AndersEllerKim

Att drömma kan vara riktigt jobbigt, man kan liksom inte styra alls vart de ska ta vägen.
Det är riktigt läskigt att vakna upp och svettas i mörkret, de där två första sekunderna när man inte vet om det är en dröm eller verklighet, är kusliga.
Samtidigt kan man må skit på att vakna ibland, när man velat leva vidare i drömmen, sett hur det slutat, lite som att det är en saga med en själv i huvudrollen.
I förrgår natt drömde jag en jäkligt sjuk grej, att det kom upp en sjukt lång blöt ål ur mitt urinrör. Fan vad rädd jag var när jag vaknade, var tvungen att kolla runt i kalsongerna så inte ålen var där.
Inatt drömde jag om min första kärlek Danielle, som var min klasskompis från ettan till nian.
Det är ju inte direkt så att jag går runt och fantiserar om varken blöta ålar i urinröret eller Danielle om dagarna, man kan ju undra var dessa båda ämnen kom ifrån.
Läppen drömmer förresten om Markus Rosenberg.
Vad Skörsten drömmer om kan vi bara gissa.