AndersEllerKim

Eftersom vi inte har några vänner med villor fick jag och mina killar styra kosan mot fjortisarnas brygga i en av Bästkustens byar Grebbestad.
Grebbestad är även känt som Bert Karlssons andra hem då han sedan 30 år tillbaka har sommarställe där, lägger ner hela sin själ i samhällets turistnäring och för tillfället styr uppbyggnaden av en stekarplaya nere vid vattnet.
Vid fem startade kalaset med två ljumna och en dusch på Alkiskroken.
Halv sju gick bussen från Uddevalla med John-John, Aggan, Midda, mig och 60 pojkar och flickor i åldrarna 13-20 år.
Större delen av färden tillbringade jag bredvid stekaren Mattias från Ljungskile, en moderat som tyckte naturvetenskapliga programmet i Uddevalla var för lättviktigt för honom så han bytte till ett privatgymnasium i Blöteborg.
Aningen fin i kanten för min smak, men när Midda spelade dåliga låtar för honom samtidigt som han sörplade i sig en budgetbärs från en av småflickorna så var han riktigt trevlig.
Väl framme i G-town som grabbarna kallar det, gjorde vi en uppmärksammad entré då John-John pissade på dåligt vald plats och en gormande kärring på en intilliggande balkong bestämt informerade om att det vansinniga brottet fanns förevigat i videokameran hon höll i handen.
Puss på dig, Hjärtat, sa vi och vandrade bort mot bryggan.
Där fick man vara rapp som en ryss om man ville fortsätta dricka medhavt, något vi lyckades med så länge vi stog på benen.
Men när vi satte oss ner för lite samkväm och chill out högg en av de 382 patrullerna lika blixtsnabbt som Nihat när Petr Cech tappar inlägg.
Aggan var därmed en halv Koskenkorva fattigare, John-John däremot var en polisbrud att fira semester i Monaco med rikare.
Efter att ha träffat på mina småsyskons polare på bryggan kände jag mig lite väl gammal och kom efter scanning i minnesbanken på att jag inte träffat en enda jävel som rimligtvis skulle kunna vara en dag äldre än mig själv, varken på bussen ut eller längs bryggan.
Mina killar var näst äldst, efter mig, och de är ett och två år yngre än mig.
Huvudsaken är väl att man har kul, sen om man har det i McDonald´s bollhav med pojkar och flickor 2-7 år eller på Harrys i Skövde med kvinnor och män 18-62 eller med Bäckefors Boulegäng bestående av damer och herrar 67-88 spelar väl noll komma noll roll.
Men man undrar ju om man är rätt man på rätt plats ändå i ett sånt läge.
Efter möten med ynglingar beslutade vi att testa Grebbans krogliv, något som visade sig positivt.
Där inne dansade vi och skålade, jag jobbade till och med in ett skott, något som sker en gång i halvåret och i fyra svep.
Hemresan gick lugnt och städat tillväga, hos Charlie blev det en klassisk mosbricka och efterfestade gjorde jag lika klassiskt vid MSN på Alkiskroken.
Sen somnade jag på madrassen i arabernas vardagsrum för att vakna upp dagen därpå och må precis lika mycket skit som jag alltid brukar göra.
Det var en trevlig midsommar, men något firande är synd att säga att det var, mer en fest i mängden som inte kommer gå till historien.
Men såna måste ju finnas för att andra fester ska sticka ut och gå till historien så man får se detta som en dag på jobbet.

    
   
1. Innan bussbytet är truppen samlad och då är platsen naturligtvis den prestigefyllda allra längst bak.
2. Efter bussbytet är det jag och ModeratMattias som slår våra påsar ihop.
3. John-John sprider sina inre safter och fångas på bild av en dam med hjärtat på fel ställe.
4. Bryggan erövras av Bästkustens hövdingar.
5. Fotograferna flockas och John-John poserar världsvant vid vattnet.
6. Efter att blixtarna smattrat klart är han lika ödmjuk som innan och öppnar gylfen för precis vem som helst.
7. Sen bytte vi miljö och på parketten var det Aggan som vinkade in blondiner i sin famn.
8. Slutligen blev det en sittning med Frida Leo och hennes crew innan det bar hem efter avslutat arbete.