AndersEllerKim

Nu lämnar jag Gurkstaden och internetmöjligheterna, ni kan inte räkna med inlägg på två veckor från och med idag.
Ska åka hem till Hökedalen och tvätta kläder inför min resa till Polska.
Jag och Monkis lovade varandra att vi skulle ses ganska omgående för att inte vår vänskap skulle rinna ut i sanden(Östersjön) som den lätt gör när geografin begränsar möjligheterna.
Nu i sommar skulle jag komma till henne och i höst, vinter eller vår ska hon få uppleva Hökedalen som hon har farliga, sagolika bilder av.
Jag har längtat som en SUKINSYN efter att den dagen som kommer att komma på fredag, när min resevapendragare John-John och jag landar i Warszawa, eller Wawa som Monkis säger, ska komma.
Sen den där filmiska löpningen till en flyttpackande Monkis vid Lennartssons farsas bil och farvälet bakom häcken framför Max-Åkes bil, som hör hemma i mina memoarer och inte här, har jag tuggat i mig varje dag med en målmedvetenhet som på tal om filmer närmast kan liknas vid Rocky Balboas förberedelser inför fighten med Ivan Drago.
Boxas ska vi dock inte göra, mer dricka Dworek, hälsa på Draken, hitta en brud till John-John, spela biljard, spela snabbiljard, spela koupp, spela plump, gå promenader, prata om livet, böga vid turkosa vattnet, ta bort skit från näsorna och repetera introt av Cottonfields.
Eller bara sitta och umgås åtminstone.
Vet inte hur mycket man hinner på en vecka, man kanske bara hinner tänka på hur kort tid det är kvar hela tiden.
Har en påträngande känsla att detta farväl kommer vara än mer djävulskt än det förra och det vill fanimej inte säga lite.
Redan nu tänker jag mer på vilken tröja som ska få äran att lipdeppsnoras ner på flyget hem än på hur underbar den polska veckan har alla förutsättningar för att bli.
Hallå, din pussitiva pajas!
Hallå!

John-John följer alltså som vanligt med när nya marker ska utforskas, vi har liksom blivit en oskiljaktlig Partypatrull.
På Winnerbäcks topp tre har vi redan prickat av Köln(Kiel - det är samma!) och Västerås, endast Kracke återstår.
Sen har vi liksom gjort ALLT tillsammans, vettefan hur vi ska gå vidare därefter, antingen börjar vi om och tar alla tre ett varv till eller så får vi väl höra med typ Håkan Hellström vilka resmål han har på sin topplista.
Vid Kielresan försatte John-John mig i ett trubbel som ledde till att jag var tvungen att stanna på tysk mark längre än beräknat.
Jag var inte så glad den gången, men om han gör så jag blir tvungen att stanna kvar lite extra i Polen så är vi kvitt.

Vad som hänt och inte hänt kommer säkerligen redogöras här i slutet av månaden så titta in igen då, under tiden får ni gärna hålla era tummar för att jag får en trevlig resa.
Puss och kram på ett tag, mina gullungar!

 Hon är lika kunglig som kortet i hennes panna. 
 Vi är lika mycket party som jag är svettig i pannan.