AndersEllerKim

Jag är bögigt pigg och morgonpromenixar eeevery fucking single day när jag är hemma.
Det är Farmor, jag och Fajsi som fotgängar från vårt gula tegelhus i Norra Hökedalen till byns enda busskur i Södra Hökedalen.
I busskuren sätter vi oss alltid en kvart och tar in naturen, låter Fajsi få gott om tid att lukta på blommor och andra grabbars avkomma samt språkar om vatten och vind.
Det är sen, på hemvägen, som dessa "Farmorhistorier" kommer till, det är då vi kommer in på samtalsämnen som är fylllda av motsättningar och trissar upp oss båda.
Jag vettefasen vad det är med just hemvägen, varför uppkommer inte dessa diskussioner på ditvägen eller i busskuren liksom.
Men desto bättre för sanningshalten i mitt återberättande av Farmorhistorierna, att jag slipper memorera ordväxlingarna allt för länge.
Fem minuter brukar jag behöva ha dem i skallen innan vi kommer hem till dörren och jag kutar upp för trapporna till mitt rum och dyker ner i blocket.
Här har vi den senaste debatten, bara för er som väntat och väntat när er favvoblogg varit uuur funktion:

Farmor: Nu tycker jag att du visar tendenser till att vara illa ute igen.
Jag: Vadå illa ute?
Farmor: Nej, nu dricker du flera gånger i veckan och håller på.
Jag: Jag lever, ja. Nenne har sagt att man måste göra det, det viktigaste för en skrivare är att leva.
Farmor: Vem?
Jag: Nenne.
Farmor: Vem é det?
Jag: Läraren på skolan.
Farmor: Du, de där lärarna du hade verkar vara riktiga flummare.
Jag: Ja men det är bra! Var inte nedlåtande när du säger flummare, det är något positivt. Säg vidsynta istället.
Farmor: Man måste väl inte supa för att man lever?
Jag: Alla poeter super.
Farmor: Jo, jag vet det...
Jag: Jag har läst i Fylkesons böcker om hur han träffat sin poetvän Per-Eric Söder, gått ner på Södermalm och tagit några pilsner.
Farmor: Du, ta och släng de där jävla böckerna!
Jag: Nej, jag brinner för detta. Jag vill träffa människor, uppträda, skriva och utvecklas inom något jag mår bra av. Jag ska inte va på nån jävla fabrik. Du hade varit nöjd om jag hamnat på Lear, vad är det för liv? Hur kul liv har Olsson haft det när han ser tillbaka på att först varit lastbilschaffis och sen fabriksarbetare? Jag vill se tillbaka på ett liv jag velat leva och gjort saker jag brunnit för.
Efter den utläggningen blev det en ljuvlig tystnad.
Jag hade inget mer att tillföra, fantastiskt nog inte hon heller.

 
Ett tillfälle då vi aldrig kommer på kant med varandra är när hon vevar i grytorna för där är hon allsmäktig, finns inget att invända emot.
Probably the best kokerska in the hole wide world.