Soft sittning, Stel sittning och Vansinnig sittning.
Var inte glad i magen när jag vaknade idag efter hårt klånk till sex imorse, men det krävs liiite mer än en baksmälla för att jag ska missa ett tungviktarmöte mellan Nebbo och Fylkiz på en avslutande klassfika.
Själv var jag tämligen dassig, men det var en ren njutning att se två giganter vid ett och samma bord.
När jag inte satt i gräset och njöt av grabbarnas närvaro lirade jag fotboll med Fylkiz.
Han berättade att han i unga dagar lirade halvback i Vällingby och man såg vissa mittfältskvalitéer i hans blick och högerslägga.
Där lattjade vi runt, två poeter och män som står för vilka vi är, han i bebiblå skjorta och jag i rosa.
Benen var rätt rappa, men han är ändå i slutet av sin karriär så tanken slog mig: Han är fadern och jag sonen, det är dags för mig att ta över på mittfältet och på scenen.
En scen som vi lovade varandra att ses på, när vi tog farväl idag, är Grimsta IP när mitt Ljungskile och hans BP spelar i samma serie.
Vi har en grej ihop där, Fylkiz och jag, att vi gillar när små lag tar sig upp likt sagan om Åshöjdens BK.
Det var en alldeles lagom sittning, soft och ledig, man behövde inte känna sig som nån jävla outsider för att man föredrog att ligga i skuggan och lukta på blommorna istället för att sitta och gaffla vid kakfatet.
Platsen vi befann oss på var Enåker vid en åker hemma hos Nebbo där fåglarna satt i buren, Hammarbytröjan hängde på torksträcket och boomblastern(odjuret som Skörsten och jag kallar den) stog på bänken och spelade deffad Nennemusik.
Efter den softa sittningen blev det en runda hos Gud och grabbarna där Terror snackade strunt och Prällen yrade nästan lika mycket.
Men besöket var lätt värt det när man fick höra Ulrik utöka sin repertoar från Uuurandet till Edelweissande och vid det efterföljande minispexet även Black Sabbatherande, han var kunglig och gjorde mig stolt som tuppen.
Dagen, veckan, månaden, läsåret och folkhögskolelivet skulle avslutas med Stel sittning hade nått spån bestämt men jag pysslar inte med den prylen så jag vek av.
Tillsammans med Franz och Jillan gick jag hem och gjorde det enda rätta - beställde en hemkörning.
Nu har vi förflyttat oss från DET DÄR JÄVLA BORDET till myssunkiga källaren för ytterligare en typ av sittning, som om jag ska tolka bålen vi köpte för hattpengarna från poesiperformance´n, blir av den vansinniga typen.
Hade tänkt skriva en massa sentimental smörja nu men det kan jag göra när jag är bakis eller när jag kommit hem, nu ska jag inte offra gemensam tid när det är så jävla nära slutet.
Själv var jag tämligen dassig, men det var en ren njutning att se två giganter vid ett och samma bord.
När jag inte satt i gräset och njöt av grabbarnas närvaro lirade jag fotboll med Fylkiz.
Han berättade att han i unga dagar lirade halvback i Vällingby och man såg vissa mittfältskvalitéer i hans blick och högerslägga.
Där lattjade vi runt, två poeter och män som står för vilka vi är, han i bebiblå skjorta och jag i rosa.
Benen var rätt rappa, men han är ändå i slutet av sin karriär så tanken slog mig: Han är fadern och jag sonen, det är dags för mig att ta över på mittfältet och på scenen.
En scen som vi lovade varandra att ses på, när vi tog farväl idag, är Grimsta IP när mitt Ljungskile och hans BP spelar i samma serie.
Vi har en grej ihop där, Fylkiz och jag, att vi gillar när små lag tar sig upp likt sagan om Åshöjdens BK.
Det var en alldeles lagom sittning, soft och ledig, man behövde inte känna sig som nån jävla outsider för att man föredrog att ligga i skuggan och lukta på blommorna istället för att sitta och gaffla vid kakfatet.
Platsen vi befann oss på var Enåker vid en åker hemma hos Nebbo där fåglarna satt i buren, Hammarbytröjan hängde på torksträcket och boomblastern(odjuret som Skörsten och jag kallar den) stog på bänken och spelade deffad Nennemusik.
Efter den softa sittningen blev det en runda hos Gud och grabbarna där Terror snackade strunt och Prällen yrade nästan lika mycket.
Men besöket var lätt värt det när man fick höra Ulrik utöka sin repertoar från Uuurandet till Edelweissande och vid det efterföljande minispexet även Black Sabbatherande, han var kunglig och gjorde mig stolt som tuppen.
Dagen, veckan, månaden, läsåret och folkhögskolelivet skulle avslutas med Stel sittning hade nått spån bestämt men jag pysslar inte med den prylen så jag vek av.
Tillsammans med Franz och Jillan gick jag hem och gjorde det enda rätta - beställde en hemkörning.
Nu har vi förflyttat oss från DET DÄR JÄVLA BORDET till myssunkiga källaren för ytterligare en typ av sittning, som om jag ska tolka bålen vi köpte för hattpengarna från poesiperformance´n, blir av den vansinniga typen.
Hade tänkt skriva en massa sentimental smörja nu men det kan jag göra när jag är bakis eller när jag kommit hem, nu ska jag inte offra gemensam tid när det är så jävla nära slutet.
Kommentarer
Postat av: Camilla
Att de två giganterna dessutom diskuterade folkhögskolepolitik och droger var endast en bonus. Det där var nog den bästa, eller inte nog, det var den bästa avslutningspicknicken någonsin. Du var skjortiga bollCalle och jag fick smyga iväg och meditera på ett brunnslock utan att någon gnydde "knäppskalle".
Jag missade ju dig och Wernie när det var dags för kram-räd igår, så det får bli en tack för det här året-kram per blogg. Jag hoppas på fortsatta orddiskussioner med dig.
Trackback
