem i julklapp när jag var i tioårsåldern vilket gör att mitt exemplar har antikvärde.
När jag tvingades prissätta mina Blade´s uppskattade jag dem till ett värde av 80.000-90.000:- men jag kommer naturligtvis inte släppa ifrån min dem så länge jag lever.
Inte ens när jag slutar leva förresten, har inskrivet i mitt testamente att jag vill bli begravd iförd mina Blade´s.

Ut på marknaden och leta, tjata och slåss för att få ett eget exemplar!

  

Jag har länge setts som modeguru, en trendsetter ur den högre stilskolan.
Folk undrar hur jag lyckas vara helt fristående från övriga befolkningens oskrivna lagar och inofficiella klädkoder.
Det är mycket enkelt då jag själv vet vad som funkar, jag är så trygg med min garderob så det är bara att plocka nåt helt random varje dag för hur fult eller otrendigt det kan se ut i sin enskildhet så klär det mig och lyfts upp på min höga nivå så fort det hamnar på min kropp.
Många, främst min vapendragare Skörsten, har länge legat på mig för att få ta del av mina modekunskaper genom bloggen.
Jag har tidigare varit skeptisk då jag vet hur svårt det är att guida andra människor i modedjungeln.
Jag har alltid vetat att jag är rätt man att guida er, men jag har inte vetat om ni varit redo för mina stilråd.
Efter funderingar och forskning har jag kommit fram till att ni behöver mig såpass mycket att det vore bloggerifel från min sida om jag lät er fortsätta sväva i ovisshet vad gäller rätt och fel i klädväg.
Därför kan ni från och med idag vara trygga och känna en harmoni, Kapten Sylt ska visa upp hela sin garderob för er och ni kommer kunna gå med höga huvuden längs gator och torg hädanefter då ni snart besitter modekunskaper som andra bara drömmer om.
Som vanligt gäller frasen: Fortsätt följa er favvoblogg så kommer det gå bra för er i livet.
Från och med idag är varje tisdag modedag, jag kommer varje tisdag plocka fram ett plagg ur min maffiga garderob som är ett måste att ha för varje vettig människa.
Det finns tre nyckelbokstäver att hålla reda på i modevärlden, samma som i rörmokarvärlden: VVS.
För en rörmokare betyder VVS vatten-, ventilations-, sanitetsteknik.
För den trendige betyder det Vasst, vansinnigt och svårt.
Vad som skiljer ett moderiktigt plagg från ett plagg-vilket-som-helst, är att det ska innehålla dessa tre modeingredienser: Det ska vara vasst, det ska vara vansinnigt och det ska vara svårt.

Nu är förfesten slut kan man säga, häng med på resan genom modets sagolika korridorer, nu åker vi!

Denna första dag känner jag att det är lagom att börja med utformningen er garderob.
Vart ska man göra av alla kläder egentligen?
Svaret är: Överallt. Ni ska göra av era kläder överallt, ingen plats är felaktig att ha klädesplagg på.
SHOW OFF!
Visa upp modet, stå för vilka ni är för helvete, att visa er klädstil handlar om att visa sin personlighet och då räcker det aldrig med ett exemplar av varje plagg när ni får besök - sprid ut rubb och stubb så det är synligt!

In med kalsongerna i kylen, pressa fast sportsockarna i äggkokaren och micra finskjortan!

Nu är jag hemkommen till Silverstaden efter en dag i Gurkstaden.
Spisade på Max, klippte mig och umgicks med Rulle.
Klippningen skedde som alltid hos Salvatore från Sicilien, han är en klippa(ledsen, var tvungen).
Kom på det när jag satt i klippstolen, att jag skulle haft kameran med mig för att fota italienaren, får tänka på det till nästa gång!
Han kletade i vax vilket såg fint ut så jag köpte mig en burk, brukar använda gele när håret är kort och mousse när det växt ut annars men nu ska jag testa vax en sväng.
Salvatore tipsade att jag ska använda diskmedel för att tvätta ur vaxet första gången, lät spexigt men hans hårord är min lag.
"Ta diskmedel YES och varmt vatten första gången för då hjälper inte med vanligt schampo" sa han på charmig svenska med brytning.

  

Som nyklippt ser jag stiligare, busigare och barnsligare ut, om jag får säga det själv.

Har precis som igår svartvitrandig tröja men den som är uppmärksam noterar att dessa ränder är smalare så det är faktiskt inte samma tröja.
Kände att jag behövde påpeka detta då jag väldigt ofta har svartvitt på mig nuförtiden, är kär i mina zebra-, grävling-, schack-, fängelsetröjor!
Fotografen ville gärna omnämnas och det är som ofta annars min älskade Snusan som hållt i kameran.

Sitter och kikar på EM i handboll på fyran.
Det är något oerhört nostalgiskt över att se Sverige spela handboll på hög nivå.
På nittiotalet och början på 2000-talet blev vi bortskämda med mästerskapsfinaler år efter år efter år.
Nu är det fem år sen Sverige senast var riktigt heta, i och med generationsväxlingen har vi inte ens varit med alls de senaste åren.

Idag spelat tredje gruppmatchen efter att vi pumpat Island i torsdags och fått pump av Frankrike igår.
Slovakien är en munsbit, står 37-22 med fem minuter kvar och det känns som en ren reaktion från gårdagen.
Grabbarna har revanschlusta efter att ha fått en smäll på käften av Kielmonstret Karabatic och hans snigelkompisar igår.

En del nya ansikten sen senast jag såg svensk landslagshandboll.

*Magnus Jernemyr är den skönaste spelartypen, en riktig brunkare som älskas av fansen.

*Målvakten Dan Beutler verkar vara den mysigaste personligheten.
*Dalibor Doder har handbollsvärldens och kanske hela planetens skönaste namn.
Jag ÄLSKAR att bara gasta ut DALIBOR DODER rakt ut i rummet när jag ser matcherna!

 Monstret.  Brunkaren.
 Den mysige.  Dalibor Doder!!!

Ibland ligger blogglusten nere och då vilar jag mig i form.
Det är ingen konstigt med det förutom att det inträffat två gånger senaste två veckorna.
Men nu är lusten här och då lämnar vi den mörka bloggluckan bakom oss.

Tack ChrilleDill, Camilla och Akinnah för adressresponsen.
Ni tycker som jag trodde, att andersellerkim är en instutition, och en sån byter man inte namn på hur som helst.
Såhär: Ljungskiles hemmaplan Skarsjövallen kommer alltid heta Skarsjövallen, även fast de officiellt bytt till H.A. Bygg Arena och Föreningssparbanken är fortfarande FSB, inte Swedbank.
Andersellerkim rullar vidare, nån gång inemellan kanske det till och med ramlar in en klassisk andersellerkimmare på sidan.

Ni som aldrig kommenterar men alltid läser är hyperparasiter.
Ni har mycket att lära av nedanstående som jag kallar för "bra människor".

 Bra människa.  Bra människa.  Bra människa.

Jag har tänkt på en sak ett tag nu.
Bloggens namn skildrar inte längre vad som skrivs, upphovet var att jag skulle köra regelbundna pest eller koleras- andersellerkims, men det blev inte som jag trodde.
Numera förekommer inga andersellerkims alls, frågan är då hur passande adressen till bloggen då är.
Att byta namn på bloggen och byta adress är samma sak i internets värld, därför funderar jag sedan en tid starkt på att lägga ner andersellerkim.blogg.se.
Vad den nya ska heta vet jag inte men mindre passande kan det inte bli.
Det mest negativa med ett eventuellt byte är att alla tidigare inlägg inte finns på samma plats.
Ni kommenterar aldrig längre men nu får ni fan ta er i kragen och säga vad ni tycker, ska jag byta eller inte?

Idag skedde det som vi visste skulle ske vilken dag som helst, hälsopedagogerna begärde en returmatch efter förra veckans pingismatch då de förlorade.
Jag och Uski har pratat om det sen första matchen, att Rövbiff och Stöddige Nils garanterat skulle vara på oss som iglar om en ny match.
Vi kände att vår seger satt såpass hårt inne att vi inte ville ställa upp på en returmatch egentligen.
En ny match innebar att vi hade allt att förlora men man kan inte säga nej heller för det är detsamma som att erkänna sig sämre och ge dem medhåll i sin tro på att vi bara hade tur och att de i själva verket är bättre.
Vi sa ja och kom överens om att spela tre set denna gång eftersom vi bara hade en kort rast.
I matchinledningen nöp de fyra snabba poäng tack vare våra misstag, framför allt mina, och uppförsbacken var framme direkt.
Sedan började Uski köra sitt gamla vanliga chansspel och de tog hem första set utan att förta sig.
Under detta behagliga set för deras del, fällde de varsin kommentar som de sedan fick äta upp.
Rövbiff: Detta ska osså upp på bloggen! (skånska)
Stöddige Nils: Tänk vilken skillnad det kan vara från dag till dag, idag sätter jag ju allt! (salamål)
Jag och Uski var bara tysta och fokuserade.
Andra set var rätt jämnt men vi ledde hela vägen med några trygga bollar och tog hem setet.
Tredje och avgörande set kändes väldigt nervöst att gå in i för nu skulle det avgöras.
Vår nervositet omvandlades i koncentration medan deras blev till frustration.
Vi sejfade hem boll efter boll med våra defensiva skär samtidigt som deras risktagande och smashoffensiv fick dem att se ut som rena kamikazepiloter.
Precis som i förra veckans 3-2-seger så var det sista setet en uppvisning, en ren våldtäkt.
Vi ledde med inte mindre än 7-0 och skrattade som små buspojkar när vi insåg att matchen var i hamn.
Hälsopeddarnas ögon som i första set glittrade var i tredje svarta som sot.
Minns inte setsiffrorna exakt men gissar på: 6-11, 11-8, 11-5.
På vår väg från gympasalen tillbaka till klassrummet dansade vi, kramades och high five;ade å det vildaste.
Vi befäste vår position högst upp i hierarkin på skolan och efter ännu en förnedring bör de inte ens vilja spela mot oss igen, de måste ju inse sina begränsningar.
Vad vi på förhand befarade skulle bli en revanschmatch för deras del blev en ren bekräftelse för oss på att vi faktiskt är bättre pingisspelare än dem, inatt sover vi gott.

Precis som det anstår äkta bollbegåvade vinnare har det skålats friskt här på internatet idag, på exakt samma sätt som J-O och Jörgen gör när de vinner stora matcher.

Igår skrev jag felaktigt att Sanna Kallur kom två i omröstningen till Jerringpriset förra året.
Jag grundade detta på en diskussion med Uski, vi trodde båda att Tre Kronor med sina dubbla guld från både OS och VM vann förra året men nu har jag kollat upp det och så var inte fallet.
Sanna vann alltså förra året så hon kan inte vara allt för ledsen, att Z fick det är därmed i sin ordning.

 2007 års pris för 2006 års prestationer.
 2008 års pris för 2007 års prestationer.

Det blev en 1-0-seger igår, riktigt skönt.
Förstod aldrig varför Costa Rica var förhandsfavoriter hos spelbolagen och med facit i hand borde de inte varit det för Sverige var snäppet bättre.
Safari motsvarade mina förväntningar och assisten till målet var högklassig men Chanko var blek och inte alls på den nivå han håller i allsvenskan och som det sagts att han hållit under träningarna där nere.
Nån som höll hög nivå var målskytten Samuel Holmén, han var outstanding.
Pigg, påhittig, aggressiv och konstruktiv, av gårdagens insats att döma så ska han vara med i EM-truppen.
En kille som inte gjorde en enda människa glad var Rade Prica, om han även i fortsättningen rankas före Mackan Berg av Lagerbäck så kommer jag gå med i Uskis Avgå-Lagerbäck-kampanj.

Kvällens idrottsgala var ganska lik alla de andra galorna de brukar ha, en tredjedel tycker man är rolig, en tredjedel grips man av / imponeras av och en tredjedel är som gjord att somna till.
*Settman skötte sig med bravur, gillar hans avslappnade programledarstil, möjligtvis så dansade han på linjen när han gav Charlotte Kalla en blöt mitt på munnen när hennes pojkvän satt bredvid men sånt händer väl i stridens hetta.
*Rheborg var skön som han brukar, Malmberg var ganska blek för att vara Malmberg och Babben var en jävla sopa som vanligt.

*Stefan Holm är så torr så man blir ledsen medan Gunde Svan är den skönaste idrottaren genom tiderna.

*Zlatan förtjänade verkligen Jerringpriset men jag är säker på att det hade betytt mycket mer för Sanna Kallur att få det, plus att hon kom tvåa även förra året så jag hoppades på henne idag men det ville sig inte.

Kändes rätt givet att folket röstat fram Z men jag tror han pissade på priset och sen slängde det i en soptunna utanför Globen innan han klev in i limousinen till Brolins krog Undici, mer än så är nog inte detta pris värt för honom.

 Mycket nära EM nu.
 Så jävla yesterday är hon, hur fan kan hon få medieutrymme 2008?
 Skönare kille får man leta efter, man kan inte annat än älska Gunde.
 Z med Scudetton, ett pris han garanterat rankar högre än Jerringpriset.

Denna vecka lyssnar vi på:
"Miss Blue" med Pontares pojk Vincent och
"Rubb och stubb" med hitsutsprutande Martin Stenmarck.

Denna helg har varit ytterst stillsam.
I fredags var det tänkt att jag och Uski skulle ta några bärs, vilket vi också gjorde, men det var tänkt att vi skulle hålla på längre än vi gjorde.
Vi bänkade oss vid premiären av Let´s Dance för att jag var sugen, Uski är väldigt anti det programmet, tydligen så är han en På Spåret-kille.
När jag lugnt och fint slickade på en Corona så halsade Uski en Lord Calvert samt en näve starköl i ren frustration över Uffe Larssons fula frisyr.
Detta fick till följd att Uski däckade under Sportnytt(22.00-22.15) så jag gick och la mig på rummet.
Jag la mig men kunde inte sova, dels för att jag aldrig kan somna när Snusan inte ligger bredvid och dels för att jag verkligen inte kan sova när jag och Snusan är på kant med varandra.
Vi var inte bästa vänner i fredags så hon stack på krogen med Freddis.
När hon kom hem igen var vi vänner och tur var väl det för hon hade väldigt svårt att ta sig framåt på två ben.
Jag fick hjälpa henne att göra macka, tigga cigg, gå på toa och lägga sig i sängen.

Igår var jag pigg när jag vaknade, något ytterst ovanligt för en lördagsmorgon.

Nöjd och stolt att jag var drack för njutning och inte för berusning för en gångs skull, till skillnad från min vän och min flickvän.
Åkte in till Sala med Snusan, käkade pizza, handlade på Coop och stekte på bibblan, Snusan lånade nån tonårsroman och jag lånade en bok om världens bästa grupp Roxette.
Sedan spelade jag tv-spel med Rövbiff och Filipovic.
Kvällen ägnades åt två olika typer av gambling.
Stillsam gambling i form av Bingolotto och snäppet mer upphetsande gambling i form av nätpöker.

Denna söndag är våldsamt lugn och fin, låg i sängen till fyra, nu laddar jag inför årets första fotbollslandskamp - våra blågula bröder möter Costa Rica klockan elva.
Ska bli kul att se Lollo Chanko och Behrang Safari i första hand, de enda debutanterna som kan ta en plats i EM-truppen i min värld.

 Uski på soffan i dagrummet. Ett vrak.

Snusan med boken hon lånade. Hon läste ut den under kvällen, över 300 sidor. I am impressed, skulle inte jag mäktat med dagen efter en drängfylla, det kan jag säga.

 Hoppas Lollo är riktigt jävla bra idag så vi slipper se Sidleds-Danne som back-up för Linderoth i sommar.

Bloggen har vilat under helgen.
Min enda förklaring är att jag försökt logga in vid två tillfällen för att leverera inlägg men inte kunnat komma vidare från startsidan.
Om sidan sköter sig så kommer jag öka produktionen framöver!

2008 är året för återkomsten.
Ljungskile är hemma i allsvenskan igen.
Jag tror de kommer hålla sig kvar denna gång, anledningen till att de åkte ut förra gången var troligen att de inte hade nån försvarare med majetstätisk haka.
Nu har de det, allas vår gullunge David Leinar.
Tidigare har jag och min Hakmaffia skött all Leinar-TV själva via youtube, nu gör han sig känd för den breda allmänheten genom andra forum.
På svenska fans hittade jag idag ett rykande färskt klipp med Månfejjan.
Hakan är lika stor som vanligt, men pojkbandsfrippan har han gömt i en svart äggmössa.
Tryck på länken, titta och älska.

http://svenskafans.com/fantv/player/dev_flash.asp?clip=4891&cat=0&list=91

 Finn två fel.

Vi alla minns 2007 års skäggiga gubbe, Franz Werner.
Nu är det 2008 och skäggprojektet är över, Franz Werner är numera babylen i fejjan.
Och han har skaffat ny look tillpåköpet, han behagar steka runt i  en rödsvart basker som inte så lite flörtar med gayvärlden.
Jag hade en period i gymnasiet när hormonerna flödade då jag spatserade runt med en svart basker.
Detta ledde till att de kallade mig Jean-Pierre, det sades att jag ut som en fransk homosexuell konstnär.
Franz Werner ser inte ut som en Jean-Pierre, han passar bara ännu bättre att heta Franz Werner.

Nu och sedan ett par veckor tillbaka finns det två låtar som äger hela musikscenen i min värld.
Jag pratar så klart om världens mäktigaste sångerska och Sveriges enda pojkband.

Just nu lyssnar vi på:
"Alone" med Celine Dion och
"All for love" med EMD.

 

Lovet är slut och det är dags att fejsa vardagen igen.
Har haft det jävligt bra hemma, förutspådde i inför lovet-inlägget att jag skulle längta tillbaka till skolan men det har jag absolut inte gjort.
Sista dagarna innan vi åkte tillbaka mådde jag skit, hade en ganska oförklarlig klump i magen.
Det är alltid skönt att vara hemma men denna gång har jag förutom trygghet, familj, vänner, god mat och allt jag brukar ha hemma även haft min Snusan med mig.
Det bästa från alla världar gjorde att jag kände mig som en prins hela dagarna.

Resan hit igår tog 10 timmar från dörr till dörr men det gick relativt smidigt eftersom jag hade sällskap.
Det värsta var sista biten, bussen mellan Västerås och Sala.
Fick ångest och ville inte gå av bussen vid skolans hållplats.
Vet inte riktigt varför egentligen, jag trivs mestadels som en firre gör i vattnet här.

Kände obehag när jag kom till internatet men det lugnade sig och när jag bajsat, duschat, ätit och surfat en stund så var jag på banan igen.

Idag när jag vaknade kändes det som vanligt, bra, det var nog bara omställningen som kändes överdrivet tung.

Vissa saker finns på Bästkusten men inte i Silvergruvan:
 Den bohusländska delen av min familj.  Den dalsländska delen av min familj.

Meine damen und herren, eder favvoblogg lever igen.
Pappa är på internetvänlig mark igen och efter bloggout kommer bloggin.

Hoppas ni saknat bloggen lika mycket som jag.

Av besökarstatistiken att döma så har ni varit mer bloggsuktande nu när ni visste att produktionen skulle ligga nere än vad ni är annars när jag levererar dagligen.

Hade fler besökare än vanligt, trots att jag klart och tydligt utskrivit att jag har ofrivilligt blogglov över jul och nyår.

Antingen så har ni bara längtat och isåfall är ni förjävla gulliga.

I annat fall så fattar ni extremt trögt och då är ni dumma i huvudet.

Det spelar mindre roll nu, dags att styra upp denna sajt efter soffande, slappande, degande och stekande.

Jag har inlägg i nävarna som bara väntar på att få komma ut till er beskådan, om en nyår i Pennybridge, om en kinesvaktsjakt, om banankastning mot afrikansk snubbe utan pass, om en skallning av allsvensk spelare, om Blöteborgsutflykt, om en snögubbe, om en sparkfärd och sist men absolut inte minst, en smarrig farmorhistoria.

By the way: Gott nytt år!

 Såhär ser Kapten Sylt ut 2008. Frippan ska kortas ner inom kort hos Salvatore, börjar bli lite väl mycket "sliskige bosniern Bulkan som gillar glass och nakna tjejer, helst på Ibiza i discoskummet" nu. Tröjan däremot, den är jag stolt som tuppen över. Köpte den förra veckan, är den finaste jag har tror jag! Inte märkvärdig men vardagssnygg, har bara skjortor som är snygga annars och dem är rätt overkill att ha annat än på fredagkvällar. Nog om det.