Ska jag märka mig för livet eller förbli obränd?
Jag har varit anti-tatueringar större delen av mitt liv.
Har ansett att det bara är drägg, gangsters och medlemmar i de stora motorcyklistgängen som tatuerar sig.
Att jag själv skulle skaffa en har varit helt uteslutet.
Fram tills nu.
När jag såg Junnes tatuering i lördags blev jag riktigt sugen.
Ska jag ha en tatuering ska det vara med ett tydligt budskap, något jag vet vet VET att jag kan stå för tills domedagen.
En tatuering jag inte behöver lägga ett plåster över för att mina barn inte ska se, ett märke jag inte skäms över när jag sitter i gungstolen på ålderdomshemmet Tussilagon om 70 år.
En drake på magen eller en daimtårta på vaden tycker jag ser fruktansvärt löjligt och framför allt meningslöst ut.
Ska det vara, så ska det vara gjort med huvudet.
Zlatan har lockat mig i ett par års tid nu men inte förrän jag såg live, på nån i min närhet, har jag tagit tanken på allvar.
Både Zlatan och Junne har familjemedlemmars födelsedata inskrivna på sina kroppar.
Zlatan har sin pappas på ena underarmen och sin mammas på den andra.
Junne har sin mammas över bröstet.
Jag kan snart ha farmors på underarmen.
Hade varit så jävla mäktigt.
Större hyllning går inte att få än att se sitt födelsedata på en annan människas kropp.
Att springa runt med David Leinars ansikte utanpå sitt eget är en sak, detta är på ett annat plan liksom.
Man kan inte vara mer emot tatueringar än farmor och det är nog hennes mardröm att jag skulle komma hem med en tatuering, det skulle vara den totala undergången i hennes ögon, för det är bara dåliga gubbar som tatuerar sig i farmors värld.
MEN om det var ett tecken på min gränslösa kärlek till henne i form av hennes födelsedata på min underarm, då hoppas jag hon skulle se mellan fingrarna.
Har ansett att det bara är drägg, gangsters och medlemmar i de stora motorcyklistgängen som tatuerar sig.
Att jag själv skulle skaffa en har varit helt uteslutet.
Fram tills nu.
När jag såg Junnes tatuering i lördags blev jag riktigt sugen.
Ska jag ha en tatuering ska det vara med ett tydligt budskap, något jag vet vet VET att jag kan stå för tills domedagen.
En tatuering jag inte behöver lägga ett plåster över för att mina barn inte ska se, ett märke jag inte skäms över när jag sitter i gungstolen på ålderdomshemmet Tussilagon om 70 år.
En drake på magen eller en daimtårta på vaden tycker jag ser fruktansvärt löjligt och framför allt meningslöst ut.
Ska det vara, så ska det vara gjort med huvudet.
Zlatan har lockat mig i ett par års tid nu men inte förrän jag såg live, på nån i min närhet, har jag tagit tanken på allvar.
Både Zlatan och Junne har familjemedlemmars födelsedata inskrivna på sina kroppar.
Zlatan har sin pappas på ena underarmen och sin mammas på den andra.
Junne har sin mammas över bröstet.
Jag kan snart ha farmors på underarmen.
Hade varit så jävla mäktigt.
Större hyllning går inte att få än att se sitt födelsedata på en annan människas kropp.
Att springa runt med David Leinars ansikte utanpå sitt eget är en sak, detta är på ett annat plan liksom.
Man kan inte vara mer emot tatueringar än farmor och det är nog hennes mardröm att jag skulle komma hem med en tatuering, det skulle vara den totala undergången i hennes ögon, för det är bara dåliga gubbar som tatuerar sig i farmors värld.
MEN om det var ett tecken på min gränslösa kärlek till henne i form av hennes födelsedata på min underarm, då hoppas jag hon skulle se mellan fingrarna.
Kommentarer
Postat av: Guc
Jag har fixat en tatuering med ett tydligt budskap, något jag vet vet VET att jag kan stå för tills domedagen. För mer info, spana in min blogg.
Postat av: Akinnah
Näemen köp din farmor blommor istället - eller ge henne en kram.
En tatuering ska vara unik och nu har du redan avslöjat att det inte ens är din idé från början... Det går inte att ångra sig.
Trackback
