AndersEllerKim

Var som tidigare förtäljt i Blöteborg och hälsade på Skörsten i helgen.
Mitt första besök i hans nya hem i Hammarkullen, en omtalad förort, inte minst för att den store Peter Birro gjort en tv-serie om denna förort.
En förort som stämmer in på alla bilder man har av hur ett ghetto ska vara, grå betong där alla hus ser likadana ut, 99% av utländsk härkomst och som moset på klubban åker en kille runt och hemkör pizzor med moped.
Detta är Skörras tredje ghetto i karriären, det första utan mig, tidigare har vi gemensamt uppväxten i Uddevallas ghetto Tureborg och samboskapet på Tuna i Luleå.

Det var kul att se hur han har det, var han bor, vem han bor med, träffa dem han hänger med, kolla hur partikontoret ser ut och se hur det går till under en megafongaffling på stan.
Vad som inte var kul var att vi fick så lite tid tillsammans, trots att jag var där i tre dygn fick vi inte mer än ett halvt dygn på tu man hand, dels på grund av att han hade mycket med det politiska och dels på grund av andra prioriteringar.

Vi har bott på olika håll större delen av tiden vi känt varandra och har aldrig haft problem med att "hitta" varandra när vi väl setts.
Fram tills nu.
Det kändes inte bra den här gången, jag brukar aldrig vara nedstämd när vi skiljs, men denna gången var jag det.

Att gulligulla har aldrig varit Skörstens paradgren, men nedvärderandet av min personlighet var för hårt för att smälta.

Hoppas jag bara är extra finkänslig för tillfället och att detta var en engångsföreteelse, men jag är orolig att vi ska växa ifrån varandra.
Samtidigt är man ju inte bästa vänner i ett helt decennium om det inte finns något starkt att hålla i de gånger det blåser, vi har sällan haft problem oss emellan och en eventuell tioårskris ska man kunna kriga sig igenom.

 
1. Skörsten där han hör hemma, vid spisen.
2. Miljonprojekthusen, even called the ghetto.
3. Skörsten på dass, tro fan det att vänsterextremisten har Che Guevara i ryggen när han skiter.