AndersEllerKim

Har nu insett att jag inte bara är en positiv ledare utan även en stor ledare som lite mindre ledare försöker synas tillsammans med.
Detta upptäckte jag då jag såg bilden från i förra veckan på mig och två andra makthavare inom Salas underhållningsbransch.
När jag och mitt poetcrew gav oss ut på stan för att hitta lämplig plats till vårt skådespel i maj lyfte jag fram två erfarna killar i rampluset.
Trots sin rutin från stora scener och handslag med berömda mogna män blev de som små spattiga skolpojkar när de fick äran att lyssna till mina tankar om busshismen, klimathotet och medias roll på 2000-talet.
För att inte tala om när jag beordrade min flickvän att ta en bild på oss och de fick stå på var sin sida om mig, då började det rinna gul vätska längs parketten.
Själv är jag trots min framgång oerhört ödmjuk inför dessa grabbar, arenabossen Lärkan och poetlegenden Fylkiz.

 Lärkan, Kapten Sylt och Eric Fucking Fylkeson.
(Ni ser ju själva vilka som är glada som barn för sällskapet och vem som tar detta som en dag på jobbet)