Idag är jag Gurkstadens dassigaste gubbe.
Sitter hos Pullisongen nu.
Skönt att kunna blogga med ett fungerande internet, till skillnad från i Farsta, dessutom med möjlighet till bildvisningar.
Vet inte när jag ska åka härifrån men oavsett så ska jag försöka bjussa på några av de bilder jag samlat på mig.
Är bakfull och märvärdigt låg.
I och med att jag alltid är så aktiv och omkringflackande blir det att jag grottar ner mig totalt när det är tyst, lugnt och inget händer.
Man tycker ju att det borde vara skönt att landa lite efter en händelserik dag som den igår(mer om den senare i separat inlägg) men jag blir bara hispig och deppig.
Att en viss karaktär spökade i mina drömmar inatt gör inte den tunga dagen lättare att tackla.
För att ha något att göra har jag scrollat lite i bloggens historia.
Jäkligt kul att ha blogghistoriken på det viset, oerhört många och starka minnen som bevaras och kan friskas upp när man än känner för det.
Ruggigt att det snart är sen som Cissi knackade på internatdörr nummer 14 och jag var tvungen att gömma ölburkar och Coopskylt.
Kan känna exakt samma känslor igen, som jag hade vid olika tillfällen när jag läser vissa inlägg, jag hade inte behövt förstärka med att spela "Breaking free" som jag nu gör.
Ibland undrar man varför man plågar sig själv, fast det kanske är romantiskt i detta fall.
Kanske.
En göteborgare skulle kalla detta galghumor.
Jag är inte göteborgare trots att många tror det.
Idag är jag en västeråsare som mår skit och tar till det mest desperata medlet i ett självmordsförsök.
Nej, självmordsförsök är det inte, mer en sysselsättning vilken som helst, för att det ska hända nånting denna deppdag.
Och nej, denna bild är bara gestaltande, inte arrangerad här och nu, så jävla spexig är jag inte idag om nån skulle tro det.
