AndersEllerKim

De som känner mig väl och de som följt sin favvoblogg sen begynnelsen vet att min stora hjärtefråga här i livet är den om hur smöret ska smöras ur smörpaketen.
När jag är hemma brukar det grisas i smöret och när jag gnäller så gnäller farmor tillbaka och säger att det bara blir grisigt när jag är hemma.
Sanningen är den att det är grisigt redan när jag kommer hem och paketet är halvfullt så det säger sig själv att det inte är mitt fel.
En annan sanning är att det blir värre när jag är hemma för jag är ärligt talat inte den bästa på att ögonmåtta hur mycket smör jag ska ha på kniven för att matcha den mängden smör jag vill ha på mackan.
När jag äger ett eget smörpaket så sköljer jag av överskottet från kniven i vasken, men när jag är hemma så kletar farmor tillbaka längs kanten, vilket är en dödssynd i min smörvärld.
Det värsta smörlivet levs i Ödeborg hos min faders familj.
Där behandlar de smöret som om det vore...leverpastej...som om det låg en våldtäktsman i botten av smörpaketet.
En del av förklaringen ligger i att mellan åtta och tjugosju personer inklusive hund tar del av smör ur samma paket där, men nån större smöruppfostran kan inte farsan ha givit sin familj heller.
Min största oro inför att åka hem imorgon ligger alltså i att jag måste dela smör med andra människor.

Ja, måste.

Att köpa ett eget paket är inget alternativ då jag anser mig vara Guds sändebud på jorden att som smörpolis bekämpa den smörterrorism som ständigt pågår bakom låsta dörrar och fördragna gardiner.

 Såhär ser mitt privata smörpaket ut just nu.
Små, små skönhetsfel förekommer men de har uppkommit när jag bjudit kompisar på mackor och låtit dem träna på att breda mackorna själva.