AndersEllerKim

Dagen D.

The final countdown.

Storgiget.

Du namnar det.

Trodde jag skulle vara skitglad när jag vaknade, men istället var jag nedstämd och gråtfärdig.

Det kändes så himla vemodigt att det var sista dagen på jobbet med grabben, min Janne Sheriff.

Jag gick till snickerboa med nedsänkt huvud, men när jag knackade på och Janne öppnade blev jag genast på gott humör.

- Upp med huvet, idag är ju den bästa dagen. Du ska få jobba ihop med mig på riktigt, detta har du förtjänat, gubben! sa Janne och log.

- Jag gör vad som helst för dig, Janne, sa jag och tittade upp på honom.
Sen satte vi oss på var sin sida av bågfilen och tuggade i oss ett gäng ostmackor var samtidigt som vi läste herrmagasin utan att byta ett ord, as usually.
Efter det bar det av till dagens arbetsplats som var personaltoaletten.
Janne skulle byta brundelare och kamgasare på tändaren och dasslocket och jag fick assistera honom.
Min största uppgift var att skydda Janne från alla Bräckeburgare som flög runt i luften, Janne är allergisk mot såna.
Allting gick som på en dans och vi jobbade i en underbar symbios med varandra.
Inget varar för evigt och klockan 16.08 var det slut på allt det roliga.
Janne följde med mig till dörren.
- Jag vill inte skiljas från dig, Janne, sa jag.
- Var sak har sin tid, svar ade Janne.
- Jag kommer aldrig glömma dig, Janne Sheriff.
- Och inte jag dig heller, Syltegubben.
Sen pussade Janne mig i pannan.
Då rättade jag till hans glasögon som satt lite snett.
Då nöp han mig i stjärten och sken upp i sitt bredaste Janneleende någonsin.
Sen stängde han dörren.
Jag vände mig om och var inte ett dugg sorgsen, bara glad över den tid jag fått tillbringa med Janne.
Var sak har sin tid, som Janne sa.

 Känns skönt att veta att bilden av oss för alltid lever kvar i snickerboa och i mitt och Jannes hjärta.