AndersEllerKim

Efter matchen mellan Ljungskile och Sundsvall bjöds det på ett galet godisregn intill planen.
Av deltagarna i regnet att döma var det riktat främst till de lite yngre varelserna.
Uppskattningsvis var alla 3-13, utom jag som är 22.
Jag såg min chans att få gratisgodis och när alla var så små kände jag att det var en straffspark jag bara inte kunde missa.
Jag kastade mig hämningslöst rakt in i högen av kids, väl där inne insåg jag att det inte var alls på den nivå jag trott.
För det första trodde jag att jag skulle bemötas med respekt på grund av min ålder, storlek och pondus, men det var helt tvärtom, knoddarna kissade på mig.
Sen hade jag förväntat mig lite härlig, uppsluppen stämning och känslan "vad kul vi har här allihopa, här är en godis till dig och här är en till mig" men ack vad fel jag hade.
11:e september är ett datum som bleknar i jämförelse med 27:e oktober efter detta.
Det var krig i sin mörkaste form.
Slagen haglade från alla håll och det skreks nazistiska kommandon tvärs över massan.

"Raus! Raus! Eine grose poet und monster kommen von links! Sieg godis! "

Jag har aldrig varit med om liknande, ett tag var jag orolig att mina dagar var räknade.

När en kille som såg ut att vara fem år och heta Pontus fällde krokben på mig svartnade det för ögonen.

Jag delade ut en lite för hård uppercut, han började grina och ropa slagord som "Mamma!" och "Hjälp!".

Detta fick mig att inse min begränsning, slaget var förlorat, nu handlade det om att dö eller dödas.

Jag brottade ner en liten flicka, nöp en gräddkola och stack iväg till bilen.

Det kunde slutat riktigt, riktigt illa men jag är oerhört glad att jag är en av de överlevande efter 27:e oktober.