AndersEllerKim

Farmor: Hur går det med Johanna?
Jag: Hon skrev till mig igår att vi hör ihop...
Farmor: Nähä?
Jag: Joo, det gjorde hon. Och att det var ödet som fört oss samman.
Farmor: Nu skojar du allt lite med mig?
Jag: Nej, jag svär på mammon. Eller jag svär på din grav, jag lovar.
Farmor: Vad menade hon med det tror du då?
Jag: Hon menade garanterat inget alls med det.
Farmor: Hon vet nog inte hur du känner.
Jag: Det vet hon inte, hon hade inte skrivit så om hon vetat att jag är helt såld på henne.
Farmor: Jag tror inte de tar dig riktigt på allvar, de ser dig som en som bara spexar.
Jag: Absolut, visst är det så. Jag vet också att folk ser mig som en ren clown.
Farmor: Du borde hålla tillbaka lite mer, vara mystisk, då kommer de...
Jag: Vadå, jag är ju inte sån, det funkar inte...
Farmor: Nej, det är klart. Men det finns säkert nån som nappar på det med...
Jag: Det kommer säkert nån nångång som uppskattar mig som den clown jag är.
Farmor: Du skulle behöva en flamländska!
Jag: Va, vad är det?
Farmor: Nej, jag skoja, läste det här bara, det är folk från Belgien och där...
Jag: Jaha, jo en belgiska ska jag nog ha.
Farmor: En flamländska som flammar upp ibland. Eller en blandlänska kanske, nån som är lite av varje...
Jag: Jaa, jag skulle nog behöva en som är mamma och flickvänsmaterial i ett paket...
Farmor: Nån som kan laga mat åt dig...
Jag: Ja, och som kan hålla mig nere när jag spexar för mycket...