AndersEllerKim

Milaneserna piskade upp Liverpoolarna med 2-1, precis som jag trodde på förhand.
Det kändes verkligen som att Milan var hungrigast på framgång efter finalförlusten för två år sedan.
Att dessa två är världens två bästa lag är det inget tu tal om, speciellt inte med tanke på att båda spelade sin andra svampcupsfinal på tre år.
Summan av varje enskild spelare är inte högst i dessa två lag, där slås man på fingrarna av både Chelski, Man United och Barcelona, men det handlar om LAGET.
Balansen är det viktigaste för att nå framgång i fotboll, precis som det är i övriga livet.
Det är som jag sa till den gode Johnnie förut, apropå sköna sällskap.
Jag påtalade att konstellationen vi bakade ihop när vi var ute och åkte med Johnnie´s femcylindriga TurboVolvo för en månad sedan var den bästa möjliga.
Bilen innehöll då Perra, Skötch, Rullsson, Johnnie och mig.
Jag mös när vi pratade om det, tidigare idag, men Johnnie sa att det säkert kommer bildas än goare gäng i framtiden.
Han menade troligtvis goare på så sätt att det kommer innehålla mer spektakulära individer i sammansättning, likt Chelski.
Men vad jag menade var ett sorts socialt Milan, den ultimata balanseringen av ett sällskap på fem personer.
Vi fem är det kompletta laget, den perfekta femsitsen i Turbon.
Vi har allt; Ett par som kan städa, ett par som kan ha på sig nummer 10-tröjan utan att skämmas, ett par med skyttekungspotential, ett par kaptener, ett par tvåvägare.
Vi är inte de fem mest spektakulära, men vi är tveklöst de fem som tillsammans lyfter varandra till en maxprestation som övergår alla andra sällskaps.
Vi är fem stora vinnare.
Precis som Milan är elva stora vinnare.
Med den enkla skillnaden att Milan bara har en(1) enda nummer 10.