AndersEllerKim

Idag skedde det som vi visste skulle ske vilken dag som helst, hälsopedagogerna begärde en returmatch efter förra veckans pingismatch då de förlorade.
Jag och Uski har pratat om det sen första matchen, att Rövbiff och Stöddige Nils garanterat skulle vara på oss som iglar om en ny match.
Vi kände att vår seger satt såpass hårt inne att vi inte ville ställa upp på en returmatch egentligen.
En ny match innebar att vi hade allt att förlora men man kan inte säga nej heller för det är detsamma som att erkänna sig sämre och ge dem medhåll i sin tro på att vi bara hade tur och att de i själva verket är bättre.
Vi sa ja och kom överens om att spela tre set denna gång eftersom vi bara hade en kort rast.
I matchinledningen nöp de fyra snabba poäng tack vare våra misstag, framför allt mina, och uppförsbacken var framme direkt.
Sedan började Uski köra sitt gamla vanliga chansspel och de tog hem första set utan att förta sig.
Under detta behagliga set för deras del, fällde de varsin kommentar som de sedan fick äta upp.
Rövbiff: Detta ska osså upp på bloggen! (skånska)
Stöddige Nils: Tänk vilken skillnad det kan vara från dag till dag, idag sätter jag ju allt! (salamål)
Jag och Uski var bara tysta och fokuserade.
Andra set var rätt jämnt men vi ledde hela vägen med några trygga bollar och tog hem setet.
Tredje och avgörande set kändes väldigt nervöst att gå in i för nu skulle det avgöras.
Vår nervositet omvandlades i koncentration medan deras blev till frustration.
Vi sejfade hem boll efter boll med våra defensiva skär samtidigt som deras risktagande och smashoffensiv fick dem att se ut som rena kamikazepiloter.
Precis som i förra veckans 3-2-seger så var det sista setet en uppvisning, en ren våldtäkt.
Vi ledde med inte mindre än 7-0 och skrattade som små buspojkar när vi insåg att matchen var i hamn.
Hälsopeddarnas ögon som i första set glittrade var i tredje svarta som sot.
Minns inte setsiffrorna exakt men gissar på: 6-11, 11-8, 11-5.
På vår väg från gympasalen tillbaka till klassrummet dansade vi, kramades och high five;ade å det vildaste.
Vi befäste vår position högst upp i hierarkin på skolan och efter ännu en förnedring bör de inte ens vilja spela mot oss igen, de måste ju inse sina begränsningar.
Vad vi på förhand befarade skulle bli en revanschmatch för deras del blev en ren bekräftelse för oss på att vi faktiskt är bättre pingisspelare än dem, inatt sover vi gott.

Precis som det anstår äkta bollbegåvade vinnare har det skålats friskt här på internatet idag, på exakt samma sätt som J-O och Jörgen gör när de vinner stora matcher.