Att få varje ord att låta viktigt - DET är poesi.
Han går som en poet.
Han ser ut som en poet.
Han talar som en poet ska.
Namnet är Eric Fucking Fylkeson.
Fick samtal från legenden Fylkiz häromdagen.
Han är min VD och jag är hans rumpenisse på golvet, skulle man kunna säga.
I hans mun är det jag som är VD för poesiframförandet vi ska ha den 21;a, men i hans verklighet styr och ställer han från sin position i TV-soffan.
Samtalet var inget samtal för jag missade det så det blev en telefonsvararmonolog istället:
"Tjena Calle. Eric... Jag skulle bara höra med dig att allt är grönt inför första repet imorgon då på Café House här i Sala. Klockan tretton. Ehh, så att du. Jag vill gärna att du ringer till mig bara och säger att, att, att ni kommer så att jag. Jag har, det var ju ett tag sen vi hördes av nu, nu börjar det ju närma sig dagen för framträdandet 21;a maj. Och du kan ringa mig, du kan ringa mig på hemnumret för jag sitter här och titt, tittar på Snooker-VM å de é ju semifinaler i Snooker nu på, på kvällen. *gör uppehåll för andhämtning och frustande* Det är Ali Carter mot, mot Joe Perry i andra semifinalen, tänkte jag på kvällen här. Så att du, du kan ringa. Det är 0224 då, åsså #####. *upprepar hela numret igen* och tala om hur, hur läget är. Jättebra. Hej..."
Det är en övergrym konst att kunna tala så att folk lyssnar.
Varje förbenade ord som kommer ur Fyliz käft är poesi.
Han får sitt tomma pladder om biljard att låta som världens viktigaste grej.
Redan när han häser fram startfrasen "Tjena Calle. Eric..." så skulle en människa som inte förstår svenska kunna tro att han berättar om livets mening eller sin katt Harrys plågsamma död.
I´m impressed.
Man vet att en person är något när han bär getinggul basker.
Han ser ut som en poet.
Han talar som en poet ska.
Namnet är Eric Fucking Fylkeson.
Fick samtal från legenden Fylkiz häromdagen.
Han är min VD och jag är hans rumpenisse på golvet, skulle man kunna säga.
I hans mun är det jag som är VD för poesiframförandet vi ska ha den 21;a, men i hans verklighet styr och ställer han från sin position i TV-soffan.
Samtalet var inget samtal för jag missade det så det blev en telefonsvararmonolog istället:
"Tjena Calle. Eric... Jag skulle bara höra med dig att allt är grönt inför första repet imorgon då på Café House här i Sala. Klockan tretton. Ehh, så att du. Jag vill gärna att du ringer till mig bara och säger att, att, att ni kommer så att jag. Jag har, det var ju ett tag sen vi hördes av nu, nu börjar det ju närma sig dagen för framträdandet 21;a maj. Och du kan ringa mig, du kan ringa mig på hemnumret för jag sitter här och titt, tittar på Snooker-VM å de é ju semifinaler i Snooker nu på, på kvällen. *gör uppehåll för andhämtning och frustande* Det är Ali Carter mot, mot Joe Perry i andra semifinalen, tänkte jag på kvällen här. Så att du, du kan ringa. Det är 0224 då, åsså #####. *upprepar hela numret igen* och tala om hur, hur läget är. Jättebra. Hej..."
Det är en övergrym konst att kunna tala så att folk lyssnar.
Varje förbenade ord som kommer ur Fyliz käft är poesi.
Han får sitt tomma pladder om biljard att låta som världens viktigaste grej.
Redan när han häser fram startfrasen "Tjena Calle. Eric..." så skulle en människa som inte förstår svenska kunna tro att han berättar om livets mening eller sin katt Harrys plågsamma död.
I´m impressed.
Man vet att en person är något när han bär getinggul basker.Kommentarer
Postat av: Camilla
Vem har sagt att poesi måste rimma och innehålla metaforer? Inte Fylkis.
Postat av: Kapten
Inte han inte.
Trackback
