AndersEllerKim

I fredags begav gänget sig till Jillan för andra gången denna höst.
Förra gången blev det pannkaka, därför kom vi taggade till tänderna för att ta revansch denna gång.
Denna gång hände det grejer, av alla möjliga slag.
Den stora händelsen är tveklöst Franz Werners ambulansfärd till sjukan i Gurkstaden.
I övrigt finns smaskiga avslöjanden om fingrar i anal, pizzakrig och diskussion med knutna nävar på händelseschemat.

Närvarande var husvärden Jillan, klassens inre krets Franz Werner, Millan Milanovic, Snusan Skumbi, Freddis Sinkorini, Uski Balboa och Kapten Sylt, sen var en homosexuell kille med som special guest star, Filipovic, kompis med den allsvenske domaren Strömbergsson.

Den här kompisen till Strömbergsson, han gick in och trodde att han var tuppen i gruppen.

Man kan inte gå in i ett sammansvetsat gäng och plocka en plats längst upp i hierarkin hur som helst.

Därför försökte jag på alla sätt och vis att knäppa inkräktaren på näsan, kvällen lång.

Att försöka knäppa folk på näsan och dricka sprit på samma gång, kan göra näsknäppandet svårt.

Jag som vill tro att jag är en skicklig schackspelare, skickligare än den allsvenske domaren Strömbergssons alla kompisar tillsammans, såg min chans att sätta inkräktaren på plats när jag fick syn på schackbrädet.
Två, eller om det var tre, kraftmätningar senare gav jag upp.
Det finns en svartvit bräda på skolan också, under veckan ska jag ta reda på om det var mina schackskills eller alkoholintaget som begränsade mig.
Dum som jag var satte jag mig en stund senare vid ett annat bord, utan schackspel på.
Att jag är starkare i pannbenet än i armarna vet jag, det kan inte den tyngsta ryska spriten i världen ändra på.
Ändå gick jag i fällan att försöka överbemästra honom i armbrytning, vilket bara kunde sluta på ett sätt.
Sedan tog Franz Werners (brist på)välmående över vår uppmärksamhet och stridsyxan lades på kylning.
Tills vi kom hem.
Då ändrades nivån på vår, för kvällen, ständigt pågående maktkamp, från hälften på skoj/hälften på allvar till helt på allvar.

Jag blir allvarlig när man snor mat av min flickvän.

Kan inte förstå hur man kan vilja slå på någon så sexig varelse som mig i zebrakalsonger och Snusans fyra storlekar för lilla tröja, men han var tveklöst sugen.
Det blev bara en stunds kukmäteri, sen lugnade det ner sig.

Strömbergssons kompis är faktiskt en bra kille annars.
Och jag brukar förnedra honom i pingis dagligen.
Så att ni vet.

 Snusans ben är mina ögonstenar. 20-lappen har inget med Snusans ben att göra.
 (Om jag är vit så får jag börja, då vinner nog jag. Om jag dricker ur stor mugg och han ur litet glas får jag mer alkohol i mig, då vinner nog jag.)
 Millan blev märkbart glad när Uski drog en tveksam kommentar. OBS! Notera pölen på golvet.
 Uski tillbringade som alltid mer tid på golvet än i soffan, denna gång drog han med sig Franz i fallet.
 (Han vann när han var svart, om jag är svart nu så vinner nog jag. Om jag blundar blir det nog ännu lättare.)
 Uski hånglade med toan. Han kalvade. Vomerade. Kastade upp en pizza. Eller tre.