Onsdagen på Lane Loge.
Trevlig förfest med diverse busringningar och andra prylar.
Innan första ölen var slut var jag på fyllan, skulle jag vilja påstå.
Sjukt men sant.
Det har hänt att jag druckit en 75;a utan att känna mig nämnvärt påverkad.
Det är ännu sjukare fast åt andra hållet.
Inte lätt att hitta balans i kundkorgen på Apoteket Röda Näsan när det slår så olika.
Onödigt att köpa ett flak om det räcker med två 33 cl och trist att bara köpa en kvarting om man behöver två helrör.
Det bästa är väl att hålla sig till apelsinjuice, som Olsson brukar säga.
Vi(Aggan, Quimmen, Karlavagnen, Skörsten och Jag (John-John och Perra var redan där) begav oss till Lane Loge för att dricka lite bärs och mingla bland likasinnade Lasse Stefanz-fans.
Dansbandarna var en besvikelse, det må jag säga.
Cover bandet spelade sköna låtar däremot, jag gillar alltid cover band.
Men basisten gav mig en örfil så jag gillar inte just detta cover band ändå.
Det var rätt segt, inte förrän när vi skulle gå hem tände det till.
Quimmen var på retsticke-, fight- och actionhumör.
JA! Quimmen! Ni läste rätt.
Jag har inte heller sett honom flamma upp på liknande sätt tidigare men det var väldigt befriande.
Vanligtvis och även denna gång var jag emot bråk och höll tillbaka mina styrkor men jag gjorde det med ett belåtet smajl.
Att bråka är inte konstruktivt, men om det är vad som krävs för att få igång Quimmen så ska jag ta med mig en baddocka till varje förfest framöver så han kan få ägglas, mäta kuk och måtta slag för det klär den grabben att vara på hugget.
Dagen efter var jag så jeffla bakfull som bara jag kan vara.
När grabbarna käkade på restaurang låg jag kvar på rygg i baksätet med en tvålitare ljummet vatten.
Var tvungen att vända ut och in på magen vid två tillfällen i väntan på grabbarna och sällan skäms man så mycket som när man hänger med huvudet ut genom en bildörr och vomerar.
Sedan släppte John-John av mig vid en lekplats i stan där jag satte mig på asfalten med huvudet mellan benen, bakom några bänkar och några växter tills kidsen lekt klart.
När de gick tog jag över lekplatsen och la jag mig raklång i en stor, skön gunga.
Där låg jag i en och en halv timme och bara lekte att jag inte fanns.
Det är såna dagar man känner att det inte varit värt det.
Det var inte sååå roligt att busringa till David Leinars brorsa, få en örfil av en cover bandsbasist och åka hem, att det var värt att vomera två gånger liggandes ut genom bilen samt ligga i en gunga och leka att jag inte fanns.
Men minnen och erfarenheter fick jag trots allt, och såna samlar jag på så jag väljer att se det ur den vinkeln och le istället för att vara deppig.
Slickandes på första bärsen/groggen.
Min bror och jag.
Lite väl bögigt, va?
Jag och Jean-Pierre.
Notera rosen i Svullos mun.
Skörsten tycks tveksam till John-Johns afrikanska läppar.
Begravning? Bröllop? Studenten? Nejnej, Lane Loge for fucks sake!
Nån timme innan vomerandet och gungandet.
