AndersEllerKim

Intro: Detta är tredje raka inlägget som är sådär halvdant och blekt.
En bra bloggare skriver inte om vad han äter, har på sig eller tycker om dagens väderlek utan att det är övertänkt och förärat med en näve tyngd.
Jag brukar vara en bra bloggare men nu har jag visat mig från en dålig sida flera gånger på raken vilket egentligen inte är okej.
Till mitt försvar vill jag framhäva: Det kommer mera. Det kommer annat. Håll ut, mina Hjärtan.

Innehåll: Befinner mig i Tjockholm för andra gången på tre veckor, är här i affärer som man säger.
Blev medtagen till ett lite väl bögigt ställe igår när jag anlände, Kulturhuset vid plattan.
Tog hissen upp på taket, var hungrig som en varg efter sju timmars resa endast innehållandes ett par svettiga paprikafrallor.
Menyn var manlig. NOT.
Sallader med bönor och bögerier var tamejfan det enda de hade på menyn.
Först tänkte jag vara vrång och bitter, vänta tills sällskapet gayat klart och sen ta en stadig burgare från det amerikanska köket.
Men jag kände att det var dags att visa lite flexibilitet och ta seden dit jag kom.
Vinkade in en blöt sallad för 88 riksdaler, en kyckling och bacon utan bacon.
De två små kycklingbitarna var ätbara, visst, men soyan och ogräset var ej okej.
Försökte gilla läget men det gick bara inte, klånkade i mig min Staropramen och informerade herrskapet om nästa anhalt: Det amerikanska köket.
Där mättades min kropp, vi införskaffade festmaterial, åkte hem och jobbade med burkarna.
Min dragare av det alfabetiska vapnet hade migrän vilket fick både honom och mig att vaggas in i vapenvila.
Idag vaknade vi därmed tämligen pigga, varför vi nu kan skeppa in hutlösa mängder Kosken+Bravo=Välmående.
De närmaste vet vad jag har i kikaren, för er andra kan jag bara läcka lite om ett topphemligt projekt.
Jag ska ut på vägarna.
Jag ska revoltera.
Det är mycket nära nu.
Skål för Screwdriver!

PS. Och detta med bilder funkar jättebra på dåliga datorer. DS.