Verkligheten.
Lovet är slut och det är dags att fejsa vardagen igen.
Har haft det jävligt bra hemma, förutspådde i inför lovet-inlägget att jag skulle längta tillbaka till skolan men det har jag absolut inte gjort.
Sista dagarna innan vi åkte tillbaka mådde jag skit, hade en ganska oförklarlig klump i magen.
Det är alltid skönt att vara hemma men denna gång har jag förutom trygghet, familj, vänner, god mat och allt jag brukar ha hemma även haft min Snusan med mig.
Det bästa från alla världar gjorde att jag kände mig som en prins hela dagarna.
Resan hit igår tog 10 timmar från dörr till dörr men det gick relativt smidigt eftersom jag hade sällskap.
Det värsta var sista biten, bussen mellan Västerås och Sala.
Fick ångest och ville inte gå av bussen vid skolans hållplats.
Vet inte riktigt varför egentligen, jag trivs mestadels som en firre gör i vattnet här.
Kände obehag när jag kom till internatet men det lugnade sig och när jag bajsat, duschat, ätit och surfat en stund så var jag på banan igen.
Idag när jag vaknade kändes det som vanligt, bra, det var nog bara omställningen som kändes överdrivet tung.
Vissa saker finns på Bästkusten men inte i Silvergruvan:
Den bohusländska delen av min familj. Den dalsländska delen av min familj.
Calle!´Min favvobloggare....tur att du e tebax!
Känner mej hedrad att få tillhöra din Dalsländska familj!! Tack för att du valde ett kort där jag var bra!! PUSS!