AndersEllerKim

Övergången från stekarlivet på Sågvägen till verkligheten i världen utanför var rätt rå idag.
Det var kroppsarbete med Olsson som stod på schemat.
Som jag skrev om för en månad sedan så gick grannen Sten i Dar´n bort och nu har vi fått tummen upp att ta en del träd från hans mark så det var bara att dra på sig blåstället så fort man kom innanför dörren i eftermiddags.
Blåställ som i blåställ, jag brukar gestalta med blåstället när jag vill påvisa att en uppoffrande insats är uträttad eller ska uträttas, men denna gång snackar vi verkligen om det blåa stället.
Först tänkte jag gå till skogs iklädd fleecetröja och adidasbyxor men det var för fint för att förstöras tyckte Olsson och räckte fram ett blåställ.
Drog på mig det med sån elegans att man kunde tro att jag aldrig gjort annat.
Jag: Känns bra detta.
Olsson: Jaså.
Jag: Jag är född i blåställ.
Sen firade Olsson av ett brett, långlivat leende.
Jag log också, samtidigt som jag undrade vad som rörde sig i hans grottbrottarhuvud.

Kom fram till att tre tankar delade på platsen i hans planet.
1. Kul kommentar, din spexare där. 
2. Schysst att du hjälper till, härligt att du växt upp och tar ansvar med mig vad gäller de manliga sysslorna i vårt hushåll.
3. Du lallar runt på fotboll, fester och kulturfestivaler, nu ska du få leva på mitt sätt en stund, poetjävel.

Vi promenerade bort till Stens mark och klättrade upp på ett berg där jobbet tydligen skulle göras.
Fördelningen såg ut som så att Olsson motorsågade och yxhögg, jag bar stockarna och skeppade ner dem utför berget.
Jag jobbade på rätt friskt, hittade motivationen i ett tävlingsmoment(oväntat?) när jag skulle kasta grabbarna ner i diket.
Starkaste tyngdlyftaren har jag aldrig varit men precision är något jag behärskar gallant så nöjet för mig blev att sikta mellan och förbi träd, buskar och avsatser i berget när stockarna skulle kastas de 10-15 meterna ner mot grusvägen.
Det tog dock inte lång tid förrän jag hade riktigt ont i ryggen, största ansträngningarna min rygg är van vid är när jag rätar på den för att få av mig skjortan på Harrys dansgolv och när jag böjer mig framåt för att greppa en cola ur goe kylen på Sågvägen.
Men det är en vanesak, med tiden kändes det mindre och mindre, och imörra ska vi upp i berget igen, då hoppas jag att jag har lite nytta av dagens lyft.
Då ska förutom kameran som ska visa er hur det ser ut när Kapten kroppsarbetar, även vattendunken modell större med, jag blev tämligen svettig(min t-shirt jag haft under var pissevåt, som om jag klädsimmat i den) och yr idag.
På tal om svett.
Du luktar man och timmer, sa Farmor när jag kom in efter sessionen i skogen.
Tacka fan för det, efter fotbollscup, lagfest, bakfylla och skogsjobb UTAN att duscha ska man inte lukta smultron och syrener.
Sällan har det känts så rätt att tvåla in sig som nu ikväll.
Det känns bra att vara lite grottbrottarmanlig men jag behöver inte lukta som en sån för det.

  Skogens konungar, Kapten Sylt och Olsson.