AndersEllerKim

Såhär gick det till när GIF Sundsvall blev allsvenskt igen:
Ljungskile mötte Sundsvall hemma förra lördagen, i Superettans sista omgång 2007.
Ljungskile var redan klara för Allsvenskan och hade inget mer att spela för än hedern och tränaren David Wilson.
Wilson blev värvad från Ljungskile till Sundsvall förra året men fick sparken efter en dålig start och återvände till Ljungskile igen.
Han lär ha varit småsugen på att sätta käppar i hjulet för grabbarna.
Nu blev så ej fallet, Giffarna vände 0-2 till 4-2.

Jag var där med mina vänner i Hakan Boys - Skörsten, Quimmen och Midda.
Sen var även Uski från Örebros supporterklubb Kubanerna med för att studera den omtalade Leinardo.
Uskis kommentar om Leinardo: Vad majestätisk han är!

Mina firmavänner i HB hävdade efter matchen att det var jag som lyfte Giffarna ur underläget.

Jag hade retat mig på Giffarnas lagkapten PEO(Patrik Eriksson-Ohlsson) hela matchen, på hans utseende, spelstil och utstrålning.

Efter cirkus en timme brast det för mig och jag röt i från tårna: PEO! PEO! Pajas!

Trots att han var inne i spelet så hörde han mig, vände sig om och fyrade av ett flin.

Efter detta gick laget från 1-2 till 4-2 och det kan enligt vissa alltså varit min förtjänst, då jag gav pajasen PEO nödvändig energi att pumpa sina lagkamrater med.
Naturligtvis hade jag en baktanke med allt detta, Sundsvallsseger var mitt mål.
Nu slipper Ljungskile möta Häcken nästa år och det hade garanterat varit värre än att möta Sundsvall som nu blir fallet.

 Ljungskiles vapen i supporterväg 2008.  Pajasen PEO.