Det stora franska spöket från Tjockholm.
Tjiiina!
Nu sitter jag i min gode vän Rullssons lägenhet i Västerås.
Somnade ett inatt och vaknade ett idag, en tolvtimmarssleep som var rejält nödvändig efter omkringflackandet igår.
Först åkte jag till Västerås för att lämpa av min(som vanligt) väl tilltagna packning i en förvaringsbox på centralstationen i parkernas stad.
Sen bjöd jag med Rullsson på den tre mil långa tågresan till Sala som tack för att han hängde med som moraliskt stöd.
Väl i Sala upptäckte vi ganska omgående en skum filur med freestyle, en lite väl tjock bok och allmänt skum uppenbarelse.
Jag och Rullsson tittade genast på varandra och sa i kör: Det där spöket ska garanterat på informationsträffen om skrivarskolan. (nåja, ungefär så sa vi)
Sen gick jag och Rullsson till busshållplatserna för att vänta på den buss som skulle ta oss de åtta kilometrarna till Kumla Kyrkby, där Tärna folkhögskola är beläget.
Vi visste inte från vilken hållplats vår buss skulle gå men gav oss faan på att den plats spöket ställde sig på var den rätta.
När sedan buss 65 kommer glider den mycket riktigt fram till spöket...
När vi sedan gick av på samma hållplats kände vi oss 100% säkra på att spöket var en konkurrent/möjlig framtida studiekamrat till mig, ända tills han skenade förbi skolan när vi vek av mot receptionsdelen.
Sedan dröjde det 45 minuter innan det var dags att köra igång med informationen om skolan och som på ett brev på posten, vem smög inte upp bakom ryggen på oss, ljudlöst?
Jo, visst fan var det SPÖKET!
Gruppen som kommit för att lyssna bestod av mig och sex personer till.
Spöket och en tjej med kläder från 60-talet, båda i min ålder, han stockholmare med franskklingande gaynamn och hon från Vingåker.
De fyra andra var skrämmande gamla, två mellan 40 och 50, två mellan 60 och 70.
Härkomst på dessa; Sala, Västerås, Valbo och Skokloster.
Mina första tankar var, 1: Detta verkar inte vara svea rikes mest attraktiva utbildning, 2: Detta är inte min typ av folk, att tillbringa ett år med dessa kommer sluta med en snara runt halsen.
Sedan lugnade jag ner mig en aning när det framgick att, 1: Detta var en informationsträff, inte en antagningsträff, alltså var detta endast de nyfiknas gäng. 2: De fyra gamlingarna sökte en distanskurs och har således ingen indirekt vision om att bli mina klasskompisar. 3: Årets skrivarskoleklass består av elva elever så dessa två skummisar kan i värsta(om de kommer in) och bästa(om resterande åtta är mer hundra i mina ögon) fall vara de stora ytterligheterna i klassen.
Ni behöver inte skriva kommentarer om att jag, 1: Är väldigt dömande - för det är ni också. 2: Mycket väl kan hamna utanför denna klass och således bli kissad i ögat av dessa "skumma ytterligheter" för det är jag medveten om och jag sätter mig inte över dem skrivarmässigt bara modemässigt.
Nåväl, nog om detta.
Själva utbildningen verkar vara helt i min smak och absolut intressant!
Om man jämför skolans arkitektur och möjligheter med dem jag tidigare bekantat mig med på folkhögskolorna i Ljungskile, Umeå och Molkom så kan ju de tre sistnämnda köra upp något stort i rumpen.
Det var en oerhört "stimulerande miljö" som en av gamlingarna kommenterade det, det fanns ett väl tilltaget gym och egen simbassäng som "oftast är ledig, gratis och bara att bada så mycket man vill i".
De två största minusen är att kollektivtrafiken var under all kritik - "det går EN buss på lördagar om man ringer och beställer den men det går NOLL på söndagar" - och att jag inte kan bemästra skolans kaffeautomat.
Antagningsbeskeden skickas ut närmsta veckorna så det är bara att hålla tummarna.
Om jag kommer in nån mer stans så ligger denna skola bra till, hur som helst.
Vem vet, kanske är man Västmanlänning i Augusti.
Och vem vet, kanske är man också dödspolare med ett spöke man hade nedvärderande förutfattade meningar om några månader tidigare. :)