Några rader poesi.
Flera i klassen är här för att lyckas som poeter, jag hade inte mycket poesi i tankarna när jag sökte hit utan andra typer av texter, främst längre.
Men vi kommer testa på alla typer under utbildningen och jag högg in på poesin idag.
Mitt sätt att dikta ligger nog väldigt långt ifrån de andra i klassen och de seriösta, fina och riktiga poeterna.
Vi skulle jobba två och två, killen som läste min dikt garvade och sade sig vara imponerad så helt okej i minst en persons ögon verkar det vara och det är inte tokigt för en nybörjare.
Ska bli riktigt kul att se vad lärarna och de andra i klassen tycker.
Vi hade i uppgift att göra en miljöbeskrivning, såhär ser min tolkning av den miljö jag ansåg mig befinna mig i, imorse, ut:
"De dödas gäng bakom mina gardiner kan inte må godis
Mattans välmående går att ifrågasätta
Måste vara nån riktig pajas som har jobbet nuförtiden
Ingen som gillar sitt jobb presterar på såhär låg nivå
Det är inte direkt Bob som kör klipparen längre
Den där Bob
Vem é han? som Mange Schmidt hade sagt
En legend för ingenting
Vålnad, spöke, lallare, blyger, trötter, hovnarr
Solen har sett sina bättre dagar
Måste vaknat med strålarna inåt och värmen i kors idag
Sådär eggande och alldeles för på
Jag vill ju ha den som sitt vanliga jag
För att inte tala om det ensamma trädet
Trädsorter kan jag noll och ingenting om
Men just detta kan jag snart kalla för mitt
Mitt kompostträd
Har matat grabben med bananskal, extra och oboyskvättar sen jag kom
Antingen blommar han ut eller så dör han
På tal om döda
Rutorna här
Vem bryr sig om dem? börjar man undra
Dreglat, spottat, ollat, grisat, svinat, slickat, äcklat, smörjt, slitit, rivit
Döingarna saknar Bob från 1963
Ingen vet
Kapten Sylt"
Såhär ser en poet ut.
Såhär ser jag ut när jag är mig själv som allra mest, föga lik mannen ovan.
