AndersEllerKim

Nu har Monkis både fyllt år, haft namnsdag och flaggat för Polens nationaldag, det är på tiden att hon får ett eget inlägg på favvobloggen.
Monkis är lätt en av dem jag kommer sakna mest när jag stämplar ut och lämnar Kumla Kyrkby bakom mig.
Efter att ha haft två avskräckande rumäner här i höstas trodde man inte direkt att vårens utbytesstudent var en superbrud när Terror-Tommy lämpade av henne i dagrummet och hon sa "förstoppning" det första hon gjorde.
Men hon ska verkligen inte nämnas i samma undantag som varken rumäner, terrorister eller förstoppningar.
Vad är det då som är så jävla bra med den här polskan?
Jag skulle vill säga att det är hennes höga lägstanivå.
Hon sprider alltid glädje hänger aldrig läpp.
Jag har ruggigt lätt att störa mig på folk för små och stora saker, hela, hela tiden.
Jag har stört mig på alla internatare och folkisar någon gång för någonting förutom Nenne och Monkis, vilket är det bästa betyg man kan få från mig.
Nu är det inte bara jag som är charmad av Monkis leende och avslappnade sätt, tror inte att en enda av dem som haft med henne att göra här i Sverige har ett ont ord att säga, alla diggar Monkis Klånkis.
Förutom att hon är en bra människa är hon också en bra svenskspråkare, man hör att hon inte är inföding men grammatiskt och ordförrådsmässigt står hon sig väl i konkurrensen.
Hon är dock perfektionist och vill att man ska ligga på henne och rätta när hon säger fel.
Det är bara en gång jag kan erinra mig, såhär på rak arm, som jag reagerat på att hennes uttal varit tokigt.
Det var i förra veckan när vi spelade kubb.
Granngrabben kom förbi och frågade vad vi gjorde, Monkis svarade: Koupp.
Aha, sa pojken.
Nästa gång hans familj ska in till Sala och handla på Coop misstänker jag att det sitter en pojke i baksätet som tror att det är kubb på gång.
Tack för att du är grym, åk hem till Krakow och fortsätt dominera i rollen som dig själv!